Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Körsbär - Körvel - Körvelrova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
Körvel—Körvelrova
V; och ”Stora klarbär”, ganska litet träd,
tidigt och rikt bördigt, med klarröda bär.
I—V.
De flesta K. äro hänvisade till
korsbefruktning (se d. o.). Skuggmorell och Stora
klarbär äro dock fullt självfertila. Th.
Sjukdomar. Gummiflöde, H ä x
-kvast, Monilia, Fruktskorv,
Bladbränna,
Hagelskottsju-ka, Vissnesjuka och
Silverglans (se d. o.). Th. Lfs.
Skadedjur. Körsbärs bladlusen
(Myzus cerasi) är en glänsande svart
blad-lusart, som är synnerligen allmän på
körsbärsträd av alla slag. På bigarråträden
föranleda de ofta stark skottförkrympning och
angripna blad bli ofta mycket starkt krökta
och krusiga, på surkörsbär bli sådana
symtom ej så märkbara. Besprutning tidigt på
våren med fruktträdskarbolineum dödar
äggen. Man kan även bespruta träden med
nikotin, men detta bör då ske så tidigt att
bladen ej hunnit nämnvärt deformeras
genom lössen. Körsbärsmalen
(Argy-restia pruniella) är stor som en klädesmal.
Den har brungrå framvingar med vitaktig
bakkant, i mitten avbruten aven svart fläck.
Huvud och mellankropp äro snövita. När
fjärilen sitter, ser den ut att ha en svart
sadelformig fläck över ryggen. Den håller i
vila huvudet tryckt mot underlaget och
påminner då mycket om en rönnbärsmal (se
d. o.). Larven är blekgrön med huvudet samt
nack- och analplåtarna svarta. Larverna
träffas på körsbär samt någon gång på
plommon. De kunna göra mycken skada, då
de tidigt på våren tränga in i knopparna för
att livnära sig av de gröna delarna. Denna
skadegörelse kan ibland bli så grundlig, att
knoppar i mängd fullständigt tömmas på
sitt gröna innehåll. Besprutning med
fruktträdskarbolineum före knoppsprickningen
har visat sig vara ett gott medel. Se vidare
Clercks minerarmal,
Frostfjärilar, Fruktblad stekel n,
Körsbärsfuksen, Ring
spinnaren, Sköldlöss,
Trädgårds-s t i n k f 1 y e t. A. T.
Körvel (Anthrfscus cerefo’lium Hoffm.,
Um-belliferae), Kaukas., Sydryssl. K. är en
ett
årig köksväxt med mild kryddsmak, vars
blad användas till soppa ungefär som
grönkål o. s. v. K. odlas tämligen sällan i Sv. men
vore dock förtjänt av större
uppmärksamhet. K. sås i flera omgångar från tidigaste
våren, bäst i rader med 20—30 cm.
radavstånd och behöver ej gallras. K. bör skördas
före blomningen. K. kan även sås på hösten
för övervintring eller drivas i hus eller bänk.
Fröodling av K. kan ske både efter
eftersommarsådd (aug.) och tidig vårsådd
och är mycket enkel.
Spansk körvel (Myrrhis odoraTa
Scop., Umbelliferae), som är en flerårig
aromatisk ört, förekommer förvildad i s.
och mell. Sv. och odlades förr. Bladen kunna
användas som vanlig K. Denna växt kan
lätt förökas genom frö eller delning av äldre
exemplar. Oavsett sitt ringa värde som
köksväxt är spansk K. en intressant och
ståtlig växt, som väl är värd att odla i
enstaka exemplar. Den trives bra i
halvskugga. E. N—n.
Körvelrova (Chaerophy’llum bulbo’sum L.,
Umbelliferae) är en tvåårig växt, vars
för-tjockade rötter kunna användas i hushållet.
K. odlas mycket sällan i vårt land. Sådden
sker bäst på hösten, för ogräsrensningens
skull helst med 10—15 cm. radavstånd.
Färskt frö bör användas. K. gror efter
höstsådd tidigt på våren och gallras då till 5
cm. avstånd. Bladen vissna ner på
efter-sommaren, men rötterna behöva ej tagas
upp förrän på senhösten. De vinterförvaras
i sand e. dyl. Odlingen av K. kan även
bedrivas tvåårig med sådd som ovan men utan
gallring. När bladen på eftersommaren
vissnat ner, tagas rötterna upp och sorteras,
varvid de, som ej äro större än en större
hasselnöt, åter utsättas på omkring 10X5
cm. avstånd. Eventuellt stora rötter
användas i hushållet. Skörden sker nästa höst.
Tvåårig kultur ger större rötter än ettårig
odling. Vid sorteringen kunna de största
och bästa rötterna sättas ut till fröskörd,
däremot uppryckas alla stocklöpare i
odlingar för hushållsbruk. Lös, mullhaltig
jord, gärna i halvskugga, anses bäst. En
särskild art eller form är sibirisk K.
(Ch. Presco’tti DC.), som har större rötter
men anses ha något sämre smak. E. N—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
