Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gräsplaner - Gröngödsling - Grönkål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Gröngödsling—Grönkål
På mycket torra jordar, framför
allt i skärgårdens för vind utsatta lägen, är
det tillrådligt att blanda in c:a 2 %
vitklöver (Trifolium repens) i
gräsfröbland-ningen. M. K.
Gröngödsling. Användning av växter eller
växtdelar i färskt tillstånd till gödsel
benämnes gröngödsling. Vid rotfruktsodling
nerplöjes sålunda ofta blasten som gödsel,
men ej sällan odlas olika slags växter
endast i syfte att vid lämplig utveckling
ner-myllas och tjäna till förbättring av jorden
för andra skördar. Genom sådan gödsling
avser man bl. a. att söka bibehålla jordens
mullhalt. Den ökning av mullhalten, som
kan åstadkommas genom en
gröngödslings-gröda, är emellertid relativt ringa. 20 ton
växtmassa beräknas ge 500—600 kg.
humus. Under senare år har beteckningen
täckgröda införts för den kultur, som är
avsedd till jordförbättring, i synnerhet vid
sådan odling i fruktträdgård.
Trädgårdsjord brukar i regel endast under senare
delen av vegetationstiden få upptagas av
gröngödslingskultur. Först efter det en
skörd tagits sker sålunda insådden.
Som gröngödslingsväxter odlas i första
hand baljväxter ss. lupin (även på
kalk-fattig jord), humleluzern, klöver, vicker,
ärter, bönor (på mer eller mindre
kalkhal-tig jord). Genom knölbakterierna på dessa
växters rötter äger bindning av luftkväve
rum, och sålunda åstadkommes en ökning
av jordens kvävehalt. Andra växter, som
ibland odlas till gröngödsling, äro senap,
spärgel och bovete. De äro i vissa fall mera
lättodlade men ej lika värdefulla som
baljväxter. Näringstillgången för
gröngöds-lingskulturen bör vara god för att största
möjliga växtmassa skall erhållas. Det är
därför i regel lämpligt att i god tid före
insådd tillföra kalisalt och i vissa fall
även superfosfat. Gröngödsling har särskilt
visat sig lämplig i fruktträdgårdar.
Åtminstone i s. delarna av vårt land torde det
kunna tillrådas att utföra sådden omkring
mitten av juli. Vid behov hugges
täckgrödan före fruktskördens början. Det
avhuggna kan hopsamlas till en kompost, som
sedan utsprides, innan nerplöjning av åter-
växten sker sent på hösten eller tidigt på
våren.
Förutsatt att jordens kalkhalt är
tillräckligt hög, kan humleluzern förordas till
odling i fruktträdgård. På mindre
kalkhal-tig jord ger klöver möjligen bättre resultat,
men detta växtslag kan ej återkomma på
samma jord år efter år utan att
klövertrötthet blir följden, då man måste övergå
till annan odling. Det är givetvis även skäl
att taga hänsyn till fröpriserna respektive
år vid val av gröngödslingsväxt. Genom
odling av någon lämplig gröngödslingsväxt
under fruktträden eller mellan buskarna
minskas risken för uttvättning av
växtnäring. Behovet av jordbearbetning under
eftersommaren bortfaller, och en
behaglig-markbetäckning erhålles vid fruktskörden.
Fallfrukten skadas följaktligen mindre.
Genom att täckgrödan förbrukar vatten
och nitrat, minskas tillgången härav för
träden eller buskarna, varigenom
skott-mognaden på hösten påskyndas.
Täckgrödan ger vid förmultning anledning till ökad
mullhalt och förbättrade betingelser för
bakterielivet i jorden.
Lämpliga utsädesmängder i kilo pr har vid
odling av några vanliga
gröngödslingsväxter:
Luddvicker. . 50—70 Vitsenap .. 25—30
Klöver .... 20—25 Spärgel ... 20—30
Humleluzern 25 Bovete .... 100
E. J.
Grönkål (Bra’ssica olera’cea L. var.
ace’-phala DC., Cruciferae). Bland kålvarieteter
torde G. vara den som står stamformen
närmast. Den form, som odlas som köksväxt,
avviker egentligen endast från vildkålen
genom sina starkt krusiga blad. Vissa
former, s. k. garneringskål (eller
p 1 u m a g e k å 1), ha på olika sätt
vackert färgade blad och användas till olika
slag av dekorering. Hos oss säljas vanligen
endast två slags garneringskål, ”rödbrokig”
och ”vitbrokig” samt stundom en enfärgat
rödbrun sort ofta kallad ”svartbrun”.
De fordringar man ställer på sorter och
stammar av G. äro mycket stark krusighet
och hög avkastning. Vissa sorter, avsedda
för skörd under senvintern—förvåren, böra
dessutom besitta en utpräglad
köldhärdig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
