Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordgubbar, smultron - Jordgubbsträdet - Jordloppor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Jordgubbsträdet—Jordloppor
Gråmögel på jordgubbar.
bordeauxvätska, dock först efter skörden.
Vid svårartade angrepp är det lämpligt att
på hösten med lie avhugga och bortföra
bladen. Alltför stark kvävegödsling bör
undvikas. Kali (svavelsyrat) synes däremot
öka plantornas motståndskraft. M j ö 1
-dagg (Sphaerotheca macularis) visar sig
som ett lätt, spindelvävslikt och något
mjö-ligt överdrag på de rödfärgade bladen,
vilkas kanter böjas uppåt och inåt, samt på
bären, vilka bli färglösa och torra.
Sjukdomen uppträder såväl på friland som
under glas och angriper särskilt vissa sorter,
bland de i Sv. vanliga framför allt ”Deutsch
Evern”. Bekämpas genom bestoftning med
svavel eller i hus hällre genom
svavelför-gasning före blomningen och efter
bärskörden. Gråmögel (Botrytis cinerea)
angriper bären, som ruttna eller bli sega
och inhöljas i en yppig, gråpudrad
svamppäls. Smittan sprides hastigt från bär till
bär; under fuktiga och kyliga perioder blir
skadan högst betydande. Genom lämpligt
(ej vattenabsorberande) underlag, t. ex.
ljungris, böra bären hindras att komma i
beröring med marken. Th. Lfs.
Skadedjur. Jordgubbskvalstret
(Tarsonemus fragariae) är ett
mikrosko
piskt litet spindeldjur, som stundom
förekommer i stor mängd på undersidan av
jord-gubbsbladen. Djuren uppehålla sig där i den
täta hårbeklädnaden, särskilt i veck på.
bladen och i vinklarna mellan de grova
bladnerverna. Där de hålla till blir bladskivan
något genomskinlig, och underhuden får en
mera rent grön eller gröngul färg. Angripna,
plantor bli ofta tuviga och ge dålig skörd.
Då de angripna bladen vissna, förflytta sig
kvalstren till avläggarna, med vilka de sedan
spridas. Svårt skadade plantor böra
upptagas och brännas. Jordgubbsstekeln
(Blennocampa geniculata) är en glänsande
svart, 5—6 mm. lång bladstekel med gråvita
främre skenben och svartgrå vingar.
Larverna äro ljusgröna, 22-fotade, tätt klädda
med rätt långa, kluvna tornar. De träffas
ibland talrikt på jordgubbsplantor, vilkas
blad och övriga gröna delar de förtära.
Under dagen hålla de sig dolda på bladens,
undersida. Då larverna äro små, torde
niko-tinbesprutning kunna döda dem. Vid svåra,
angrepp är det säkrast använda
besprut-ning med arsenikhaltiga medel, varvid dock
förutsättes att bären sedan icke förtäras av
människor. Jordgubbsvecklaren.
(Acalla comariana) är en liten vecklarfjäril.
med brungrå framvingar, i framkanten
försedda med en röd- eller svartbrun, trekantig
fläck. Larven, som är gulbrun eller mörkare
färgad, lever inom samrnanspunna och ofta,
hopvecklade blad eller andra delar av
plantorna, varvid dessa kunna i avsevärd grad
skadas. I vårt land torde minst tvenne
generationer hinna utvecklas under en
sommar. Förpuppningen äger rum inom de
hopspunna växtdelarna. Som medel bör
användas besprutning med arsenik eller
insamling. På hösten, sedan andra generationen
förpuppats, böra såväl torra som gröna blad
avklippas eller avhuggas med lie samt
hopsamlas och förstöras. A. T..
Jordgubbsträdet, se Arbutus Unedo.
Jordloppor kallas vissa mycket små, ovala,
och kullriga skalbaggar, vilkas mest
iögonfallande kännetecken är att de kunna hoppa..
Flera arter förekomma i trädgården.
Särskilt allmän är den vågrandiga jordloppan
(Phyllotreta undulata), som blir 2 mm.
lång-och är svart med ett brett gult band längs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
