Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lövfällande - Lövgång - Lövkoja - Lövträdskräfta - Lövvedborren - Lövvivlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lövgång—Lövvivlar
275
kvarsitta gröna största delen av vintern och
städ segrön a, där bladen äro läderartat
hårda och kvarsitta på växten under flera
vegetationsperioder.
Lövgång, se P e r g o 1 a.
Lövkoja, se Matthiola.
Lövträdskräfta kännetecknas av att
partier av barken torka, spricka sönder och
bortfalla, blottande den till större eller
mindre djup brunfärgade veden. Genom
ökad tillväxt av de omgivande vävnaderna
bildas kring kräftsåret ringformiga
ansvällningar, ofta flera koncentriskt ordnade.
Ytterst små, blodröda kulor förekomma på
de döda delarna. Då kräftsåret är av större
omfattning, dör ofta ovanliggande delar av
grenarna eller trädet. L. förorsakas av
Nec-tria-arter och förekommer på åtskilliga
lövträd. Viktigast är sjukdomen på äppleträd,
som i främsta rummet angripes av N.
galli-gena, men även av den företrädesvis på bok
förekommande N. ditissima. Den förra
förorsakar stundom även röta i äpplefrukterna.
N ectria-arterna äro sårparasiter;
mekaniska skador, frostskador, angrepp av andra
svampar samt av insekter bereda dem
angreppsmöjligheter. Uppkomsten av kräfta
motverkas genom god dränering och
jordbehandling. Kvävegödsel får icke användas
för ymnigt och framför allt icke påföras
sent på året, emedan skottmognaden
därigenom försenas och risken för frostskador
ökas. Trädens behov av kali och fosfat bör
rikligt tillgodoses. Frostlänt läge bör
undvikas. Endast sådana sorter, som på orten
äro fullt vinterhärdiga, böra odlas.
Bekämpandet av andra växtsjukdomar, ss. skorv
och monilia, samt skadeinsekter är likaså
ägnat att motverka kräfta. Redan
förefintliga kräftskador behandlas, om de sitta på
övre grenar eller stammar, genom
renskärning av såren och tillslutning av dem med
ympvax eller tjock oljefärg, beredd av
bly-vitt och linolja. Vid angrepp på mindre
grenar avskäras dessa nedanför det skadade
Lövträdskräfta på äppleträd.
stället. Alla bortskurna delar brännas
genast. Th. Lfs.
Lövvedborren, se under Barkborrar.
Lövvivlar äro skalbaggar med kullrig,
långsträckt kropp och med kort, noslikt
utdraget huvud. I längd mäta de 4—8 mm. Många
av arterna äro klädda med stoftfina,
metall-glänsande, ofta gröna fjäll, vilka lätt
avnötas. En mycket vanlig grön art är
fläck-horniga lövviveln (Phyllobius maculicornis),
som synes bäst trivas på unga björkar, en
annan är den på särskilt äppelträd
synnerligen allmänna äpplelövviveln (Ph. pyri),
vilken är klädd med bronsfärgade, nästan
guldglänsande fjäll. Då dessa rivas av
finner man att kroppsfärgen är svart. Detta
är den största arten. Vanlig i Sydsv. är
också avlånga lövviveln (Ph. oblongus),
vilken blir högst 5 mm. lång och saknar
fjällbeklädnad. Den är svart med bruna
täckvingar. Lövvivlarna äro besvärligast
på våren. Man kan då finna dem i oerhörd
mängd på de unga skotten på träden, där
de göra skada såväl på barken som bladen.
Deras larvar leva i jorden på rötter.
Skalbaggarna kunna insamlas med lämpliga
redskap eller dödas genom trädens
besprut-ning med arsenikgifter. A. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
