Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Masdevallia - Maskrossallat - Massangia - Masurbjörk - Matricaria - Matteuccia (Matteucia) - Matthiola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maskrossallat—Matthiola
297
i kallhus tillsammans med Odontoglossum
crispum. Se Orkidéer.
Maskrossallat (Tara’xacum sp.,
Composi-tae) är ett sallatslag, som ytterst sällan
odlas i Sv. men däremot i stor utsträckning
i Frankrike. Smaken är också utmärkt, och
då M. ger brukbar produkt utan hjälp av
bänkar och hus under
eftervintern—förvåren, vore den säkerligen förtjänt av att
odlas mera än nu. Flera kultursorter
finnas, men troligen dölja sig odlingsvärda
former bland de många i vårt land
vildväxande. Fröet sås på våren antingen på
särskild såbädd för senare utplantering
eller direkt på växtstället med omkring 30
cm. radavstånd och gallring till 20 cm.
Mellan var tredje, fjärde rad lämnas en
bredare gång, från vilken jord tages för
blekningen. Senast möjligt på hösten kastas ett
nära 10 cm. högt jordlager från gångarna
över sängarna, sedan vissnade och för stora
blad bortplockats. För att påskynda
fram-drivningen av bladen på våren kan man
ytterligare täcka med hästgödsel, löv e. dyl.
Är jorden för styv och fast, kan det vara
lämpligt att täcka med lättare jord. M. kan
även blekas som julsallat (se d. o.) eller på
andra sätt, men den beskrivna metoden är
billigast och ger bruksvaran under en tid,
då det är störst användning för densamma.
Då bladrosetten är utvecklad kan skörden
börja. De blekta bladen avskäras så, att
rothalsen medföljer. Under första året bör
odlingen erhålla riklig gödsling (ungefär som
skorzonera) för att nästa vår kunna
utveckla kraftiga bladrosetter. E. N—n.
Massa’ngia E. Morr., syn. med Vriesia,
delvis.
Masurbjörk, se under Betula.
MatricaTia L. (Compositae). Omkring 50
arter i Medelhavsl. och As., 11 i Sydafr. och
1 i Kalif. Av dessa odlas i vårt land endast
M. inodo’ra L., baldersbrå. Eur. (Sv.), As.
och Nordam. Av denna, i motsats till vår
andra vildväxande, starkt kryddluktande
art, M. Chamomilla, luktlösa, 25—50 cm.
höga, rikblommiga, ettåriga ört odlas var.
ligulo’sa (var. flore pleno, var. grandiflo’ra,
nqx. mudtiplex, var. pleni’ssima, o. s. v. i
kataloger). Denna vackra varietet har stora
Maskrossallat.
blomkorgar, vilkas alla blommor äro
tunglika (”dubbla blommor”) och bländande vita.
Vackra snittblommor. Användbar även som
rabattväxt är formen ”Brautkleid”, som är
lägre än den nämnda varieteten. M. sås på
växtplatsen eller i kallbänk i april och
utplanteras i slutet av maj. Föredrar en
kraftig, näringsrik, något lerhaltig jord och
tri-ves icke på torr sandjord. Sent sådda
plantor övervintra och blomma kommande år.
Andra under namn M. odlade arter, se
Chrysanthemum parthenoides
och Chr. Parthenium.
MatteuzCCia (Matteu’cia) T., se
Struthiop-teris.
Matthfola R. Br. (Cruciferae), lövkoja. 30
arter i s. och ö. Eur., Ostas. och 1 art i Afr.
Örter eller halvt vedartade växter, ofta med
luddiga men även med glatta, ljusa blad och
doftande blommor i upprätta, ofta vackra,
greniga klasar. De i olika former odlade
lövkojorna härstamma från M. inca’na R. Br.,
Sydeur., till vilken även räknas som
underart M. a’nnua Sw. (Cheira’nthus a. L.).
Härjämte ha arterna M. fenestra’lis Br., M.
gla-bra’ta DC. och M. graeca Sw. bidragit till
uppkomsten av de skilda lövkojtyperna.
Lövkojorna äro av naturen
enkelblomman-de och utomordentligt välluktande. De
oftast odlade, dubbelblommande sorterna ha
däremot en kvävande kryddig doft, alltför
stark för att vara behaglig. Dessa sorter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
