Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koloniträdgårdar - Koloradoskalbaggen - Kommasköldlusen - Konservering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
Koloradoskalbaggen—Konservering
loniträdgårdar” och 1906 anlades de första
trädgårdarna av detta slag i Stockholm.
Rörelsen har omfattats med livligt intresse
och haft erkänd nytta med sig.
Då en kolonilott omfattar en mycket
begränsad yta, 240 till i bästa fall 300 m2,
visade det sig att hänsyn till grannar och
möjligheten att utnyttja området
nödvändiggjorde upprättande av allmängiltiga
bestämmelser, enligt vilka den enskilde
kolonisten får träffa sina dispositioner. Bland
förordningarna äro följande ägnade att
observera: Av trädslag få endast fruktträd
planteras, med ett minimiavstånd till
grann-staketet av 3 m. Buskar, som äro högre än
1 m. måste stå 1 m. från granntomten.
Gräsmattan, om sådan utlägges, får omfatta
högst 14 av tomtarealen och för övrigt får
icke odling av samma växtslag, t. ex.
potatis, ske på större yta. Hägnaden bör bestå
av genombrutet stängsel, med en
maximi-höjd av 1 m. Mindre envåningsbyggnad får
uppföras på tomten, men ej förses med
eldstad. Kolonisten får icke använda sin stuga
som bostad, men övernattning är tillåten.
Inga djur, icke ens bi, få hållas inom K. All
försäljning av trädgårdsprodukter är
förbjuden, kolonilottens avkastning är avsedd
endast för innehavarens eget hushåll.
Koloniträdgårdarna ha en i flera
hänseenden gagnande uppgift att fylla. De kunna
bl. a. anläggas i samband med fält för lekar
och idrott. För dem som äro tvingade att bo
i hyreskaserner utan resurser till
lantvistel-se har K. en mycket stor betydelse. M. K.
Koloradoskalbaggen (Leptinotarsa
decem-lineata) är en oval, kullrig skalbagge, i
omfång ungefär så stor som en lillfingernagel.
Till färgen är den gul med svarta
teckningar, varav särskilt märkas 10 smala, svarta
längsränder på täckvingarna. Denna insekt,
vars hemland är Nordam., är ett
fruktansvärt svårt skadedjur på potatis. På denna
växt och några närbesläktade solanacéer
lägger den sina orangegula, 1,5 mm. långa
ägg i grupper på i medeltal 30 stycken. Man
finner dem på bladens undersida. Då en
hona lär kunna leva ett par år och under
sommaren lägga många hundra ägg,
räknar man med att hon kan producera
sammanlagt över 2 000 avkomlingar. Larverna
äro blodröda, klumpigt byggda och bli
slutligen 1,5 cm. långa. Efter tre veckor äro
de fullvuxna och förpuppas då i jorden.
Omkring en vecka senare framkomma de
fullbildade skalbaggarna för att på nytt
lägga ägg. — K. har med samfärdseln
upprepade gånger kommit till Europa men i
regel blivit utrotad. Vid början av
1920-talet kom den på okända vägar till Frankr.,
där den sedan blivit stationär och spritt sig
över hela landet. Från Frankr. har den
kommit över till Engl., Belg. och Tyskl. Genom
utomordentligt energiska åtgärder har man
i dessa länder sökt oskadliggöra
begynnande utvecklingshärdar, men om detta lyckats
kunde man vid slutet av år 1936 ej med
visshet uttala sig. Den oerhörda spridning K.
fått i Frankr. gör det ej heller troligt att
skadedjurens utbredning skulle kunna
begränsas endast till detta land, varför man
måste bereda sig på en vidsträcktare
utbredning. Förutsättningarna för
skalbaggens trivsel även i Sv. äro goda, ty av allt
att döma torde klimatet ej lägga några
hinder i vägen för djurens utveckling,
åtminstone s. om Dalälven. I sydligaste Sv. torde
med säkerhet ej mindre än två generationer
kunna hinna till utveckling under en
sommar. Det är på grund härav av största vikt
att alla växtodlare med uppmärksamhet
följa meddelandena om skadedjurets
fortsatta spridning och att envar, som iakttager
insekter, vilka erinra om denna skalbagge,
omedelbart insänder prov av dem till
Statens växtskyddsanstalt. Djuren kunna
inkomma med växtförsändelser från utlandet
men även på många andra vägar, t. ex. med
fartyg och emballage av olika slag. A. T.
Kommasköldlusen, se Sköldlöss.
Konservering, d. v. s. att bibehålla något
i oskadat skick, avser att skydda mot
förstöring. När det gäller födoämnen
innefattar K. de olika medel och sätt, som finnas
att tillgå, till förebyggande av förskämning
under en längre tids förvaring av dessa
naturprodukter. Det viktigaste härvid är att
förhindra jäsning genom att förinta sådana
mikroorganismer, ss. parasiterande
bakterier, jäst- och mögelsvampar, samt att
förhindra att nya sådana intränga under
förvaringen. Konservering av särskilt vegeta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
