Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kleistogama - Klint - Klockblomma - Kloner - Kloroformering - Klorofyll - Klugia - Kläng-, klätter- och slingerväxter - Klängrosor - Klätterrosor - Klätterväxter - Klöver - Knautia - Kniphofia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Klint—Kniphofia
gama blommor som fullt normalt utbildade,
stundom samtidigt men dock merendels så
att de kleistogama blommorna efterträda
de normala.
Klint, se Centaurea.
Klöckblomma, se Campanula.
Kloner (av gr. klon, gren, skott) kallas
ärftligt skilda, vegetativt förökade växtsorter
eller stammar. Se Växtförädling.
Kloroformeriiig, se Eterisering.
Klorofyll, bladgrönt, är det ämne, som ger
växterna deras gröna färg och som
förmedlar deras kolsyreassimilation. K.
förekommer hos växterna i små kroppar,
kloro-f y 11 k o r n eller kloroplaster, vilka
även innehålla andra växtfärgämnen, och
utbildas blott i de växtdelar, som utsättas
för ljus. K. visar i sin byggnad en viss
överensstämmelse med det röda blodfärgämnet
men innehåller magnesium i stället för
dettas järn. Bgn.
Kllfgia Schl. (Gesneriaceae). Tre arter
mjukt håriga, krypande örter med strödda
blad och blommor i toppställda, ensidiga
klasar. K. azu’rea Schl., Mex., K.
notoni-a’na A. DC., Ind., Ceyl., och K. zeyla’nica
Gardn. äro rätt lika varandra och ha vita
blommor med azurblå läpp och gult svalg.
K. förökas genom frösådd eller sticklingar
och odlas i varmhus, på sommaren i kallhus.
De äro egentligen ettåriga men kunna året
runt förökas genom sticklingar, varigenom
speciella färgvarieteter bibehållas.
Kläng-, klätter- och slingerväxter
särskiljas efter de hjälpmedel naturen anvisat
dem för att häfta sig fast vid de stöd,
uppefter vilka de sträva mot höjden.
Klängväxterna äro försedda med
särskilda, för beröring känsliga organ.
Dessa kunna utgöras av stamklängen, som
hos vitaceerna, exempelvis Ampelopsis
Veitchii, vars häftskivor äro typiska sådana
klängen, vilka sluta med små skivor som
fästas vid underlaget med ett klibbigt
sekret. Även passionsblomman har
stamklängen. Bladklängen förekomma bl. a. hos
gurkor, meloner, vicker och ärter.
Rot-klängen äro för handen hos en del orkidéer,
bl. a. vanilj.
Klätterväxterna utgöras dels av
rotklättrare, som t. ex. murgrönan, men
även en del Ficus-arter och bignoniacéer
samt några kaktéer (t. ex. ”Nattens
drottning”) höra hit; dels av spärr- och
hak-klättrare. Dessa klättra med hakar eller
taggar av olika slag, ss. t. ex. flera
Rubus-arter och klätterrosor. Dessa taga sig upp
med hjälp av tornar, när lämpligt stöd
finnes. I odling måste de dock ofta hjälpas
med uppbindning. En del buskar räknas
också till denna grupp, bl. a. bocktörne, som
skjuter vinkelräta, tunna smågrenar av
vassa tornar, vilka förvedas när de nått sitt
fäste och sedan bära upp plantan. På
liknande sätt klättrar Jasminum nudiflorum.
En del Clematis-arter klättra med hjälp av
bladskaften, exempelvis Clematis vitalba.
Samma är förhållandet med vissa
krassesorter, med många flera.
Slingerväxterna hålla sig fast
genom att slingra stammen eller
stammarna kring sitt stöd. En del arter vrida sig
medsols (högerslingrande) och hit höra
bl. a. humle, kaprifol och åkerbinda, under
det att andra vända motsols
(vänstersling-rande) t. ex. pipranka, rosenböna och
vindorna. Det är lönlöst att försöka förmå
plantan slingra emot sin natur; göres detta
rätar den ut sig och släpper stödet. De stöd,
som anbringas för slingerväxter, böra vara
lodräta och den högsta avvikelse från denna
riktning, som växten tillåter, utan att
synbart reagera, torde vara c:a 45°. M. K.
Klangrosor, se Rosa.
Klätterrosor, se Rosa.
Klätterväxter, se K 1 ä n g v ä x t e r.
Klöver, se Trifolium.
Kna’utia Colt. (Dipsaceae). Ett dussin
arter med Scabiosa närbesläktade, ett- eller
fleråriga örter. Användas som Scabiosa men
äro ej så vackra. Den bästa torde vara vår
vilda K. arve’nsis Coult. (Scabio’sa arve’nsis
L.), åkervädd, Eur. (Sv.), som blir 20—60
cm. hög, blommar hela sommaren med
blekröda blomhuvud och egentligen är ett
åkerogräs. Se vidare Scabiosa.
KnipWfia Mnch. (Liliaceae). Mer än 75
arter fleråriga örter i trop. Sydafr. och Ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
