Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Quercus - Quesnelia - Quibentia - Quisqualis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Quesnelia—Quisqualis
Pyramidekar vid infartsvägen till Stensborgs
plantskolor, Karlstad. Foto Krook.
Bladen äro stora, breda, spetsigt flikiga och
glänsande mörkgröna, på hösten vackert
rödbruna. Q. sessiliflo’ra Salisb. Eur. (Sv.).
Den andra inhemska eken med ofta
kvar-sittande, torra blad under vintern. Skiljer
sig från Q. pedunculata genom oskaftade
frukter. Även av denna ek odlas en del
blad-varieteter, ss. bl. a. var. lacinia’ta, bladen
ända till 20 cm. långa men helt smala, med
oregelbundet och djupt sönderflikade
kanter, ofta fjäderlikt flikiga; senare på
sommaren framkommande blad äro mer eklövs
-lika; var. mespilifodia (Q. Loue’ttei hort.),
har stora, mörkt gröna, spetsigt ovala blad.
Till ovannämnda arter komma ett antal
hybrider, som dock äro mera sällsynta och i
regel icke härdiga i vårt land. Detsamma
är förhållandet med de mediterrana,
sydamerikanska och ostasiatiska ekarna med
städsegröna blad.
Q. uppdrages vad beträffar arterna
genom frösådd, se d. o. Varieteterna förökas
genom ympning på unga fröstammar under
glas. Ekarna föredraga en tyngre och
kraftig jordmån och de utländska arterna tarva
ett skyddat läge och kanske även en lättare
jordmån än våra inhemska. (Hzn.)
Sjukdomar. Ekm j öldagg
(Micro-sphaera quercina).Vit, mjölig beläggning på
blad och årsskott; de sistnämnda bli
förkrympta, mogna ej fullständigt och förfrysa
därför ofta under vintern. I plantskolor etc.
bekämpas sjukdomen genom upprepad
behandling med svavelpreparat; övermått av
kväve bör undvikas. Q. sessiliflora är mera
motståndskraftig än andra europeiska
arter; föga angripas Q. rubra, coccinea,
pa-lustris o. a. amerikanska arter. Sjukdomen
är i Eur. känd endast från år 1907 (troligen
införd från Am.), men har spritt sig över
hela världsdelen. Th. Lfs.
Skadedjur. Ekvecklaren, gröna
(Tor-trix viridana), är en blekgul fjäril, mellan
vingspetsarna c:a 20 mm. Den flyger på
högsommaren och avlägger då sina ägg i med
kolsvarta avsöndringar täckta högar på
kvistar av ek. Följande vår kläckas äggen,
varpå larverna angripa de nyss utspruckna
knopparna, vilkas delar spinnas samman
och sargas av deras gnag. Fjäriln
förekommer mycket allmänt och uteslutande på ek
samt kan ibland vara så talrik att stora ekar
under försommaren fullständigt kalätas. I
regel bilda träden på högsommaren åter nytt
lövverk. A. T.
Quesnelia Gaudich (Bromeliaceae). 11
arter i Brasil. och Guyana. Q. arve’nsis Mez,
BrasiL, är en vacker, 2,5 m. hög,
mångstam-mig art med 40—80 cm. långa, läderartade,
på undersidan vitstrimmiga blad sittande
i rosett i spetsen av stammarna.
Blommorna, i cylinderformiga axlika samlingar,
något längre än bladen, äro vita med blå
spetsar och omgivna av rosenröda braktéer. Q.
Skfnneri E.Morr., Guyana, är lik föregående
men har karminröda braktéer och blomax
i jämnhöjd med bladen. Om odling, se B r o
-meliaceae.
Qllibe’ntia Br. et R. (Cactaceae) är ett
antal buskiga, Opuntia närstående, mycket
sällsynta och intressanta kaktéer i Sydam.
Quisqualis L. (Combretaceae). 4 arter i
trop. Afr. och As. Som slingerväxt i
varmhus odlas ibland Q. i’ndica L., Ostind.;
spetsigt äggrunda, kortskaftade, håriga blad.
Blommorna, som äro försedda med en lång
pip, sitta i ax, vilka äro samlade i greniga
kvastar. Färgen är först vit, därefter skär
och till sist mörkt scharlakansröd. En
utmärkt vacker och anspråkslös varmhusväxt,
som förökas genom sticklingar av örtartade
sidoskott. Den kräver stort utrymme för att
bli riktigt till sin fördel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
