- Project Runeberg -  Svenskt trädgårdslexikon / III. Picea - Öronviveln /
123

(1938) [MARC] With: Axel Holzhausen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rosa

123

Charta”, rosenröd; ”Mrs John Laing”, skär;
”Ulrich Brunner”, högröd, m. fl. jämte de
flesta polyantharosor. De sistnämnda
behöva icke prepareras med samma omsorg
som de storblommiga. Man nöjer sig i regel
med att på hösten slå in ett—tre exemplar
i en 5,5"-kruka och under vintern ta in dem
till drivning, sedan de skurits ned till
ungefär hälften av grenarnas längd.

Förökning av rosor sker dels
genom delning, ss. vid många rotäkta
med rotskott försedda arter, dels genom
avläggning, som användes för icke
rot-skottsbildande arter; de nedlagda grenarna
skäras eller fläkas upp som vid avläggning
av nejlikor; dels genom vedartade
sticklingar. Samtliga dessa förökningsmetoder
ha dock föga praktisk användning. Säkrare
är att föröka arterna och hybriderna av
rotäkta rosor genom sommarsticklingar (se
Sticklingar). Skurna av örtartade skott
och satta på svag bottenvärme och i
tillslutna bänkar eller lådor med glasskivor,
bruka de rätt snart slå rot, men måste passas
mycket noga, att de ej sloka eller ruttna.
Den största och för våra förhållanden bästa
förökningsmetoden är dock förädling,
ymp-n i n g eller okulering (se d. o.) på
grundstammar. För detta ändamål uppdragas
fröplantor av framför allt R. canina, vilka
antingen ympas inomhus som nämnts vid
odling i växthus eller okuleras utomhus
under sommaren. Se vidare under
Trädskola. (Hzn.)

Sjukdomar. Bakteriekräfta, se d. o.
Rosbladmögel (Peronospora sparsa)
angriper huvudsakligen rosor under glas,
bildar ett lätt, vitt, mögellikt överdrag på
undersidan av rödaktiga, kantiga
bladfläckar och vållar avfallande av småbladen.
Sjukdomen främjas genom stark fuktighet,
starka växlingar mellan dag- och
nattemperatur, bristande luftning, tät plantering
och för riklig kvävegödsling. Genom
undvikande av dessa förhållanden samt genom
förebyggande besprutningar
(bordeaux-vätska m. m.) bekämpas sjukdomen.
Ros-m j ö 1 d a g g (Sphaerotheca pannosa)
angriper blad, blomdelar och yngre skott, som
överdragas med ett vitt eller gråaktigt hölje
(jfr M j ö 1 d a g g). Bladen bli ofta krusiga

eller buckliga samt förkrympta,
blommorna utvecklas svagt och få dålig färg.
Rossorterna äro mycket olika mottagliga för
mjöldagg. Som hopplöst mottaglig är
Crim-son Rambler känd. Motståndskraftiga
klängrosor äro t. ex. Pauls Scarlet
Clim-ber, American Pillar och Lady Gay.
Terosor äro i allmänhet tämligen
motståndskraftiga. Bland polyantharosor är Rödhätte
mycket motståndskraftig. Klängrosor
angripas starkare invid vägg än om de växa
fritt. Genom ofta upprepade besprutningar
med kolloidalt svavel (som ej kvarlämnar
missprydande beläggning) kan sjukdomen
vanligen i tillfredsställande grad bekämpas.
Vid svartfläcks juka (Diplocarpon
rosae) bildas på översidan av bladen, som
gärna sammanrulla sig och avfalla, svarta
fläckar med fransartade utstrålningar i
kanterna. Även stjälkarna kunna få fläckar.
Wichuriana-hybriderna uppgivas vara
motståndskraftiga. Genom att på hösten
hopsamla och bränna bladen samt på sommaren
bespruta med bordeauxvätska bekämpas
sjukdomen. Barkfläcks juka
förorsakas av flera svampar, bl. a. Coniothyrium
Wernsdorffiae, som framkallar tämligen
stora, mörka, rödkantade fläckar på barken
av fjolårsskott. Barken spricker ofta och
sårkanterna ansvälla. Skadan kan sträcka
sig runtom skottet, varvid de ovanför
befintliga delarna dö. Kvävegödsling bör ej
tillföras för rikligt eller för sent på året.
Mycket tät täckning bör undvikas (granris
är ett gott täckmedel). Angripna delar
avlägsnas på hösten och brännas. Sår på
grövre stammar renskäras och täckas med
ymp-vax, oljefärg etc. Gråmögel (jfr d. o.)
angriper blomknoppar och blomskaft. De
förra öppna sig icke, bli missfärgade och
täckas slutligen av grått mögel. På
blomskaften uppstå mörkbruna fläckar, som ofta
omsluta hela skaftet, vilket knäckes så att
blomman vissnar. Sjukdomen är av
betydelse endast vid för hög fuktighet. R o s r o s t
(Phragmidium subcorticium). På bladen,
särskilt skaften och ådrorna, samt på
stamdelar uppstå på försommaren gulröda,
stoft-fyllda sår; senare framkomma på bladens
undersida talrika små gula stofthopar samt
slutligen svarta sådana; de sistnämnda
utgöra övervintringsorgan (vintersporer).

9. — Svenskt trädgårdslexikon. III.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jun 6 16:19:36 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtglex/3/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free