Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hippeastrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Hippeastrum
Hippeastrum reticulatum v. striatifolium. Foto Bauer.
just innan blommorna slå ut, om de skola
inpackas för försäljning, måste plantorna
fortfarande skötas hela sommaren med stor
omsorg. Bäst är om de kunna sänkas ned
i en djup kast på god bottenvärme. Ju
varmare man drivit lökarna och ju tidigare
man fått dem i blomning, ju viktigare är
det att efter blomningens slut hålla dem
lika varmt som förut och i oupphörlig och
frisk tillväxt. Under våren och sommaren
vattnas de rikligt, då och då även med svagt
kogödselvatten, och hållas att börja med i
rätt sluten luft, men avvänjas så
småningom, så att lökarna frampå eftersommaren, då
vattningen upphör, bli väl mogna och fasta.
— När det börjar bli kallt intagas
plantorna, bladen få helt vissna ned och till sist
ges intet vatten, utan lökarna få övervintra
fullständigt torrt, kvarstående i sina
krukor. De kunna sedan drivas, utan att
omplanteras, åtminstone två år i rad, ända tills
omplantering uppenbarligen är nödvändig,
vilken i så fall bör ske under vinterns lopp
och innan de ställas in till drivning. Redan
i slutet av nov. kunna de bäst mogna och
starkaste H. ställas in till drivning,
varefter de övriga intagas efter hand. Lökar,
som på något sätt försummats och ej
hållits i frisk växt, bli ofta illa anfallna av
vita bomullslöss, som tränga sig ned långt
in mellan lökfjällen, ja, ända ner på
rötterna. Sådana lökar måste tas ur krukorna,
tvättas väl, först med sprit, sedan sköljas
i rent vatten, varpå de efter att ha torkat
inplanteras i ny frisk jord och nya krukor.
Eventuella blomstänglar avskäras och
plantorna bringas genast i så livlig växt som
möjligt.
Förutom ovannämnda trädgårdsformer
odlas följande arter i boningsrum eller i
samlingar: H. a’ulicum Herb., Brasil. En
av de skönaste arterna med smala, livligt
gröna blad och under vintern
uppkommande präktiga, starka blomstänglar med 2—3
lysande scharlakansröda, mörkådrade,
stora blommor, vilka, då de belysas av
solstrålarna synas guldgnistrande. Växer
tacksamt och blommar icke sällan ett par
gånger om varje år. H. eque’stre Herb. (H.
pu-ni’cezim Lem.), Chile och Brasil. En av de
äldsta kända arterna, förr allmänt
kallad ”Barbadosliljan”. Arten är utträngd av
en del trädgårdsformer och hybrider av
densamma. Bladen äro halvmeterlånga,
smala, och utveckla sig först riktigt efter
blomningen. Blommorna hos huvudformen
äro stora, tegelröda med något grönt på
nedre delen av pipen. Vår- eller
sommar-blommande. Bör vattnas med stor
urskill-ning. H. Johnso’nii Bury är en hybrid
mellan II. Reginae och H. vittatum. Den var
förr en mycket odlad fönsterväxt med stora,
svagt doftande, röda blommor med en vit
strimma, i mitten av varje blomblad. H.
pa’rdinum Dombr., Peru. Bladen, ända till
60 cm. långa, framkomma samtidigt med
blommorna men utveckla sig först
fullständigt efter blomningen. Stängeln är 40—50
cm. hög, kraftig, uppbärande vanligtvis blott
två stora, gröngula med rött fläckiga
blommor. Är en av föräldrarna till de många
brokigt blommande hybriderna. H.
pro’ce-rum Lem., Brasil. Mycket storväxt med
runda lökar, som äro försedda med en 25—
30 cm. lång hals och meterlånga blad.
Blommorna äro stora, horisontalt ställda,
ljust lilafärgade. Kallas ”blå amaryllis”
på grund av sin avvikande blomfärg. Är
mycket svårodlad. H. Regfnae Herb., Peru
och Brasil. Omkring 60 cm. långa, saftigt
gröna blad, som framkomma först efter
blomningen. Blomstängeln blir ända till 60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
