Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huvudkål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Huvudkål
”vältäckt”, d. v. s. att det i putsat tillstånd
skall helt omslutas av så få blad som
möjligt. Hos vit- och rödkål bruka huvudena
ofta ”täcka” med två blad, medan
täckningen hos savoykål brukar vara sämre.
—• Bland de tidigaste vitkålsorterna intar
spetskål ”Erstling” en särställning ss. den
enda, som lämpar sig för tidig bänkdrivning
på grund av, att de flesta huvudena bli
skördefärdiga samtidigt, och att den endast
tager ringa utrymme i anspråk. Detta
gäller emellertid ej mellaneuropeisk
handelsvara i allmänhet utan de bästa danska
stammarna av sorten. ”Ditmarsker”
(”Köpenhamns torg”) är bäst för tidig
frilands-odling. För eftersommar- och tidig
höstskörd rekommenderas ”Ruhm von
Enk-huizen” och för egentlig höstskörd ”Moens”.
Som vinterkål att användas under mid- och
tidigaste eftervintern är ”Amager låg” och
”Amager halvhög”, två sorter som
egentligen kunna anses lika, utmärkta. Att
förvaras ända till våren duger endast den
anspråksfulla och sena ”Amager hög”. Allt
detta gäller s. och i de flesta fall mell. Sv.
I Norrl. kunna de danska Amagersorterna
ej med fördel odlas som vinterkål annat än
med en omständlig förkultur. ”Jåtun” är
enligt Alnarps-försöken däremot en
utmärkt vinterkål för Norrl. Enligt resultat
av norska försök kan man vänta, att en del
andra norska kålstammar också lämpa sig
att odla som vintervitkål i Norrl. Uppgifter
från en odlare i Västerb. till förf, bekräfta
också detta (prövade med gott resultat,
utom de förut nämnda ”Jåtun” och ”Moens”,
”Rossebö”, ”Stavanger torg” och
”Trön-der”; av dessa är åtminstone ”Rossebö”
fullt så hållbar som ”Låg Amager”). I de
mest ogynnsamma delarna av Norrl. får
man slutligen gripa till så tidiga sorter som
”Ditmarsker” och ”Ruhm von Enkhuizen”.
Den förut nämnda ”Alnarps kål”, av vilken
två stammar, I och II, finnas i marknaden,
bör rätteligen också behandlas här, då den
kan förvaras i stuka liksom vanlig vitkål
(i motsats till savoykål). Den är ungefär
liktidig med ”Jåtun” och kan med gott
resultat odlas även i Norrl. Smaken är mild
som hos savoykål.
Får vitkålen tillräckligt med näring, är
den inte mycket nogräknad på jordens
be
skaffenhet. Den ger god skörd även på
grus-och sandjord. Däremot föredrages neutral
och alkalisk jord framför sur. Vitkålen
fordrar mycket stora mängder gödsel för att ge
bästa möjliga skörd. En giva av 4 kg.
superfosfat, 4 kg. 40 %-igt kali och 10 kg.
chile-eller kalksalpeter pr 100 m2 är, enligt vad
omfattande gödslingsförsök visat, inte för
mycket. Kvävegivan kan ges med hälften
före planteringen och hälften som
övergödsling. Särskilt är riklig tillgång till kväve ett
absolut villkor för odlingens goda resultat.
Allra viktigast är riklig kvävetillgång för
tidig vitkål. Naturlig gödsel uppskattas ej
på långt när så mycket av vitkålen som
konstgödsel. Det är därför oekonomiskt att
stallgödsla till detta växtslag. Önskas
mycket tidig vitkål, sås sorten ”Ditmarsker” i
varmbänk och utplantera på friland så tidigt
som möjligt. Sådden kan också ske på hösten
i bänk eller hus. Övervintringen tillgår då på
samma sätt som för blomkål (se d. o.). Man
har också med mycket gott resultat försökt
att övervintra höstsådd vitkål på friland
med en mycket lätt täckning vid behov. Vid
vanlig odling kunna både sommar-, höst- och
de tidigare vintersorterna sås på en väl
bearbetad och gödslad frilandssåbädd (i Norrl.
bör dock ”Amager låg” sås under glas).
Den sena ”Amager hög” ger inte ens i s.
Sv. fullt tillfredsställande skörd, om den sås
på friland. Den bör därför sås i kallbänk
i mars. Bäst är att hålla platsen för
fri-landssåbäddarna tjälfri genom täckning av
halm, så att sådden kan ske i slutet av mars
—början av april. Lindrig frost skadar inte
plantorna nämnvärt. All sådd sker mycket
tunt. Vid eventuell övergödsling med
salpeter måste man vara mycket försiktig, så
att saltet ej kommer på bladen, vilket kan
åstadkomma svåra skador. På ogräsfri jord
kan sådden även ske direkt på växtstället.
med några frön på varje ställe på det förut
upprutade fältet. Senare gallras. Jordloppor
kunna dock lätt förstöra sådana sådder. —
Vid utplanteringen sorteras plantorna, så
att endast väl utvecklade och friska
planteras. Rötterna doppas noggrant i lagom
tjock lervälling och skyddas väl för
uttork-ning. Så behandlade och väl satta behöva
plantorna ej vattnas. Tillräckligt avstånd
är för småväxta sorter (t. ex. ”Ditmarsker’”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
