Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skadedjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skadedjur
201
tad tygpåse. Pågår masshärjning av larver
på marken, t. ex. av jordflyn, gräsflyn m. fl.,
kunna skadedjuren infångas i diken, som
grävas kring det härjade området. Ett
sådant dike behöver blott vara ett spadtag
djupt och ha den från härjningsområdet
räknat bortre väggen något så när lodrätt
stupande. I dikets botten grävas här och
var djupare gropar, i vilka skadedjuren
falla ned och där de kunna dödas. Fångst
kan även ske genom användandet av
redskap, på vilka skadedjuren fastna i
på-strukna klibbiga ämnen, t. ex. melass, tjära,
frostfjärillim m. m. Till skydd för
angrepp av frostfjäriln användas bl. a.
gördlar, s. k. limgördlar eller limringar,
bestående av för oljor ogenomträngligt material,
t. ex. asfaltpapp eller pergamentpapper.
Gördeln, som bör vara c:a 15 cm. bred,
bin-des kring trädens stam så att inga kryphål
under densamma förefinnas, helst rätt nära
marken. Mittpå och runtom gördeln
stry-kes ett oljehaltigt, klibbigt, s. k.
”frostfjärillim”, i vilket de vinglösa fjärilhonorna
fastna, då de begiva sig upp i träden för
äggläggningen. För fångst av jordloppor
eller lövvivlar användas redskap, som
köras eller bäras fram och som äga likartade
klibbiga fångstytor, å vilka jordlopporna,
då de skrämmas upp från marken, och
löv-vivlarna, då de oroas och falla ned från
grenar och blad, fastna. Förekomma de
sistnämnda på enstaka, smärre träd, kunna de
också insamlas på dukar, som bredas ut
under de angripna träden. Med ett kraftigt,
men mycket kort slag på en gren falla
skalbaggarna ögonblickligen ned och kunna så
lätt hopsamlas och dödas. Emedan vissa
insekter bruka gömma sig för övervintring
eller förpuppning under barkflagor på
trädstammar, omgiver man dessa med
gördlar av wellpapp, som bindas fast med ett
snöre runt överkanten. I sådana gördlar
krypa äpplevecklare, äppleblomvivlar m. fl.
insekter in då hösten kommer. Gördlarna
avtagas före vårens inbrott och uppbrännas
för så vitt det ej visar sig att de innehålla
talrika nyttiga insekter eller andra djur, ss.
stink- och florsländor, nyckelpigor,
parasit-steklar, spindlar m. fl., i vilket fall man icke
okritiskt bör döda allt deras innehåll.
De kemiska medlen, som
användas vid skadedjursbekämpningen,äro talrika
och av mycket olikartad beskaffenhet. De
flesta utgöras av vätskor, som medelst för
ändamålet konstruerade sprutredskap (se
d. o.) spridas över växtdelarna eller
skadedjuren. Av praktiska skäl brukar man
indela besprutningsvätskorna i ”maggifter”
och ”kontaktgifter”. De förra måste av
skadedjuren förtäras, de senare utöva sin
verkan, när djuren eller deras ägg fuktas av
desamma.
Maggifterna skola med födan föras
in i djurens matsmältningsorgan och kunna
alltså, då det gäller insekter, endast
användas vid bekämpande av sådana arter, som
ha ”bitande” mundelar, t. ex. skalbaggar,
fjärillarver, stekellarver m. fl. De utgöras
i regel av fint pulveriserade ämnen, som
icke eller blott i obetydlig grad lösas i
vatten. Då ett sådant pulver bör väl fördelas
över de angripna växternas gröna delar, är
det av vikt, att man vid besprutningen ej
slösar med vätska, så att denna i
strömmar rinner till marken och därvid sköljer
bort en väsentlig del av giftkornen eller i
varje fall medför att dessa ojämnt fördelas.
De vanligaste i Sv. använda maggifterna
utgöras av arsenikhaltiga föreningar.
Största användningen ha kejsargrönt och
bly-arsenat. Kejsargrönt är ett vackert
grönt färgpulver, bestående av ett s. k.
dubbelsalt, kopparacetatarsenit, vilket i regel
innehåller 55—58 % arseniksyrlighet.
Stundom förekommer i detsamma föroreningar,
vilka kunna lösas i vattnet, vari detta skall
uppslammas, varför den färdigberedda
vätskan alltid bör innehålla minst dubbelt så
mycket nysläckt pulveriserad kalk som
kejsargrönt, ty lösta och för växternas gröna
delar farliga ämnen bindas och
oskadliggöras av kalken. Merendels rekommenderas
en vätska sammansatt av 100—200 gr.
kejsargrönt och 200—500 gr. nysläckt kalk till
100 1. vatten. För att kejsargröntpulvret
lätt skall kunna fuktas av vatten utröres
det först i en ringa mängd denaturerad
sprit. Vid användning av kejsargrönt
tillsammans med s. k. bordeauxvätska (se
under Växts juk domar) behövs ingen
kalktillsats, då denna vätska redan
innehåller kalk i stor mängd. Kejsargrönt benämnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
