Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epiphyllum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
Epiphyllum
Epiphyllumhybrld.
ca’tus Schum.), BrasiL, är den allmänt
kända ”julkaktusen”, som användes till
amplar eller dras upp som små kronträd.
Genom hybridisering med andra arter och
med vissa Phyllocactus och t. o. m.
Cereus-arter har man fått en del nya former, som
dock skilja sig rätt oväsentligt från
varandra. Några ha mörkare gredelina eller
ljusare violetta blommor, andra mer
karminröda; somliga ha blekt gröna grenar,
andra ha purpurfärgade sådana o. s. v.
E. förökas genom sticklingar, som lätt slå
rot. De planteras i god och porös jord
blandad med något träkoisbitar, litet hackad
vitmossa och kalkbitar. Vattningen bör ske
med försiktighet. I allmänhet ha de sin
vilotid från sept. till fram i jan., då de böra
vattnas mycket sparsamt. En lagom torka, så
att de bladlika vingarna på grenarna
slappna och något skrynkla sig, befordrar
knoppsättningen. Då blomknopparna vuxit ut,
vattnas mer och mer, men alltjämt
försiktigt, så att dessa ej plötsligt börja falla av.
Efter blomningen, då de unga grenskotten
skola utvecklas, vattnas rikligare, någon
gång även med svagt gödselvatten. Då
E. truncatum numera är en betydande
han-delsväxt och ofta, för att bättre motstå en
eventuellt oförsiktig vattning, ympas på
stammar av Peireskia, skall här något
närmare deras odling för handel omnämnas.
För att skaffa grundstammar av Peireskia
sättas sticklingar av denna i jan.—febr,
månader. Till sticklingar användas korta
och kraftiga sidoskott. De skötas på
vanligt sätt, sänkas ner i en varm drivbänk,
besprutas och omplanteras i 4"-krukor.
Redan kommande höst böra de fått
grovleken av en blyertspenna. De nedskäras
nu på den höjd, man önskar att stammen
skall ha, vanligen 25—30 cm., men också
högre, eller betydligt lägre, alltefter
önskan. De övervintras i ett tempererat
växthus. Förädlingen av dem sker redan i jan.
—febr., och tillgår sålunda, att en kvist av
E., helst så stor att 4—6 nya bladleder
medfölja, tillskäres kilformigt och insättes
i motsvarande skåra i Peireskiasstammen.
Tvenne sådana bitar insättas i varje stam,
en på vardera sidan om stammen, den ena
en smula under den andra. Ymparna
ombindas icke, då en sådan bindning på grund
av ympens grovlek och större bredd i
jämförelse med grundstammens endast skulle
skada. Ymparna fasthållas därför i sitt
läge med en vanlig ”klädnypa”. De
ympade stammarna ställas på undervärme i
förökningshuset. Efter ett par veckors
förlopp brukar sammanväxningen ha skett, och
”nyporna” kunna då borttagas. Plantorna
böra stå kvar ett par månader på samma
plats i det tillslutna och varma
förökningshuset, och det tillses att alla utbrytande
sidoskott på Peireskiastammen bortskäras
men att stammens blad i största möjliga
mån bibehållas för att stärka stammens
tillväxt. Ymparna växa mycket snabbt till
under denna tid och antaga redan denna
vår avsevärd storlek. Plantorna vänjas
fram i maj vid frisk luft och flyttas i slutet
av månaden till ett vanligt kallhus, där de
skötas som alla andra krukväxter. Fram i
slutet av aug. uttagas sådana plantor, vilka
äro starka nog för att tillåtas blomma
redan kommande vinter, och ställas på en
varm och torr plats i ett soligt växthus.
Här vattnas de under aug. och sept. mycket
sparsamt och tvingas härigenom till en
förtidig vila. De bruka då redan i slutet av
sept. eller början av okt. bilda rikligt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
