Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Iris
133
Iris interregna. Foto Weibiills.
Iris laevigata.
gult. I. Kae’mpferi Sieb., Jap. Mycket lik
I. laevigata och skiljer sig från denna
endast genom att örtbladen ha en tydlig och
kännbar mittnerv och att frökapslarna äro
nästan klotrunda (hos I. laevigata smala och
avlånga). Se vidare E. laevigata. L
Korol-ko’wii Rgl (Reg.), Turkest. Tidigt
blommande, omkring 40 cm. hög, med smala
grågröna, nästan vitdaggiga blad. Blommorna
brunaktiga med grumligt vitt. Vackrare
äro varieteterna: co’ncolor,
purpurlilafär-gad, mycket svagt ådrad; leichtliniana,
rent vit, fint och svagt brunådrad;
pul-che’rrima, stora rödaktigt vita blommor,
vackert purpurådrade, samt viola’cea,
violett. Dessa L tarva en torr växtplats på
sandig men humusrik jord. Täckas
omsorgsfullt under vintern. Genom korsning med
undersläktet Oncocyclus har I. Regeliocyclus
uppstått. L lacu’stris Nutt. (Ev.),
Nord-am., är en strandväxt med gräslika blad
och porslinsblå blommor med vitt. Sällsynt
dvärgiris, närmast lik den mer kända I.
cri-stata. I. Iaeviga’ta Fisch. (Ap.), japanska
iris. Ostsibir., Jap. Omkring 50—60 cm. hög
med smala blad och greniga eller icke
greniga stjälkar av samma höjd. Blommorna
äro vidöppna, flata, med de tre yttre
blombladen breda, nästan runda, utåtliggande,
och de tre inre betydligt mindre och
upp-rättstående. Sedan många hundra år
tillbaka är denna art jämte I. Kaempferi odlad
i Jap. i tusentals former, uppkomna genom
upprepade korsningar mellan de båda
arterna. Deras kulturformer gå således
numera fullständigt i varandra. Tyvärr låta de
endast med svårighet odlas i vårt land, dock
ha de mer anspråkslösa formerna lyckats
relativt bra i Skåne. I. K. föredrar lerig,
kalkfri, humusrik jordmån, och hålles torr under
vintern. Så mycket mer vatten fordrar den
under växt- och blomningstiden. I. L, som
är en äkta sumpväxt, bör däremot stå i
vatten året om eller i vårt land åtminstone
i fuktig jord. De hybrider, som nu
odlas,kunna dock skötas på ungefär samma sätt. Bäst
är att plantera dem i stora baljor, vilka
flyttas ut och eventuellt sänkas ned i grunda,
mycket varmt belägna bassänger eller
dammar utomhus. När hösten kommer flyttas de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
