Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorbus - Sorghum - Sori - Sorkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Sorghum—Sorkar
Av åkersork skadad äpplestam.
ca K. Koch) är något större med 5—9
cm. långa blad. Knappast härdiga n. om
Skåne. S. Vilmori’nii Schneid., v. Kina, är
en vacker buske med av 20—25 småblad
sammansatta blad och stora glesa
blomkvastar. S. wilsonia’na Schneid., v. Kina,
har 13—17 pariga blad med glänsande grön
översida, och praktfullt färgade på hösten.
Nya kinesiska arter med vita frukter ha
under de senare åren införts, men äro ännu
ej tillräckligt avprovade för att något
omdöme om dem ännu kan givas. Sådana arter
äro bl. a. S. di’scolor HedL, S. hupehe’nsis
Schneid., S. koehnia’na Schneid., S. Prattii
Koehne, m. fl.
S. förökas av frö, när det gäller arterna
och de av frö konstanta hybriderna.
Varie-teterna förökas genom ympning eller
oku-lering på stammar av närstående arter. Se
vidare Förökning av vedartade
växter.
Sorghum Pers., se Andropogon och
Erian-thus.
Sori, se under Sporangium.
Sorkar likna råttorna, men skiljas lätt från
dem därpå att de ha kortare, trubbiga huvud,
föga utskjutande ytteröron och rätt kort
svans. I vårt land förekomma flera arter,
några uteslutande i nordligaste bygderna.
Åkersorken (Micro tus agrestis), som ovan är
mörkt gråbrun med svarta stickelhår och
undertill gråvit, är allmän på vallar och
betesmarker men förekommer ibland även
talrikt i plantskolor och trädgårdar. Den
gräver förhållandevis smala gångar nära
jordytan. Under snörika vintrar gräver den sig
fram i snön och angriper då barken på en
mängd träd och buskar, varvid den kan
anställa svåra skador. Genom att skyffla bort
eller trampa ned snön kring
trädstammarna förhindras skadegörelse. Stammarna
kunna göras oaptitliga genom behandling
med illaluktande ämnen, t. ex.
svavelkalk-vätska. En ännu viktigare art är
vattensorken (Arvicola terrestris). Den blir 15—16 cm.
lång och svansen 7—8 cm. Färgen är
mörkbrun, stundom nästan svart. Vattensorken
gör rätt vida gångar, som vanligen löpa
fram c:a 1 dm. under jordytan. Den är
allmännast invid vatten, vari den simmar
förträffligt, men träffas även långt från vatten.
Vattensorken insamlar förråd av potatis
eller rotfrukter för vintern. Tryter sådan
föda, lever den av rötter på t. ex. fruktträd.
Även träd av 10—15 års ålder kunna få hela
roten avbiten intill stammen, så att trädet
sedermera faller omkull. Som medel mot
vattensorken anbefalles bl. a. utläggning av
ratin i bebodda gångar. Insprutning av
giftiga gaser (kolsvavla, koloxid medelst
rök-patroner, förbränningsgaser från bilmotorer
m. m.) kan också begagnas. I trakter, där
vattensorken är mycket allmän, förordas att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
