Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Passiflora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Passiflora
443
dast ett ringa antal arter men rätt många
hybrider, vilka alla äro klängande och
slingrande. P. trivas utmärkt i boningsrum eller
på varma, inbyggda verandor, om de där
beredas tillfälle att klättra uppåt ett trådnät,
bambukäppar o. dyl. intill fönstren. Namnet
”passionsblomma” har tillkommit på grund
av blommans egendomliga form, som företer
bilden av en martyrkrona med kors, törne
o. s. v., omgiven av en krans trådlika,
vackert färgade blomblad, vilka utgöra en
slags bikrona eller innerkrona, från vars
mitt ett förlängt stjälkstycke, på vilket
ståndarna äro anbragta, utgår. Över dessa
höjer sig pistillen med sina tre klubblika
märken. Flera av arterna äro kraftiga
lianer med sega, långa grenar. Hos somliga
arter, ss. hos de även under namn T a c s o
-nia odlade, hänga blommorna lodrätt ned
på 10—25 cm. långa, trådlika, slaka skaft.
Vissa arter, ss. P. edulis, ha ätbara,
klot-eller äggrunda, friskt aromatiska frukter
(grenadilla), för vilka de odlas i trop.
länder. De flesta P. blomma från juli—aug. till
långt inpå hösten, då de böra skäras hårt
tillbaka efter avslutad blomning.
Pas siflor a-gruppen: P. ama’bilis Hook.,
Brasil. Smidiga runda grenar, spetsigt
äggrunda blad och ensamma, 8 cm. stora,
tegelröda blommor. Odlas i krukor i halvvarmt
växthus. P. atropurpu’rea hort. Hybrid
mellan P. racemosa och P. raddiana med stora
praktfulla blodröda blommor med violett
innerkrona. P. coerulea L., Brasil. Den
allmännast odlade arten och den ena av
föräldrarna till de vanligaste hybriderna.
Blommorna 10—12 cm. stora, blå och vita. Dess
var. grandiflo’ra har än större blommor och
dess form ”Constance Elliott” vita,
doftande blommor. Samtliga former äro
kallhus-växter och tåla ingen värme. P. edu’lis
Sims, Brasil., är en klättrande halvbuske
med djupt treflikiga blad. Blommorna vita
och purpur. De ätbara, äggformiga
frukterna äro rödbrunt spräckliga. Kallhus. P.
Loudo’nii Sw. anses vara en hybrid mellan
P. racemosa och P. raddiana. Bladen
läder-artade, treflikiga; blommorna stora,
pur-purfärgade. P. quadrangula’ris L., trop.
Am., har fyrkantiga grenar och stora,
pur-purfärgade och violetta blommor, samt
ätbara gulgröna frukter. P. racemo’sa Brot.
Parthenocissus tricuspidata, 8 år gammal. Foto Hzn.
(P. princeps Lodd., P. cocci’nea hort.),
Brasil. Bladen läderartade, de nedre spetsigt
sköldlika, de övre djupt treflikiga.
Blommorna, i klasar, äro kortskaftade, 8—12
cm. stora, praktfullt scharlakansröda med
mörkblå innerkrona. Tämligen
svagväxande och bör odlas i krukor i varmhus.
Svår-förökad genom sticklingar, vilka långsamt
slå rot. P. raddia’na DC. (P. kermesi’na
Lk et Otto), Rio de Jan. Bladen grunt
treflikiga, på undersidan vinröda.
Blommorna karmosinröda med violett
innerkrona. Rikblommande och vacker art, som bör
odlas liksom P. racemosa. P. viola’cea VelL,
Rio de Jan. Bladen undertill grågröna, djupt
Passiflora coerulea.
29. — Svenskt trädgårdslexikon. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
