Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plommon, plommonträd - Plumagekål - Plumbago - Plumiera (Plumeria)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Plumagekål—Plumiera
riommonkart angripna av plommonstekel.
till marken. Larven förpuppar sig i jorden
och övervintrar där till följande år. Som
medel mot denna i vårt land vanliga och
viktiga skadeinsekt har prövats
besprut-ning med arsenik och nikotin, men
effekten härav har ej visat sig tillfredsställande.
Bättre resultat har uppnåtts med
besprut-ning med 3 % kvassia, vilken bör företagas
omedelbart före och efter blomningen. P1 o
m-monvecklare n (Laspeyresia funebrana)
är en s. k. vecklarfjäril, vars larv lever inuti
plommonkart. Larven är röd med
svart-brunt huvud och gulaktig nackplåt. Den
blir c:a 15 mm lång. Ett angrepp yttrar sig
Plumbago capensis. Gbgs Trädg.-för. Foto Hzn.
däri att gummiflöde uppstår och mörka,
slingrande gångar skönjas i karten. Denna
mognar ofta i förtid och faller av. Larven
finner man då i en större hålighet intill
kärnan. Sedan larven lämnat frukten,
spinner den in sig i en kokong på någon skrovlig
trädstam och förpuppas där följande år. Här
må anmärkas att ovan angivna symtom på
ung plommonkart ej alltid synes leda sitt
ursprung från angrepp av denna insekt.
Tillfredsställande bekämpningsmetod är ännu
ej utforskad. A. T.
Se vidare Frostfjärilar,
Sköldlöss och Spinnkvalster.
Plumagekål, se under Grönkål.
PlumWgO L. (Plumbaginaceae). Omkring’
10—12 arter perenna örter eller halvbuskar,
av vilka odlas för sina vackra klart och rent
färgade, floxlika blommor framför allt P.
cape’nsis Thunb., Sydafr., som har
kortskaf-tade eller oskaftade blad av ljust grön färg
och livligt klart ljusblå blommor i flocklika
klasar från grenspetsarna. Denna rikt och
risigt greniga växt trives bäst, om den
planteras fritt ut i kallhus mot en ljus bakvägg,
där den kan ledas med sina långa grenar
upp mot spaljéer eller utspända trådar. Tål
ingen värme utan högst 5—8° vintertid.
Var. alba har vita blommor. P. ro’sea L.,
Sydas., är ej fullt så risig och har längre
och grövre årsskott, som växa upp till
betydande höjd. Blommorna, som äro samlade
i klaselika ställningar, äro ljust och fint
rosenröda och slå ut under vintern; fordrar
minst 10—15° värme. P. zeyla’nica L., Ind.,
är en gles halvbuske med skaftade
ellip-tiska blad och i klasar samlade vita
blommor med lång rörformig pip. P. förökas
genom sticklingar av halvmogna skott, som
sättas på svag bottenvärme. De fordra en
god, porös, näringsrik jord, mycket vatten
under sommaren, då de växa, men mer torka
än fukt under vilotiden, som börjar på
hösten. P. capense kan uppdragas till kronträd
och kan som sådant bli en sannskyldig
prakt-växt.
Plumie’ra (Plume’ria) L. (Apocynaceae).
40 arter trop. träd med grova, nästan
suc-kulenta grenar, strödda, tämligen
långskaf-tade, avfallande blad och starkt doftande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
