Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lök (Allium) - Löksläktet - Lönn - Löss - Lövfällande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
Löksläktet—Lövfällande
Lökkvalster på hyacint t. v. och tulpan t. h.
andra året borttaga icke önskvärda typer
före blomningen. Gräslök för fröskörd får
icke skäras av för hushållsbruk. När
kapslarna börja spricka upp skördas
fruktställningarna och utbredas till torkning på en
torr och luftig plats. E. N—n.
Sjukdomar. Lökmögel (Peronospora
Schleideni). Bladen få blekare färg än
normalt och överdragas med ett gråviolett,
senare svartaktigt mögel samt vissna.
Bekämpning: upprepade besprutningar med
bordeauxvätska (1 %-ig) med tillsats av
2 % besprutningsolja; oskadliggörande av
allt avfall vid skörden; växling av
odlings-plats; betning av sättlökar med % %-ig
uspulunlösning omkring 4 timmar, efter
avskärande av lökens spets. Blötröta,
sannolikt förorsakad av icke närmare
bestämda bakterier, kännetecknas av att lökarna
bli blöta, slemmiga och stinkande. Angripna
plantor och lökar böra oskadliggöras,
od-lingsplats växlas. Th. Lfs.
Skadedjur. Lökflugan
(Hylemyiaanti-qua) är en gråaktig fluga med svarta ben,
vars larv lever inuti odlad lök, huvudsakligen
rödlök och syltlök. Honan lägger snövita,
långsträckta ägg på de späda lökbladen,
redan på mycket unga plantor. De framkläckta
larverna tränga ned till löken och äta sig
in i denna. Bäst trivas de i lökens undre del.
Fullvuxna gå de ut i jorden och förvandla
sig till ovala, gulbruna puppor. Två
generationer förekomma under en sommar.
Angripna lökar vissna och ruttna. För att
skydda sig för totalförlust bör man så
täm
ligen rikligt och se till att jorden äger god
växtkraft. Till skydd för angrepp kan man
bespruta plantorna med 2 %-ig
oljeemul-sion, eventuellt i blandning med
bordeauxvätska. Lökkvalstret (Rhizoglyphus
echinopus) är ett nästan mikroskopiskt litet
spindeldjur, som för obeväpnat öga ter sig
som en liten klar vätskedroppe, som sakta
rör på sig. De små kvalstren förekomma
ofta i stor mängd i blomsterlökar och
uppehålla sig nästan alltid på ställen, där
förruttnelse inträtt. De kunna själva vara
primära skadedjur, men än oftare infinna
de sig sedan lökarna av andra orsaker
blivit sjuka. Ha de slagit sig ned intill
lökbottnen i någon spricka, vilken under
drivningen lätt vidgas, kunna de i hög grad
påskynda lökens förruttnelse. Sitta
kval-sterkolonierna i toppen på en lök, tränga
djuren lätt ned till blomanlagen, som
angripas och råka i förruttnelse. På
narcisslökar finner man kvalstren ofta i vecket
mellan huvudlöken och en bilök, och där
börjar då förruttnelsen. Vid köp och import
av lökar bör man omsorgsfullt granska
varan och utgallra sådana lökar, som synas
innehålla avsevärd mängd av djuren. L ö k
-mal en (Acrolepia assectella) är en liten
fjäril, vars larver i s. delarna av vårt land
ibland angripa purjolök. Som nykläckta
leva de inuti bladvävnaden, men som äldre
tränga de ned mellan bladen och skada
hjärtskottet. Genom larvernas gnag
uppkommer lätt förruttnelse i plantans nedre
delar. Denna påskyndas också av vissa
flugor, som avlägga ägg på de angripna
plantorna, och vars larver leva i de ruttnande
partierna. Upptäckes ett angrepp i tid bör
man omedelbart bespruta plantorna med
nikotin, vilket upprepas några gånger med
korta mellanrum. Vid svårt angrepp böra
plantorna skäras av c:a 5 cm. över marken
och det avskurna förstöras. Se vidare
J o r d f 1 y n. A. T.
Löksläktet, se Allium.
Lönn, se Acer.
LÖSS, B 1 a d 1 ö s s, B 1 o d 1 ö s s m. m., se d. o.
Lövfällande äro sådana träd och buskar,
som förlora sina blad under hösten.
Motsatserna äro vintergröna, där bladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
