Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oleander - Oleandra - Olearia - Oliver, Olivträd - Oliveranthus elegans - Oljepalm - Ollonborrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oleander—Ollonborrar
385
Oleander, se Nerium.
Olea’ndra Cav. (Polypodiaceae), tropik., äro
ett fåtal epifytiska ormbunkar med
krypande stammar och lansettlika blad. För
samlingar i varmhus.
Olea’ria Mnch. (Compositae). Över 100
arter städsegröna oftast luddiga småträd eller
buskar från Nya Zeel. O. Haa’stii Hook. f.
har försöksodlats utomhus på Alnarp men
visat sig alltför ömtålig under vintern.
Omkring 3 m. hög buske med vitluddiga unga
skott, kortskaftade, ovala små, på baksidan
vita blad och små vita blomkorgar i
topp-ställda, flata kvastar. Förökas genom
sticklingar och övervintras i kallhus.
Oliver, Olivträd, se Olea.
Olivera’nthus e’legans Rose, se Echeveria
perelegans.
Oljepalni, se Elaeis.
Ollonborrar (Melolonthini) kallas vissa
skalbaggar, vilkas antenner fått de yttersta
lederna åt ena sidan bladlikt utvidgade.
Hoplagda bilda dessa leder en klubba, vars
enskilda delar kunna bredas ut
solfjäderfor-migt. I regel äro de klumpigt byggda
skalbaggar med starka, tandade och taggiga
ben, som duga att gräva med. Äggen läggas
nämligen i lös och lucker jord. Ur dem
komma sedermera larver, som ha en stor,
krumböjd, vitgul kropp med brunt huvud.
Huden är så tunn att den jordfyllda tarmen
lyser igenom. Den mest bekanta O. är
vanliga ollonborren eller majbaggen
(Melolon-tha melolontha), vilken blir c:a 25 mm. lång,
och som har bakkroppen utdragen till en
snett nedåtriktad spets. Kroppen är
vanligen svart med bruna täckvingar och
trekantiga vita fläckar längs bakkroppens
sidor. Nära besläktad med denna art är
kastanjeborren (M. hippocastani), vilken
har de bruna täckvingarnas sidokanter till
större delen svarta samt kortare
bakkropps-spets. Båda arternas larver ha treårig
utvecklingstid, varför fullbildade skalbaggar
framkomma vart fjärde år. En mycket
vanlig ollonborre är också pingborren
(Amphi-mallus solstitialis), vilken blir högst 20 mm.
lång, är ljust brungul och rätt tätt och långt
gulhårig. Denna art har tvåårig utvecklings-
Olearia Haastii. Foto Ternström.
tid. Slutligen förekommer allmänt den lilla
trädgårdsborren (Phyllopertha horticola),
vilken blir omkring 10 mm. lång, är
glänsande svartblå eller svartgrön med vanligen
mörkbruna täckvingar och svart behåring.
Om utvecklingstiden är ett eller två år är
ännu ej säkert konstaterat.
Fullbildade O. kunna under sin
svärmnings-tid anställa skador på växter av skilda slag.
De större arterna angripa merendels blott
bladverket på träden, men trädgårdsborren
gnager dessutom sönder frukter och
knoppar. Larverna finner man i jorden, där
växtdelar av olika slag skadas. I gräsmattorna
kunna de ibland vara oerhört talrika. De
större larverna göra ej sällan svår skada i
plantskolor genom att avbita rötterna på
unga träd, både lövträd och barrträd. Deras
betydelse blir desto större som de vissa år
kunna uppträda i enorm mängd.
O. har man huvudsakligen sökt bekämpa
Från vänster en vanlig ollonborre, en kastanjeborre
och en ollonborrelarv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
