Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Körsbär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Körsbär
195
moderformen för odlade söta K., vilka
uppdelas i två varieteter: var. dura’cina,
bigarrå, med hårdköttiga, och var.
juli-a’na, hjärtkörsbär, med lösköttiga bär. P.
Ce’rasus L. (C. vulga’ris Mill.), surkörsbär,
surkörs. Orient., förvildad i Sydeur. Mindre
träd, ofta buske, med utbredd krona och
smala, hängande kvistar. Blad mindre och
mörkare än hos fågelbär och på korta skaft.
Trädet (busken) av kort livslängd, skjuter
lätt rotskott. En var. auste’ra räknas som
moderform för allmänna surkörsbär,
morel-ler, mörka bär med färgad saft, medan var.
capronia’na skall vara moderform för ljusa
surkörsbär med ofärgad saft. Mellan
fågel-och surkörsbär finnas några
övergångsformer, s. k. hybridkörsbär, ibland uppförda
under artnamnet P. effu’sa Schneid. De ha
stora, lösköttiga frukter och delas ofta i
tvenne grupper: majkörsbär, som stå
fågelbären närmast, och glaskörsbär, som stå
närmare surkörsbären. Flera varieteter av
här nämnda arter odlas som
prydnadsväxter (se P r u n u s).
K. kunna odlas i alla fruktodlingszonerna
(se Fruktodling), dock i IV—V endast
surkörsbär i ett fåtal sorter. I Väster- och
östergötl. samt Närke finnas goda
förutsättningar för odlingen i fråga, och
körsbärsträdens antal utgöra här c:a % av alla
fruktträd. Den rika förekomsten av
vildväxande fågelbär i dessa trakter tyder i
allmänhet på att även ädlare sorter trivas.
Söta K. önska en medeltung jord och gå
icke bra till varken på tung lera eller på
fattig grusjord. Vill ha genomsläpplig alv och
jämn, ganska rik fuktighet. Bottensur mark
är fullkomligt oduglig. Någorlunda rik
kalkhalt i jorden synes vara önskvärd
framför allt för att hålla träden friska. De sura
K. äro mindre fordringsfulla i de flesta
hänseenden men äro tacksamma för en
humusrik jord. — Vi kunna icke till fyllest täcka
vårt behov av K. utan importera omkring
150 000 kg. färska bär årligen, varför
odlingen i lämpliga trakter kan ökas ut. Se
vidare Fruktodling.
Sorter. De romerska talen angiva för
sorten i fråga lämpliga odlingszoner. S ö t
-körsbär: ”Annonay”, växer medelstarkt,
tidigt och rikt bördigt. Frukt medelstor
mörkröd, tidigmognande. I—II; ”Bigarrå,
Hagelskottsjuka pä bigarrä.
allmän gulröd”, växer starkt, sent men rikt
bördigt. Frukt stor, gul med rodnad,
medeltidig. I—III; ”Bigarrå, stor svart”, växer
starkt, ej tidigt men rikt bördigt. Frukt stor,
svartröd, medeltidig-sen. I—III;
”Dönnis-sens gula bigarrå”, växer starkt,
bördighet god. Frukt helt gul och lämnas ganska
bra i fred av fåglarna. I; ”Erianne”, växer
medelstarkt, tidigt och rikt bördigt. Frukt
stor, mörkröd, medeltidig. I—III;
”Frog-more early”, litet, tidigt och rikbärande
träd. Frukt medelstor, gulröd, medeltidig.
I—III; ”Rivers’ early”, växer medelstarkt,
ej tidigt men rikt bördigt. Frukt stor,
mörkröd, tidig. I—III; ”Wils tidiga”, litet, tidigt
och rikbärande träd. Frukt medelstor,
mörkröd, tidig. III; — Surkörsbär:
”Brun-körsbär”, växer svagt, bördigt. Frukt
medelstor, mörkt brunröd, sen. II—V;
”Osthei-mer”, litet träd, ej alltid tillräckligt bördigt.
Frukt medelstor, mörkröd, ganska tidig.
IV—V; ”Minister von Podbielski”,
förbättring av föregående, mera starkväxande och
med större frukter. Bördighet knappast
tillfredsställande; ”Skuggmorell”, växer
medelstarkt, bördigt. Frukt stor, svartröd, sen.
I—V. — Av s. k. hybridkörsbär
odlas ”Impératrice Eugenie”, litet, tidigt och
rikbärande träd, med medelstora bär. IV—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
