Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huvudkål - Hyacint - Hyacinthus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Hyacint—Hyacinthus
nödvändigt, då detta växtslag sällan
användes annat än under hösten och vintern.
Sådden kan därför genomgående ske på
fri-landssåbädd. ”A. Foraars” bör dock sås
relativt tidigt i kallbänk för att nå full
utveckling före vintern (på samma sätt som vitkål
”Amager hög”). Vinterförvaras och
frö-odlas som vitkål.
Savoykålen är ett kålslag, som på
senare år fått större och större efterfrågan
på den svenska marknaden. Ett
tillfredsställande utvecklat savoykålshuvud bör ha
samma egenskaper som ett gott vitkålshuvud.
Det odlingsmaterial, som hittills stått till
buds, lämnar dock åtskilligt övrigt att önska
i detta avseende. Savoykålen har nämligen i
allmänhet lösare huvud och sämre täckning
än vitkålen, vartill kommer att ett rätt stort
antal plantor ej lämna användbara huvud.
Detta kålslag fordrar därför ännu mycket
förädlingsarbete, innan det kommer på
samma nivå som de i Skandin. förädlade
huvudkålslagen. Av sorter kunna nämnas:
mycket tidiga: ”Johannistag”, ”Vorbote”;
sena: ”Claudia”, ”Steinkugel”, ”Vertus”
(bättre stammar); mycket sena:
”Ham-mer”, ”New year”, ”Winterfurst”. —
Savoy-kålens mest ändamålsenliga gödsling är
ännu okänd, varför man tills vidare bör
gödsla som till vitkål. Endast de mycket
sena sorterna behöva sås i kallbänk, övriga
kunna sås på frilandssåbädd. Skulle behov
av mycket tidig savoykål framkomma,
vilket troligen blir fallet, kan man för detta
växtslag tillämpa samma metoder att
åstadkomma en tidig produkt, inklusive
bänkdrivning, som beskrivits under vitkål. —•
Savoykålen är ej så hållbar i stuka som vitkål,
men i gengäld äro de sena sorterna mycket
köldhärdiga och kunna stå ute under största
delen av vintern, om kylan ej blir mycket
stark. Bäst är dock att innan temp. blir
för låg jordslå plantorna djupt på en
skyddad plats och vid behov ge dem en lätt
täckning. Fröodlingen tillgår som hos vitkål,
men täckning med jord av
vinterförvaring-en underlåtes. E. N—n.
Hyacint, se Hyacinthus.
HyacFnthus L. (Liliaceae), hyacint.
Me-delhavsl. och Orient. Omkring 30 arter
rik-blommande liljeväxter. Med undantag för
en del smärre arter, vilka odlas som
perenner på stenpartiet, vårrabatten eller som
förvildade i terrängen, är det huvudsakligen
en art, H. orienta’lis L., som har en mycket
stor betydelse inom trädgårds- och
blomsterodlingen såväl utom- som kanske än
mer inomhus. Det är många tilltalande
egenskaper, som gjort hyacinten så omtyckt.
Dels dess rika färgskala, dels dess
utomordentliga vällukt. Dess form och byggnad
är därjämte rent arkitektonisk: en
regelbunden krans av rosettställda,
uppåtsträvande blad, dess ståtliga, upprätta blomklase,
jämn och rund och liksom uppbyggd av
blomma på blomma, alla lika varandra och
var och en av utmejslad liljeform, allt detta
gör plantan till ett naturens mästerverk.
I vårt land ha hyacinterna sin mesta
användning från slutet av nov. tills våren
kommer utomhus. Deras lökar odlas i Holk,
särskilt i områdena vid Haarlem och Lisse,
varifrån de i millioner sändas ut över världen.
De förökas genom frånskilda sidolökar eller,
om det gäller uppdragning av nya sorter,
genom frösådd. Man har även här i landet
försökt att dra upp blombara och till
drivningar dugliga hyacintlökar, vilket dock icke
utmynnat i något ekonomiskt lyckligt
resultat. Det är de säregna jordförhållandena
och framför allt möjligheten att reglera
grundvattenståndet i dessa trakter av Holl.,
som gör att uppdragningen av lökar — ej
enbart hyacintlökar — där kan ske med så
gott resultat. Hyacintlökar tarva en mycket
näringsrik och välgödslad, ren sandjord,
sådan den brukar vara i nämnda trakter.
Därtill fordras att lökarnas rötter kunna hela
våren och försommaren, d. v. s. under hela
växttiden, nå ned till vattnet. Vid
högsommartid pumpas grundvattnet bort, så att
det sänker sig till ett djup av 30—35 cm.,
vilket lager snart torkar ut och tillåter
lökarna att mogna, varefter de upptagas och
utläggas i stora artificiellt uppvärmda
torklador för eftermogning. Högst få länder
besitta sålunda möjligheten att odla dessa
växter med samma lyckliga resultat.
Under århundradenas lopp ha många
tusental av olika hyacintsorter uppdragits.
Liksom spekulationerna inom
tulpanodlingen, då förmögenheter bytte ägare för några
tulpanlökars skull, ha också under 1600—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
