Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epiphyllum - Episcia - Epithelantha micromeris - Equisetaceae - Equisetum - Eragrostis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Episcia—Eragrostis
431
blomknopp, och om de i okt. inflyttas i
varmhus och där uppvattnas, utbilda de sina
blommor redan före eller till julen. Svagare
plantor tillåtas själva inträda i sin vilotid,
under vilken de kunna nöja sig med en
mycket anspråkslös plats i temp. växthus. De
behandlas våren och sommaren därpå som
vanligt och bruka i aug. andra året vara
särdeles starka och fullt färdiga att tvingas
till den vila och blomning man önskar. Som
här är nämnt behandlas också de rotäkta
plantorna beträffande skötsel och vilotid.
Sedan blomningen har upphört, vila
plantorna till frampå våren, då de åter
självmant visa tecken till ny växtlighet.
Epi’scia Mart. (Gesneriaceae), Västind.,
Centralam. och Brasil. Omkring 30 arter
mjukhåriga örter med krypande rotstockar,
ofta nedliggande grenar och motsatta blad,
samt ensamma blommor i bladvecken.
Mycket ofta odlade under namn Cyrtodeira.
E. cuprea’ta Hanst. (Cyrtode’ira cuprea’ta
Hanst.), Nicaragua, Colombia. Ofta sedd
am-pelväxt i varma växthus; har långa revor, på
vilka utbildas unga småplantor. Bladen äro
finludna, ovala, metallglänsande kopparröda
med en vitaktig strimma i mitten.
Blommorna små, lysande scharlakansröda. E.
fu’l-gida Hook., Colombia, är en rikt grenig,
krypande, mjukt sammetsaktig art. Bladen
ovala, sågade i kanterna, kopparglänsande
gröna med ljusa strimmor längs
huvudnerverna. Blommorna äro lysande röda
och större än hos föregående. E. puncta’ta
Hanst., trop. Am., har saftigt vedartade,
ibland något slingrande stjälkar med
spetsigt äggrunda, köttiga, ljust gröna blad
och ljusgula, brunpunkterade blommor med
fransade kanter. E. förökas synnerligen lätt
genom de på grenrevorna framkommande
unga småplantorna eller genom sticklingar.
De planteras i mjuk och porös jord. Ehuru
de användas till amplar, är deras natur dock
att krypa på marken och där sprida sina
rotslående grenrevor in i skuggan av andra
växter. De böra därför placeras mycket
skuggigt, helst under borden i växthuset.
Här få de först sin rätta färg. I ljus bli
deras färger grumliga.
Epithela’ntha microme’ris Web., syn. med
Mamillaria m.
Epiphyllum truncatum.
Equiseta’ceae omfattar endast släktet
Equi-setum.
Equise’tum L. (Equisetaceae), fräken,
omfattar c:a 25 arter nedvissnande örter med
stor spridningsförmåga. I låga sumpiga
lägen kan E. ma’ximum Lam., Eur. (även Sv.
men mycket rar), användas och är en
utmärkt vacker, fint grönskande växt, lik vår
på åkrar växande rävrumpa eller i kärr
växande dyfräken E. arvense och E. palustre.
Blir meterhög med vackra kransar av fina,
hängande sidoskott från ett skinande
elfen-bensvitt huvudskott. Bör hållas noga efter
att den icke blir ett ogräs i likhet med dess
obetydligare släktingar.
Eragro’stis P.-B. (Gramineae). Över 100
arter mest ettåriga gräs, hemmahörande i
trop. länder. Arten E. abessfnica Link är
ett i Abessinien sedan urminnes tider odlat
sädesslag. Släktets arter växla i höjd från
några cm. till över 1 m. och ha alla vackra
vippor av småax. Som prydnadsgräs odlas
bl. a. E. ama’bilis Whight et Arn., E.
elegans Nees, E. ma’xima Baker, E. pilo’sa
Beauv., m. fl. alla mycket lika varandra. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
