Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
Musa
äro som unga och nyuppväxta alltid släta och
hela i kanten men bli som äldre i regel
sön-derslitsade mellan nerverna ända intill den
kraftiga, skaftlika mittnerven, varigenom
de få ett trasigt utseende. Blomställningen
är ett toppställt, utåthängande ax med
spi-ralställda, ofta grant färgade skärmblad, i
vilkas veck blommorna sitta i två rader; de
översta äro hanblommor, de mellersta
två-könade och de nedersta honblommor.
Frukten, bananerna, utvecklas således endast
från den nedre delen av axet, vilket i spetsen
avslutas av en knopp inom skärmblad,
medan hanblommorna fallit av och lämnat ett
stycke av axet naket. M.-arterna ha,
synnerligen viktiga näringsväxter som de äro,
upp-dragits i många hybrider och former, vilka
avpassats för odling under olika
förhållanden och vilkas frukter säljas under olika
firmors beteckningar. En art, M. textiTis
Née, Filippin., har oätliga frukter men
lämnar i stället den uppskattade
”Manilaham-pan”, som utvinnes av de starka fibrer, vilka
finnas i bladskaft och bladets mittnerv. Förr
odlades bananer i växthus i Eur. för
fruktens skull, huvudsakligen av arterna M.
Ca-vendishii, ”dvärgjamaikabanan”, och M.
pa-radisiaca, men denna odling har så gott som
alldeles försvunnit, sedan importen av
frukter från tropik, sker i den utsträckning som
nu, vilket givetvis gör en hemmaodling med
dess stora omkostnader för växthus, värme
och skötsel föga eller icke alls ekonomiskt
lönande.
M. Ense’te Gmel., Abessiniens berg. Kan
i sitt hemland bli upp till 13 m. hög med
tjock ”stam” och präktiga gröna blad, vilkas
ofta armtjocka mittnerv hos vissa former
är präktigt lysande röd. Frukterna
läder-artat torra. Arten har inga sidoskott, varför
den måste uppdragas av frö, som sås på god
undervärme. Ett års gamla plantor kunna
fram i juni eller slutet av maj utplanteras
fritt på varm plats, framför allt skyddad
mot blåst. Bäst utveckla de sig i så fail,
om de erhålla undervärme från en
metertjock bädd av varmt hästströ. De praktfulla
bladen blåsa tyvärr lätt sönder, varför
växten alltid blir vackrast inomhus. I Göteborgs
Trädgårdsförenings stora palmhus
planterades år 1878 ett 1,5 m. högt exemplar, som
beskrives ha påföljande sommar nått en
höjd av 6,5 m. Bladens antal var i aug. 17,
de största av dem 4 m. långa och över 1 m.
breda. Följande sommar 1880 uppnådde de
största bladen 4% m. längd. M. Ensete bör
som fröplanta hållas varmt och fuktigt och,
först sedan bladen nått en höjd av 0,5 m.
från rothalsen räknat, kunna plantorna
flyttas i kallhus, där de skötas på vanligt sätt.
Under vintern vattnas mycket sparsamt.
På våren omplanteras de i fet, närande jord
eller utplanteras som ovan nämnts.
Utplanterade exemplar upptagas på hösten, sedan
de första nattfrosterna kommit, beskäras
på rötterna och rensas från alla skadade
blad, varpå de inslås i baljor, övervintras
torrt och ljust i 8—10° för att året därpå
åter utsättas, då de vanligen bli större och
mer dekorativa än förut. Var. viridis har
grön mittnerv. Jfr M. religiösa.
Av andra arter böra nämnas: M. coccfnea
Andr., s. Kina, som är en relativt
småväx-ande art, med omkring meterlånga blad och
vackra upprätta blommor med röda
skärmblad, i spetsen gula. Frukterna icke ätbara.
Förökas genom sidoskott. M. paradisfaca
L., Ind., är en högrest art, odlad i tropik.,
där frukterna efter att ha kokats äro ett
mycket viktigt födoämne. Av denna odlas
i stora växthus följande, ofta som egna
arter upptagna småväxta varieteter: var.
Dacca Bak., något grådaggig på
bladskaften, ljust gröna, trubbiga, nästan
elliptiska blad, som bilda en vitt utspärrad
rosett. Frukterna, som mogna i ett vanligt
högt varmhus, äro gula, angenäma till
smaken. Var. rubra Bak. liknar föregående men
har röd mittribba på bladen och först
mörkröda, sedan gulröda frukter, vilka ibland
säljas under benämningen ”röda
jamaika-bananer”. Var. sangui’nea Welw. Såväl blad
som frukter starkt blodröda. Tämligen
klena bladskaft och rätt smala blad. M.
reli-gio’sa Dybowski, Kongo. Närmast lik M.
Ensete men mer dekorativ och robust, med
röd stam och röda bladskaft, röd mittribba
samt oftast röd på nedre delen av bladen.
Kan användas utomhus under sommaren
som M. Ensete men är ömtåligare. M.
rosa’-cea Jacq., Ind., är en lågväxande art med
flera stammar eller sidoskott, avlångt
lan-settlika, knappt 1 m. långa blad, som på
undersidan äro purpurbruna. Blomkolven är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
