Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Iris
Iris puinila var. Foto Weibulls.
in i nätt och jämnt frostfri lokal. I. lu’rida
Sol. (Pog.). Omkring 60 cm. hög med
dystert brunaktiga blommor. Ofta äro de yttre
blombladen grumligt brungröna och de inre
gulaktiga med bruna fläckar. Användes
huvudsakligen till korsningar med andra
sorter för att få fram egendomliga färg-
Iris negeliocyelus.
sammansättningar. L Monnie’ri DC. (Ap.),
ön Rhodos. Skiljer sig från I. ochroleuca
genom mörkare gula blommor, vilkas yttre
kalkblad äro mer runda; juni—juli. I.
neg-le’cta Hornem. (Pog.) är det gemensamma
namnet på en del hybrider, vilka alla ha
vackra blå, vitblå eller nästan vita,
gulfläckiga blommor, som uppbäras av 30—40
cm. höga, kraftiga, flerblomstriga stjälkar.
Till största delen härstamma de från I.
pal-lida. L ochrole’uca L. (Ap.), Mindre As.,
Syr. Liknar I. spuria men blommans nedre
del, perigonröret, är längre än
fruktämnet. Blommorna gula med vitt, de inre
bladen med gula mittstrimmor. L orientaTis
Thunb. (Ap.), Ostas. Står I. sibirica mycket
nära men skiljer sig från denna genom
kortare blomstjälkar, vilkas blå blommor äro
större och dölja sig mellan bladen; maj—
juni. En vitblommande varietet av denna
art, ”Snow Queen”, går mycket ofta i
handeln under det vilseledande namnet ”1.
lae-vigata alba”. L pallida Lam. (Pog.), Syr.
och Palest. En särdeles vacker art med
doftande, svagt violetta, mycket stora
blommor med fint nät av mörkare ådror. Var.
variega/ta har vitkantade blad och sköna,
ljust lilablå blommor. Denna varietet odlas
bäst i krukor i kallhus. I. pallida har givit
upphov till en hel grupp sorter, som av
iris-odlarna förts samman med I. germanica,
med vars former den hybridiserats. L
pe’r-sica L. (Jun.), Mindre As. Korta, smala
blad, som dock efter blomningen växa ut
och bli längre. Blommorna äro omkring 8
—10 cm. stora, ljust lilafärgade med en
mörk purpurfläck och gula strimmor på
de yttre kalkbladen. Flera varieteter finnas.
De löklika knölarna böra lämpligen
förvaras i torr sand under sommaren och
utplanteras på hösten på varm plats på
stenpartiet, samt täckas för vintern. L plica’ta
Lam. (Pog.) är närstående I. aphylla och
har stora, välluktande blommor, vita med
lilafärgade strimmor, de övre kalkbladen
vitborstiga och ofta rosakantade, de nedre
gulborstiga och purpurrött ådrade. Flera
namnsorter odlas. L Pseuda’corus L. (Ap.),
Eur. (Sv.), Nordafr., är den vid
vattensamlingar vildväxande svärdsliljan med
60—100 cm. långa friskt gröna blad, som
äro bredare än hos andra arter inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
