Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Lilium
olika tider av året. Medan sådana lökar
gjort sin tjänst, sedan blomstjälkarna
skurits av och därefter icke ha något värde för
vidare odling, kunna däremot liljor på
kalljord stå många år och blomma, förutsatt
att man skördar blommorna på ett
förnuftigt sätt och lämnar kvar så mycket av
stjälken med vidsittande blad som möjligt,
för att hjälpa den nya årslöken att mogna
och växa sig stark. Skär man av stjälkarna,
ss. på krukodlade, för snitt avsedda
exemplar, nere vid jordytan, stannar all tillväxt
av dotterlöken så att denna ej blir mogen
och blombar för kommande år. Låter man
blommorna utbilda frukt och sätta frö,
försvagar även detta den nya lökens tillväxt.
L. förökas genom frösådd och genom
frånskilda sidolökar. Frösådd bedrives
endast undantagsvis här i landet, då de
flesta liljelökar inköpas utifrån. Många
av de starkväxande frilandsliljorna bilda
rätt snart stora stånd med flera lökar. De
förökas således lätt genom delning. Vissa
arter bilda små groddlökar (bulbiller) på
den del av stjälken, som befinner sig under
jorden och några arter, L. bulbiferum, L.
Sargentiae, L. sulphureum och L. tigrinum,
bilda sådana smålökar i bladvecken och
kunna förökas genom utsådd av dessa. De
avtagas, då det märkes att de vilja falla av
och sås ut i torvmull och sand och hållas
lagom fuktiga tills de rotat, då de omskolas i
lätt och god jord. Vid delning av gamla
lilje-tuvor, som bestå av en mängd lökar, skiljas
dessa försiktigt åt, först sedan de mognat
och vuxit ut, vilket visar sig genom
blomstjälkarnas naturliga nedvissnande. Sådana
sorter, ss. L. canadense, L. superbum och
några till, vilkas lökar äro sammanbundna
med rhizomer, böra hanteras mycket varligt
och ej våldsamt slitas loss från sin rhizom.
L. aura’tum Ldl. (A. II.)1 Jap.
Blommorna ända till 25 cm. stora tvärsöver,
vidöppna, vita med ett brett gulgrönt band i
mitten av kalkbladen, som å den vita delen
äro rödfläckiga; juli—aug. på fritt land.
Var. platyphy’llum (macra’nthum) kan bli
ända till 2,5 m. hög med mycket stora vita
blommor med guldgula band i mitten av
kalkbladen och svagt rödgula, små, upp-
1 A betecknar grupp Archellrlon; II hänvisar till
kultur II, o. s. v.
höjda fläckar. Denna form är den starkaste
och friskaste. Var. rubro-pictum är
röd-fläckig och har ett band i mitten av bladen,
vilket är grönt nederst, sedan höggult och
i spetsarna blodrött; var. rubro-vitta’tum
har ett brett rött band i mitten av varje
kalkblad. Arten med varieteter odlas
huvudsakligen i kruka. Var. platyphyllum kan
dock trivas, som många exempel visa,
alldeles förträffligt på kalljord, om lökarna
planteras bland skyddande låga växter.
L. Bro’wnii Poit. (E. I.) Kina, Korea.
Vacker och kraftig art med vita, på
yttersidan chokladfärgade blommor, påminnande
om den mer kända L. regale men mer
storblommig och tyvärr betydligt
ömtåligare på fritt land; aug. Odlas i
hemlandet för de ätbara lökarnas skull. L.
bul-bfferum L. (I. III.) Brandlilja. Eur. Sedan
gamla tider odlad art med 50—100 cm. höga
stjälkar, uppbärande stora klasar av
vidöppna, orangegula, brunpunkterade
blommor med en ljus fläck på varje kalkblad. I
bladvecken sitta små svartbruna
groddlökar, vilka falla av och slå rot, så att tätt
med småplantor komma upp omkring
moderexemplaret. Flera varieteter finnas i
odling; juni—juli. Växer i all god
trädgårdsjord och förekommer ofta förvildad i
vårt lands gamla parker och trädgårdar. L.
canade’nse L. (PM. I.) Ö. Nordam. En
utomordentligt vacker lilja med utåthängande,
klocklika fåtaliga blommor, vilkas
kalkblad äro mycket ringa tillbakaböjda. En av
de få arter inom denna grupp som odlas och
av vilken flera trädgårdsformer finnas med
gula eller röda, finprickiga blommor.
Lökarna sitta flera tillsammans utmed en rhizom;
juni—juli. L. ca’ndidum L. (E. III, på
kalkrik jord.) Vita liljan, helgonliljan,
madonnaliljan. Sydeur. Troligen den lilja, som
odlades redan för årtusenden tillbaka, och ännu
en av de bästa frilandsliljorna för
blomster-avskärning och binderiändamål. Växer upp
redan på hösten med tuviga rosetter, vilka
övervintra i grönt tillstånd och från vilka
på våren de meterhöga blomstjälkarna
skjuta upp. Blommorna äro bländande
vita,tratt-formiga, doftande och sitta 6 till 20
tillsammans i en upprätt klase; juni—juli.
Omplantering av denna lilja, som bör uppskjutas i
det längsta, då äldre orubbade exemplar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
