Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Iris
129
på varje blad. De tre inre bladen äro hos
vissa arter betydligt smalare, hos andra
jämförelsevis breda, men hos de allra flesta
uppåtsträckta, oftast böjda tillsammans i
spetsarna, bildande en slags huv eller hjälm
över könsorganen. Pistillens tre märken äro
blombladslika, stora och ofta tvåläppiga.
Blombladen, som kallas för p e r i g o n
-blad, äro nedtill förenade till ett rör, ”p e
-rigonröre t”. Några arter skiljas till
stor del endast genom längden på detta
rör, vilket ibland felaktigt benämnes
”blomskaft”. Svärdsliljornas blommor ha ofta
liknats vid trop. orkidéers, varför de föga
krävande men billiga som de flesta äro,
också fått benämningen ”fattigmansorkidéer”.
Av undersläktena äro I. N e p a l e n s i s,
II. Gynandiris, IX.
Pseudore-g e l i a och XI. Pard anthopsis
mycket sällsynta i odling. De övriga åtta
undersläktena äro:
III. Reticulatae. Den under jorden
befintliga växtens del består av en löklik
knöl med nätliknande yttre skal. Bladen äro
mycket smala, trekantiga. Låga, tidigt på
förvåren blommande arter med små men
intensivt färgade blommor. Böra
vintertäc-kas och odlas på solstekta platser, där de
redan på försommaren få torka in och skyddas
för regn eller intagas och förvaras i torr
sand. Först av höstregnet skola de väckas
till liv, så att de tidigt i febr.—mars åter
växa upp och blomma.
IV. Jun o. Den under jorden befintliga
delen är en löklik knöl med glatt hud och
köttiga, under vilotiden kvarsittande rötter.
Bladen ungefär som hos en purjolök och
blommorna, gula eller ljusblå, samlade i ax.
Odlas ungefär som ovan nämnts men äro
ömtåligare.
V. X i p h i u m. Den under jorden
befintliga delen är en löklik knöl, vars rötter
vissna bort under vilotiden. Bladen trinda
eller kantiga. Allmänt använda till
gruppplanteringar men även till drivning
inomhus och kallas gemenligen ”holländska”
eller ”engelska” 1.
VI. E v a n s i a har en lodrät rotstock
med sidorötter. Blommornas tre nedre blad
äro försedda med en liten kam, som ej är
hårig.
Iris aphylla. Foto Weibulls.
VII. One o cy clus. Pistillens stift
skäggigt ; enblommiga stjälkar med mycket stora
blommor, synnerligen märkliga till
utseendet. Några av dess arter anses ha varit
odlade i Egyp. redan 1 500 år f. Kr., där man
funnit avbildningar av dem från den tiden.
I likhet med arter, som tillhöra Reticulatae
och Juno, skola dessa svärdsliljor torka och
solbakas under sommaren, sättas i växt på
hösten och blomma på våren. O. äro
ömtåliga och böra i vårt land odlas i krukor
eller stora lådor, som kunna flyttas ut och
in alltefter väderleken. De föredraga,
liksom ovannämnda undersläkten, en kalkrik,
lerhaltig jord eventuellt tillsatt med
gammal väl förmultnad gödsel.
VIII. R e g e l i a. Såväl de yttre som inre
blombladen äro försedda med skägglika hår.
Står mycket nära sist nämnda undersläkte
men är mycket mer lättodlad. Hybrider
mellan dessa båda undersläkten finnas under
namn Regeliocy’clus.
X. Pogoniris. Rotstockarna äro tjocka
och vågrätt ställda, långa och relativt
jämna. Bladen breda, tämligen tjocka och
kraftiga. Blommornas alla blad i det
närmaste lika stora; de undre äro försedda
med ett kraftigt ”skägg” (borstliknande
kam) på den inre och nedre delen. Dessa
svärdsliljor må bäst av att växa på mustig
och god jord och särdeles soligt läge,
där de hela sommaren efter blomningen
utsättas för full sol. De böra planteras så
högt, att deras i jordytan vågrätt krypande,
köttiga rotstockar på övre sidan utsättas
för luftens inverkan, vilket befrämjar
kommande års blomning. De förökas genom
delning, som bör ske omedelbart efter
blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
