Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordgubbar, smultron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordgubbar
151
stora, plattrunda, ljusröda bär med behaglig
syra. Trives både i lättare och tyngre jord;
”Königin Louise”, med stora, regelbundna
bär. Lämplig både för inkokning och som
bordsfrukt, medel tidig; ”Lucida perfecta”,
enkönad och måste planteras tillsammans
med annan sort. Bären ljusröda,
synnerligen fina i smaken, mogna ganska sent;
”Oberschlesien”, synes vara en mycket
värdefull tysk sort, som i hemlandet
rekommenderats ss. ovanligt bördig, även på
olika jordmån. Stora, brett kägelformiga,
glänsande röda frukter av god smak,
medeltidig-sen; ”Sieger”, mycket
starkväxande. Bären stora, runda, ljusröda med
fast kött och mycket fin smak,
tidig-medeltidig; ”Spangsbjerg 5”, synes trivas
bäst på lätt sandjord, ännu knappast
tillräckligt prövad i Sv. Bären stora, avlånga,
klart röda, fasta i köttet och tåla vid
packning; ”Späte von Leopoldshall”, enkönad,
med stora, runda, något spetsiga, lysande
röda frukter, sen. — Månadssmultron eller
alpsmultron likna våra skogssmultron men
äro betydligt större. De bära frukt hela
sommaren ända till hösten. Planteras
tätare än övriga J., men skötseln i övrigt är
lika. De ha föga betydelse för ekonomisk
odling men passa för småträdgårdar.
Lämpliga sorter äro: ”Möjasmultron” och
”Wä-denswil”, och en sort utan revor är ”Rügen”,
som förökas genom frö. Dessutom finnas
även sorter med vita frukter.
Drivning av J. Endast friska,
kraftiga, ettåriga plantor användas.
Runtomkring moderplantorna i ett 1—2-årigt land
grävas småkrukor med god bänkjord ned.
I dessa krokas de små plantor ned, som
bildas närmast moderplantan på de tidigast
framkomna revorna. Den del av revan, som
ligger utanför, skäres bort. Plantorna
skötas noggrant med vattning och äro
vanligen rotade efter 2 å 3 veckor. De
skäras då loss och planteras om i 6"-krukor i
kraftig jord av komposterad grästorv och
ladugårdsgödsel med någon tillsats av
benmjöl eller thomasfosfat. Krukorna sättas
nu glest antingen i en öppen bänk eller
fritt på en solig och varm plats, där de
noga skötas med vattning, borttagande av
revor etc., tills plantorna äro fullrotade.
När så skett gödselvattnas 1 å 2 gånger
i veckan, och det är av största vikt att
plantorna bli tillräckligt kraftiga till hösten.
I sept. minskas vattningen, så att
plantorna stanna av i växten och mogna ut.
I okt. flyttas de in i något kallhus,
vin-eller persikehus eller något annat lämpligt
rum, där de kunna stå torrt och kallt. Någon
frost skadar icke, såvida den icke kommer
krukorna att frysa sönder. Även smala,
långa lådor för 6—8 plantor kunna
användas. Drivningen kan påbörjas vid olika tider
under eftervintern, men bör icke gärna ske
tidigare än i jan. Plantorna putsas, vattnas
upp och placeras tätt under glaset, där
temp. i början hålles vid 6—8° för att efter
ett par veckor höjas till 10—12°. Vid
blomningen höjes den ytterligare till 14—16°,
och man sörjer för riklig luftning. Ibland
ser det ut, som skulle befruktning ske utan
vårt åtgörande, men en del odlare anse det
nödvändigt att med en fin hårpensel
överföra frömjöl från blomma till blomma. De
första blommorna ge de tidigaste och bäst
utvecklade frukterna, och äro därför
värdefullast. Från blomningen till
fruktmognaden gödselvattnas plantorna, och under
klara, varma dagar spritas och hålles
fuktigt. Krukorna få aldrig torka. Stjälkarna
bindas eller stödjas upp, så att bären få
ljus och luft. Mindervärdiga blommor och
kartar plockas bort, och varje planta bör
icke gärna få bära mer än 8—12 frukter.
För sen drivning användas kallbänkar,
varvid utplanteringen sker i aug. Till hösten
täckes med halm eller luckor och löv,
vilket i mars eller april ersättes med fönster.
Genom att bädda varm gödsel omkring
bänken påskyndas växten. För drivning väljer
man i allmänhet tidigmognande sorter, men
man lägger även vikt vid sådana, som giva
stora och vackra bär, även om mognaden
skulle inträda något senare. Th.
Sjukdomar. Fläckar på bladen framkallas
av svamparna Mycosphaerella fragariae
(”ögonfläcksjuka”) och Marssonina
poten-tillae (”bladbränna”). I förra fallet äro
fläckarna först röda, som äldre gråvita med
röd bård; i det senare äro fläckarna
beständigt röda och flyta tillsammans över större
bladpartier. Dessa svampars spridning kan
hämmas genom besprutning med 1 %-ig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
