Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Okulering - Olea - Oleaceae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
Olea—Oleaceae
årsskotten på moderträden äro lagom
ut-mogna. Dessa senare få dock icke vara
alltför hårda, ty då växa de sämre fast.
Grundstammarna, som skola förädlas, äro
vanligen utplanterade på våren för att okuleras
på hösten samma år. Om de rotat sig dåligt
under en sommar och icke äro alltför grova
kan okuleringen uppskjutas till hösten
därpå. En grundstam för O. bör vara av minst
en blyertspennas grovlek och gärna icke
över 10—12 mm. Förberedande arbeten äro
att maka ifrån jorden där det behöves, att
putsa stammarna rena från eventuella
sidoskott nere vid marken samt att torka dem
rena från jord. Vanligen vill man ha
för-ädlingsstället så nära marken som möjligt,
och när det gäller rosor, drar man ifrån
jorden med hacka för att kunna sätta in
föräd-lingsögat på själva rothalsen. För syren,
några prydnadsformer av Prunus m. fl., ser
det ut att vara bäst med förädling en
handsbredd över marken.
O. tillgår så, att man från den nyavtagna
kvisten, vilken förut befriats från bladen
men så att skaften sitta kvar, skär en tunn
spån med ett öga mittpå. Kniven sättes
13—15 mm. nedanför bladskaftet, och
spå-nen skäres ut så att den blir minst lika
lång ovanför ögat. Den bör vara så tunn
att minsta möjliga trä medföljer. Är den
något för tjock befrias den från träet, men
detta måste ske ytterst försiktigt så att
icke ögat skadas. Man skär så i
grundstammen på norra sidan ett T-snitt; endast
barken skäres igenom och man undviker att
onödigt såra veden. Med knivens baksida
lösas barkflikarna från veden och den
lös-skurna spånen med ögat skjutes försiktigt
ned i nämnda T-snitt. Skulle något av
spånen räcka över tvärskåran skäres detta
bort, varefter man lindar hårt med bast
omkring förädlingsstället. Man måste
iakttaga stor noggrannhet vid arbetet, så att
icke obehöriga ämnen, jordpartiklar etc.,
komma in i snittet, vilket alltid skall
utföras med en tunn, ytterst vass och för
ändamålet avsedd kniv. Ögat skall under hösten
endast växa fast, för att först nästa vår
giva ett skott. Växer detta fram redan
första året, hinner det icke mogna och
kommer följaktligen att förstöras av frost.
Redan efter ett par veckor kan man se om
förädlingen lyckats. I så fall lossnar
bladskaftet vid minsta beröring. Om det sitter
kvar, fasttorkat, är detta ett dåligt tecken,
ögat är då nämligen också dött. Skulle
stammen under hösten svälla så att bastet
skär in i barken, måste detta skäras upp
och bindas på nytt. På vintern skäres
grundstammen ned till en c:a 20 cm. lång tapp
över förädlingsstället och putsas ren från
sidoskott. På våren lossar man bastet genom
att skära upp det på motsatta sidan om ögat.
Alla från grundstammen framväxande
sidoskott avlägsnas och skottet från det ädla
ögat bindes redan tidigt vid den
kvarlämna-de tappen. När det sedan fått tillräcklig
stadga, skäres tappen bort omedelbart över
ädelskottet. En sådan planta, där ädelveden
är ett årsskott, kallas ettårsförädling. Th.
Olea L. (Oleaceae), oliv. Omkring 30 arter
städsegröna träd och buskar med hela,
lä-derartade blad och små vita eller gulvita,
doftande blommor. Som dekorationsväxter
odlas i stora kallhus eller vinterträdgårdar:
O. cape’nsis L. (O. laurifo’lia Lam.), Kap,
med 10 cm. långa, elliptiska blad och
topp-ställda blomklasar. O. europae’a L.,
olivträdet. Medelhavsl. Bladen lansettlika,
gråaktiga, i synnerhet på undersidan.
Blommorna i små klasar från bladvecken. Av
detta i Sydeur. i stora bestånd odlade träd,
som där lämnar rika skördar av de oljerika
frukterna, odlas för prydnads skull en hel
del vackra varieteter, ss. var. lmxifo’lia, var.
ferrugi’nea, var. latifo’lia, var. longifo’lia,
m. fl., alla med olika bladform alltefter sina
namn. I kallare länder, ss. i Sv., odlas dessa
former av O. på samma sätt som lagerträd.
Olea’ceae, olivfamiljen, cmfattar c:a 400
arter träd eller buskar, sällan örter, med
motsatta eller kransställda, hela eller pardelade
blad utan stipler. Blommorna, ofta i rika,
kvastlika samlingar eller sällan ensamma,
äro i många fall vackert färgade och starkt
doftande. Släktets arter tillhöra de temp.
och i vissa fall varma länderna i
huvudsakligen As., i synnerhet i Ostind. Omkring ett
dussin arter växa i Eur. Arter av följande
släkten odlas i vårt land: Chionanthus,
Fon-tanesia, Forestiera, Forsythia, Fraxinus,
Jasminum, Ligustrum, Olea, Osmanthus,
Phillyrea och Syringa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
