Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galeobdolon - Galium - Gallbildningar eller cecidier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Galeobdolon—Gallbildningar
3
Galeo’bdolon Adans., se Lamium.
Ga’lium L. (Rubiaceae). Över 300 arter i alla
världsdelar, utom Austr., växande örter med
kantiga stjälkar, kransställda smala blad
och små vita eller gula blommor i
utomordentligt rika samlingar. Liksom våra
svenska blåklockor försvara sin plats på
stenpartier, likaså försvarar G. verum L.,
Eur. (Sv.), gulmåra, sin plats där. Denna
gulblommande art, i synnerhet de
nedlig-gande formerna från Öland och Gotl., gör
stor effekt, planterad intill just Aubrietia,
Campanula o. dyl. växter. G. helve’ticum
Weig., Eur., är en miniatyrart, knappt 8—
10 cm. hög, med glänsande gröna små blad
och gulvita blommor; juni—aug. Andra
ibland odlade arter äro: G.balde’nse Spreng.,
G. crucia’tum Scop. och G. oly’mpicum Boiss.
Förökas genom delning eller frösådd.
Gallbildningar, eller cecidier, kallas strängt
taget alla avvikelser i växternas normala
växtsätt, i den mån de äro framkallade
genom främmande djur- eller
växtorganis-mers avsöndringar. De äro sålunda följden
av en kemisk retning i växtvävnaderna. De
flesta sådana G. eller galler, som de numera
oftast kallas, härleda sig från angrepp av
olika slags insekter eller kvalster. De kunna
uppstå på vilken del som helst av växten,
men vanligen riktar varje gallbildare sitt
angrepp på ett bestämt parti av denna.
Oftast torde de gallbildande djuren vara
monofaga, d. v. s. de hålla sig till en
bestämd värdväxt. I talrika fall utgöras
gal-lerna av mycket enkla deformationer, ss.
av krökta eller buckliga blad, förtjockade
vävnadspartier utan bestämd form,
ansväll-da knoppar o. s. v., medan i andra fall gallen
i hela sitt yttre och även i sin inre byggnad
företer ett från växten i övrigt fullständigt
främmande utseende. Särskilt är detta
fallet, då gallerna framkallas av gallsteklar (se
d. o.). G. kunna även yttra sig i abnorm
hårbildning, s. k. erineum (se Gallkvalster).
Gallkvalster (Eriophyidae) äro
mikroskopiskt små spindeldjur till formen avvikande
från alla andra sådana. Till färgen äro de
vita-gulaktiga. De flesta arterna, sådana som
företrädesvis leva på blad, framkalla
gallbildningar, som ibland kunna yttra sig som
Galanthus Elwesii.
bucklor eller mer eller mindre slutna
(skenbart) pungar, alla på undersidan eller
insidan täckta med abnormt rik hårbeklädnad.
Ibland förete de angripna bladen eller
skotten inga andra förändringar än den filtlika
hårbeklädnaden. Vid flyktigt påseende skulle
man kunna tro, att denna utgöres av någon
parasitvävnad, någon slags svamp men vid
mikroskopisk undersökning visar sig
”filten” bestå av tätt sittande, kraftigt utbildade
hår, vilka i sin tur blivit i den yttre hälften
abnormt danade, klubblikt ansvällda,
gre-niga eller på annat sätt missbildade.
Mellan stammarna i denna skog av hår
uppehålla sig gallkvalstren. Andra G. leva
inuti bladvävnaden eller inuti knoppar. Se i
övrigt Hasselgallkvalstret,
Plommongallkvalstret,
Päron-gallkvalstret, Vinbärsgall-k v a 1 s t r e t, V i n g a 1 1 k v alstret,
Äpplegallkvalstret. Gallmyggor
(Cecidomyidae) äro mycket små, blott
några få mm. långa myggor av grå, gul
eller röd färg. De ha långa pärlbandslika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
