Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humulus - Humusjordar - Humusämnen - Hundros - Hundrova - Hundäxing - Hunnemannia fumariifolia - Huntleya - Hutchinsia alpina - Huvudkål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Humusjordar—Huvudkål
91
hög och har stora grant guldgula, här och
var med gröna strimmor insprängda blad.
Fullt härdig ända upp i Stockholmstrakten.
Förökas liksom arten genom rotskott.
Humusjordar, se Jordarter.
Humusämnen utgöras av gulbrunt till
mörkbrunt färgade ämnen, som uppstå vid
sönderdelning av organiskt material. Deras
kemiska konstitution är delvis obekant. De
äga stor förmåga att kvarhålla vatten. En
del av dem kunna lösas eller dispergeras i
vatten. E. J.
Hundros, se Rosa canina.
Hundrova, se Bryonia.
Hundäxing, se Dactylis.
Hunnema’nnia fumariifo’lia Sweet
(Papa-veraceae), Mex. En utomordentligt vacker
men ömtålig växt med starkt blådaggiga,
djupt flikiga blad och guldgula blommor,
vilka likna dem hos Papaver nudicaule men
äro större och ha längre skaft. Liksom alla
papaveracéer är den känslig för störningar
av rotsystemet, varför den bäst sås i
små-krukor, några frö i varje; de uppkomna
plantorna gallras, så att högst två av de
kraftigaste få bli kvar i krukan. De utplanteras
med hel krukklump på varm och skyddad
plats; aug.—sept.
Huntle’ya Batem. (Orchidaceae).
Epifytiska, sällsynta orkidéer, som stå nära Bollea
och växa i de fuktigaste och djupaste
skogarna i Brasil. och Costa Rica. Blommorna
7—9 cm. stora, köttiga, vaxglänsande, i
bruna, violetta och vita färger.
Sommar-och höstblommande. I samlingar odlas H.
Bu’rtii Pfitzer och H. melea’gris LdL, båda
även under släktnamnet Batemannia Lindl.
Se Orkidéer.
Hutchi’nsia alpfna R. Br. (Lepi’dium a. L.)
(Cruciferae). En härdig, låg, mörkgrön ört,
med små, tättsittande, findelta blad och
vita blommor i flock på 10 cm. höga
stjälkar. Starkt honungsdoftande. Blommar hela
sommaren. Användes på stenparti i soligt
läge och är en nätt och vacker liten växt.
Förökas genom delning och självsådd.
Huvudkål är en beteckning på former av
Bra’ssica olera’cea L. (se K å 1), med huvud-
7 . — Svenskt trädgårdslexikon. II.
Huvudkål, ”hög Amager”.
stjälkens blad sammanslutna till ett fast
huvud. Hos v i t k å 1 och r ö d k å 1 äro
bladen i det närmaste släta och huvudena
mycket fasta, medan savoykålen har starkt
buckliga blad och hos många sorter
tämligen lösa huvud. Skillnaden mellan vitkål
och rödkål består endast i den senares starkt
röda bladfärg. För att förena vissa av
vitkålens och savoykålens bästa egenskaper
har man på senare tid ur korsningar
uppdragit mellanformer mellan dessa båda, av
vilka en typ kommit i marknaden som
Alnarps kål.
Vitkålen, som är synnerligen rik på
sorter, är otvivelaktigt det viktigaste slaget
av H. Den vanliga vitkålen har runda eller
platta huvud, medan en del sorter
kännetecknas av mer eller mindre ovala eller
tillspetsade huvud, spetskål. Några
kvalitativa och kvantitativa skillnader mellan
vanlig vitkål och spetskål finnas egentligen
inte, varför man vid sortvalet kan bortse
från, vilken av dessa grupper en sort
tillhör. I allmänhet kan man säga, att då
vitkålen skall användas som handelsvara är
den klotrunda typen den fördelaktigaste.
Spetskålen skadas lättare under transport,
vilket också, om än i mindre grad, gäller
den platta typen, som ofta också är lös.
Ett gott vitkålshuvud skall vara fast och
tätbyggt, två egenskaper som höra samman.
Dessutom är det en fördel om ”stocken”
inuti huvudet är kort, en egenskap som kan
variera mycket. Huvudet skall vidare vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
