Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Iris
ningen. Omplantering bör helst ske
åtminstone vart 5—6 år för föryngring. Till detta
undersläkte höra alla de på fritt land
allmännast odlade och tacksammast
blommande svärdsliljorna, i regel vår- eller
försom-marblommande. De äro nästan uteslutande
representerade genom ett otal hybrider,
numera så blandade att härstamningen i flera
fall ej kan påvisas. De holländska
irisod-larna ha därför ställt upp ett praktiskt
system, om ock ej fullt tillförlitligt, dock rätt
överskådligt. Man skiljer häri på följande
typer av Pogoniris, nämligen: 1) den äkta
germanicatypen blommar något
tidigare än de andra, och förekommer i så gott
som alla färger; 2) amoenatypen med
vita, violettådriga blommor i olika nyanser;
3) neglectatypen med helt blå eller
blå och violetta blommor; 4)
pallida-typen med skära, ljusa, pärlfärgade eller
mörka blå blommor på höga starka stjälkar;
5) plicatatypen med vita,
blåviolett-eller rosakantade blommor;
6)squalens-typen med gulbruna, brons- eller
koppar-färgade blommor i olika skiftningar;
7)va-riegatatypen med gula,
brunstrim-miga eller i brunt skiftande blommor.
XII. A p o g o n. Blomstjälkarna
oregelbundet greniga. De tätt hoppackade
rotstockarna äro delvis ställda lodrätt och
bilda därigenom lätt delbara tuvor. Bladen,
som hos vissa arter endast äro 15—20 cm.
långa, bli hos andra över 1 m., i regel
mycket smala, hos vissa arter gräslika.
Blommorna sakna ”skägg”, ha ibland smala, men
i regel breda, hos somliga arter mycket
breda blomblad, samt äro särdeles klart och
vackert färgade, hos de japanska sorterna
av I. laevigata och I. Kaempferi
utomordentligt praktfulla. Till A. räknas många
lättodlade, sommarblommande svärdsliljor.
De föredraga fuktiga lägen ungefär som
vår till detta undersläkte hörande svenska
art, I. Pseudacorus.
Som det för artbestämning och även ur
odlingssynpunkt är av nytta att veta till
vilket undersläkte en art hör, angivas dessa
här nedan inom parentes efter varje art.
L ala’ta Poir. (I. planifodia Fiori et Paol.)
(Jun.), Algier, Sydeur. Blommorna äro hos
olika var. blå, lilafärgade, rent vita eller
mörkblå med vita kanter. Denna art odlas
hos oss endast i krukor; hemköpes och
planteras på hösten och ställes ut i luftig
kallbänk. Då knopparna visa sig inställas
krukorna i kallhus för att blomma. Hållas
hela sommaren absolut torra och soligt. L
amoe’na DC. (Pog.). Huvudformen har de
inre kalkbladen vita, de yttre ådrade med
blått. Olika former finnas, ss. ”Irrlicht”,
”Rheinnixe” o. s. v., alla av samma
blomform som hos I. germanica. I. a’nglica hort.,
se I. xiphioides. I. aphy’lla L. (I. clusia’na
Tausch, I. hunga’rica W. et Kit., I. ri’gida
Fieb. m. fl. syn.) (Pog.), Östeur.
Omkring fotshög, tuvig art med mörkt
lilafärgade blommor, vilkas yttre kalkblad äro
försedda med ett vitt skägg i mitten.
Härdig och vacker rabattväxt. Skiljer sig
från I. germanica bl. a. genom att
blomstjälkarna sakna högblad; maj—juni. I.
a’urea Ldl. (Ap.), v. Himal. Omkring 1 m.
hög, tuvig art med guldgula blommor, som
framkomma i slutet av juli—aug.
Strandväxt, närstående den mer kända I.
orientalis. Var. interme’dia står ungefär
mittemellan dessa båda, har en djupt gul färg
och krusiga kalkblad. I. bakeria’na Foster
(Ret.), Pers:s berg, har egendomligt
åttkantiga blad. Blir omkring 15 cm. hög och
har sammetsblå blommor med gul
mittribba på de yttre bladen. Kan möjligen
övervintra i stenparti i s. Sv. under god
täckning. Tillhör de tidigaste
vårblommorna. L bucha’rica Foster (Jun.). Gula och
vita blommor; odlas som I. alata. I.
bul-leya’na Dykes (Ap.), s.v. Kina. Omkring 50
cm. hög med sidenglänsande, himmelsblå
blommor, i mitten ådrade med vitt. Närmast
lik I.sibirica. En gulvit form finnes.
I.Cengi-a’lti Ambros. (Pog.), Dalmat. Mycket
närstående den mer kända I. pallida men är
lägre och har mindre och ljust lilafärgade
blommor. I. Chamaefris Bert. (Pog.),
Syd-frankr., Ital. 15—20 cm. hög med vackra
stora blommor, vars form är densamma som
hos I. pumila men med kortare perigonrör.
Färgen hos blomman är djupt purpurröd
med brunaktigt ådernät; maj. Är rätt
känslig för vinterfukt och vinterkyla och bör
därför täckas med torrt löv, när jorden
frusit till något på ytan. L chrysogra’phes
Dykes (Ap.), s.v. Kina. Omkring 50 cm.
hög, mycket varierande art, närstående I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
