Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Potatisdrivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Potatisdrivning
37
tryckes till omkring rötterna. En grundlig
vattning är nästan alltid nödvändig efter
en dylik skattning av potatisstånden. För att
ha ständig tillgång till färsk potatis
anordnas nya drivningar med en månads
mellanrum, vilka fram i mars månad kunna
försiggå i kallbänk eller i en s. k. kast. E. B.
Sjukdomar. S t j älkbakterios
(Er-winia phytophthora). Stjälkarnas nedersta
del blir mörk, blöt och slemmig samt
ruttnar, bladen bli slappa och rulla ihop sig;
knölalstringen minskas starkt och de
bildade knölarna ruttna ofta inifrån.
Bakterien, som förorsakar sjukdomen, sprider
sig i jordvattnet till plantor i närheten och
framkallar rötfläckar på knölarna. Så tidigt
som möjligt böra sjuka plantor uppgrävas
och bortföras (särskilt viktigt vid odling till
utsäde), frisk, oskuren sättpotatis användas,
gärna soltorkad före sättningen, samt
välordnat växelbruk tillämpas. Angrepp
främjas av låg temp. och riklig fuktighet, av styv
jord och brist på fosforsyra och kali. B 1 ö t
-röta benämnes allmänt sådan förruttnelse
av potatisknölarna, som utmärkes av att
vävnaderna förvandlas till en lös, blöt
massa. Den förorsakas av flera olika bakterier
och kan uppträda under både växttiden och
lagringen. Bakterierna intränga genom sår
eller följa på frostskador eller
svampangrepp. Fuktighet, bristande luftväxling och
hög temp. befordra blötrötan. Potatis bör
därför lagras svalt och luftigt; sjuka och
sårade knölar bortsorteras före
vinterför-varingen. Vanlig s k o r v förorsakas av
stråls vampar (Actinomyces-arter) och har
karaktären av en hudsjukdom. I
potatisskalet uppstå skrovliga, fjälliga eller fransiga
partier, som vid starka angrepp kunna
sammanflyta och täcka hela potatisen. På
djupet sträcker sig skadan vanligen högst ett
par mm. Skorvig potatis är mindre hållbar,
skalningsförlusten är större, och
lämpligheten till utsäde kan vara nedsatt genom att
en del ”ögon” förstörts. Angreppet är starkt
beroende av vissa markförhållanden,
särskilt markreaktionen. På starkt kalkad jord
eller där man tillfört aska eller andra starkt
alkaliska ämnen blir potatisen gärna
skorvig. Genom användande av sura
gödningsämnen (t. ex. svavelsyrad ammoniak, kainit,
Vanlig skorv.
superfosfat) kan sjukdomen hållas tillbaka.
Vissa sorter, särskilt Jubel och Marschall
Hindenburg, äro mycket motståndskraftiga.
Pulverskorv (Spongospora
subter-ranea) angriper de underjordiska organen,
främst knölarna, på vilka bildas platta
vårtor, vilkas hud snart brister och blottar ett
brunt, av sporbollar bestående pulver.
Genom i kanten kvarsittande hudrester får
såret likhet med en grund skål.
Utsträckningen på djupet växlar mellan några mm.
och flera cm. Sjukdomen blir svårartad
endast där dräneringen är otillräcklig eller där
potatis odlas alltför ofta på samma mark.
Kalkning befordrar angrepp.
Potatiskräfta (Synchytrium endobioticum)
angriper huvudsakligen potatisknölarna, på
vilka den framkallar stora knottriga
svulster, först vita (något liknande blomkål),
senare svartbruna, påminnande om
stenmurklor. Mindre ofta finner man svulster
Pulverskorv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
