Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skadedjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skadedjur
203
För vinterbehandling av trädartade
växter i syfte att döda på dem befintliga ägg av
bladloppor, bladlöss m. fl. eller under bark
och mossa övervintrande skadedjur
användes i stor utsträckning
karbolineum-h a 1 t i g a preparat, ofta kallade
”fruktträdskarbolineum” och förlänade en
speciell handelsbenämning. Karbolineum,
som erhålles vid tjärberedning, är i
grunden ett starkt växtgift. I form av med
t. ex. såpa beredda vattenemulsioner, i
regel högst 10 %-iga, har emellertid denna
produkt visat sig vara ett förträffligt
medel mot ovannämnda skadedjur. I handeln
finnas numera en stor mängd
karbolineum-preparat, utgörande koncentrerade
emulsioner med mycket ringa vattenhalt. För att
höja preparatens effekt, särskilt då det
gäller bekämpandet av spinnkvalster, tillsätta
många fabrikanter viss mängd mineralolja.
Sådana preparat kallas ”kombinerade”. I
handeln finnas även talrika
mineralolje-emulsioner, vilka i viss dosering även kunna
användas sommartiden.
Till kontaktmedlen må slutligen också
räknas svavelkalkvätska. Sådan
bere-des genom kokning av 2 delar svavel
tillsammans med 1 del kalk i vatten. I handeln
förekomma koncentrerade
svavelkalkprepa-rat, färdiga att spädas ut med viss kvantitet
vatten. Svavelkalkvätskan är ett
förträffligt medel mot allehanda sköldlöss och vissa
gallkvalster, på t. ex. päron och plommon.
I handeln finnas numera även talrika
puderformiga
bekämpnings-medel. För spridandet av dessa fordras
särskilda redskap såsom s. k. puderspridare,
vilka skaka ut pulvret över låg vegetation
eller blåsa ut det med större eller mindre
kraft. Bepudringsmetoden har den fördelen,
att redskapen äro mycket lätta och
möjliggöra transport av stor mängd gift. Vinden
underlättar ofta spridandet av de stoftfina
pulvren men kan å andra sidan även lägga
betydande hinder i vägen för rationell
be-pudring av ett område. I Sv. har hittills
denna behandlingsmetod blott i ringa grad
kommit till användning.
Pudermedlen bestå av såväl mag- som
kontaktgifter i kombination med lämpliga
utdrygningsmedel, t. ex. kaolin, kalk, svavel
m. m. I handeln förekomma olika slags ar-
senikhaltiga pudermedel ävensom sådana,
vilka innehålla det flyktiga nikotinet. Ovan
har också omnämnts det pyretrinhaltiga
”insektpulvret” och derrispulver.
För bekämpning av skadedjur inomhus
eller i jorden betjänar sig växtodlaren även
av gasformiga medel. För
växtodlingen under glas äro sådana av
utomordentligt stor betydelse, då det i växthus ofta
är obekvämt, rentav praktiskt outförbart
att använda andra metoder. I vårt land har
man i sådant syfte huvudsakligen betjänat
sig av ”rökning” med nikotin. Detta
ämne förflyktigas antingen genom
avdunstning över eld eller förbränning av
nikotin-haltiga preparat, t. ex. rökpulver,
impregnerat papper m. m. Då denna metod medför
rätt avsevärda kostnader vid större
förbrukning har framställning till Kungl. Maj :t
gjorts om lättnader i bestämmelserna för
användningen av cyanväte för
möjliggörandet av ett allmännare bruk av detta
ämne även i växthus. Cyanvätet är en för
människan ytterst giftig, färglös, om
bittermandel i lukten påminnande gas, som
vunnit stor användning i kampen mot
inomhus-ohyran. För levande växter är cyanet även
ett gift, varför det i växthus endast kan
användas i svag dosering, varierande efter
olika växtbestånd. Gasbehandlingen kräver
därför rätt stor sakkunskap av
desinfektö-ren. Närmare föreskrifter rörande dosering
och teknik kunna erhållas från Statens
växt-skyddsanstalt. Cyanväte torde i
trädgårdsbruket huvudsakligen ha värde som medel
mot smärre skadeinsekter, ss. bladlöss,
trips, mjöllöss m. fl.
Till desinfektion av jord innehållande
skadeinsekter användes huvudsakligen k o 1
-svavla. Detta är en tung, ofta svagt
gul-färgad vätska, som ytterst snabbt
förflyktigas till en likaledes tung gas, som för
smärre djur är ett starkt gift. Långvarig
inandning av gasen utgör även för
människan en viss risk. Såväl vätskan som
gasen är ytterst eldfarlig, och i blandning med
3 delar luft är den explosiv. Vid
jorddesin-fektion borras på 1 m2 jordyta sex hål, djupa
och vida som en finger. I dessa gjutas
sammanlagt 30—50 cm3 kolsvavla, varvid hålen
undan för undan fyllas med jord. För
in-gjutning av kolsvavla i jord finnas också
14. — Svenskt trädgårdslexikon. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
