Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fåglar - Fångdike - Fångstgördlar - Fårsvingel - Fänkål - Färgad - Fönsterförbindare - Förankring av träd - Förbandning - Förblad - Förblomstring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fångdike—Förblomstring
497
flitiga insektätare och på grund härav
förtjänta att kallas ”nyttiga”, men de äro
uppenbarligen föga nogräknade vid valet av
föda, ty denna utgöres även av
vegetabiliska ämnen, t. ex. frön. Flera av våra
sångfåglar, särskilt flugsnapparen, betraktas
som särskilt värdefulla hjälpare i kampen
mot skadeinsekterna. Staren är under
härjningar av skadeinsekter en flitig
larvplockare, men ses ibland med oblida ögon, då
den härjar på bären i körsbärsträden eller
vinbärsbuskarna. Bland de större fåglarna
äro kråkor, råkor och kajor temporärt
skadliga genom att plocka upp frön eller draga
upp hela plantor, genom att förtära eller
skada frukter och träd, bryta toppskotten
på granar eller riva bark på unga träd
o. s. v. Dessa äro emellertid F., som tidvis
även kunna göra gagn genom att förtära
insektlarver, sniglar, ja, t. o. m. möss och
smärre sorkar. Utpräglad insektätare är
slutligen hackspetten, vilken på trädens
stammar eller på marken söker sin föda.
Då småfåglar synas anställa skada i
trädgården, bör man helst söka skrämma bort
dem från träden eller de låga kulturerna.
Alla dessa F. åtnjuta ju enligt lag skydd
och kunna således ej fördrivas genom jakt.
Sångfåglarna och f. ö. åtskilliga andra, ss.
mesar och starar, bör man med hänsyn till
den roll de spela genom att skänka liv och
rörelse åt prydnadsträdgården,
fruktträdgården och parken erbjuda häckningsplatser
genom uppsättandet av s. k. fågelholkar
(se d. o.). A. T.
Fångdike, se under Dränering.
Fångstgördlar, se under Skadedjur.
Fårsvingel, se under Gräsplaner.
Fänkål (Foenfculum vulga’re Hill.,
Um-belliferae), Sydeur., är en flerårig
kryddväxt, vars frukter äro officinella och
användas till krydda. Växten är dock endast
osäkert övervintrande i vårt land. Vid
odling av F. för fröets skull kan man så tidigt
på våren i rader med 40 cm. avstånd och
sedan gallra till omkring 20 cm. Fröet
mognar först sent och måste därför skördas
efter hand som mognaden fortskrider. F.
kan också sås tidigt på hösten och
övervintras för fröskörd nästa år. Gallringen
uppskjutes då till våren. Höstsådden kan
ske tillsammans med höstråg, som skördas
tidigt som grönfoder. Övervintringen är
osäker utom i s. Sv. En särskild form av
F., italiensk eller
bologneser-fänkål, odlas för de uppsvällda
blad-slidornas skull. Denna form är mindre
härdig än vanlig F. Sådden sker helst i bänk i
april eller i nödfall på friland i maj.
Radavståndet bör vara omkring 50 cm. och
gall-ringsavståndet omkring 30 cm. När
plantorna nått full utveckling blekas bladslidorna
genom uppkupning av jord. E. N—n.
Färgad säges den del av en växt vara, som
har annan, iögonfallande färg än grönt.
Fönsterförbindare användas för att binda
ihop vanliga drivbänksfönster till
provisoriska växthus. De bestå av specialsmidda,
vinkelböjda järn, med en typ för nock- och
den andra för sidoförbindare. F. skola vara
starka, men dock lätta, tillåta ett snabbt
arbete samt så konstruerade att fönstren
komma att sluta tätt ihop med lagom
lutning på såväl tak- som ståndfönster. Vid
hotande nattfrost eller ihållande ruskväder
kunna F. jämte drivbänksfönster skydda
många odlingar utomhus. M. K.
Förankring av träd, se Plantering
av vedartade växter.
Förbandning, fasciation, äro
missbildningar, som hos en del växter framkallas genom
överskott på vatten men även andra
orsaker. Förändringen yttrar sig i att delar av
och ibland t. o. m. hela plantan får en
tillplattad (bandliknande), veckad, vriden eller
på annat sätt missbildad form. M. K.
Förblad (brakteola), braktéer, kallas
de ofta små högblad, som sitta på ett
blomskaft.
Förblomstring.De vår- och
försommarblom-mande växterna anlägga sina blomknoppar
under loppet av eftersommaren och hösten.
Därmed äro de, som blomma tidigast,
beredda att utveckla sitt flor så snart vårsolen
väcker dem till verksamhet. Under senhösten
kan dock så mild temp. råda, att en del arter
redan vid denna tid börja blomma, och denna
företeelse, som kan iakttagast. ex. hos vissa
primulor och saxifragor, kallas för F. Den
32. — Svenskt trädgårdslexikon. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
