Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sparris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Sparris
tet. Vid torrt väder vattnas efter
planteringen. Ändarna av varje rad markeras med
kraftiga, korta pålar. Man använder
numera helst ettåriga plantor. Även tvååriga
kunna användas, medan treåriga anses
olämpliga, därför att de ha relativt stor
benägenhet att ”gå ut” efter planteringen.
Under alla förhållanden sorteras alla svaga
och dåliga plantor noggrant bort. En del
plantor lämnas för komplettering av döda
sådana nästa år. På hösten grävas
gångarna (endast grunt) i samband med gödsling,
varjämte riset avhugges och bortskaffas,
arbeten som sedan upprepas årligen. Första
och andra året tages ingen skörd och ofta
inte heller det tredje, om ettåriga plantor
använts, i varje fall inte i full utsträckning.
När plantorna på våren under skördeåret
börja vegetera, lägger man upp lister för
skottens blekning. När detta arbete utföres
för hand, utstakas en linje vid vardera
sidan om raden och c:a 45 cm. från denna.
På så sätt får man med 1,5 m. radavstånd
en gång av 60 cm. bredd. I denna
bortskaffas jorden till omkring 25 cm. djup och
lägges upp över sparrisraden i en list.
Denna jämnas sedan, så att den blir 50—60
cm. bred i toppen. Detta arbete kan också
delvis utföras med hjälp av plog. Listerna
läggas stundom upp av ren sand, som för
ändamålet forslats fram.
Skörden av S. pågår vanligen från de
första skottens framträdande till slutet av juni.
En för länge utsträckt skörd försvagar
plantorna. Då skottspetsarna börja närma sig
jordytan, vilket ger sig till känna genom att
jorden spricker och höjer sig, stickas
skotten av nära basen med ett stämjärnsformat
långskaftat stickjärn. För att kunna sticka
S., utan att ej utvecklade skott skadas,
makar man först undan jorden från det skott,
man skall sticka, så att detta blottlägges.
Jorden makas sedan tillbaka. Skörden bör
ske dagligen, då S., som nått över markytan,
får färgade toppar och är mindre begärlig
om ock fullt användbar i det egna hushållet.
Den skördade sparrisen sorteras efter
tjocklek och längd och buntas. S. förvaras svalt
och mörkt, stundom i vatten. Efter skörden
jämnas listerna med grävgrep, och odlingen
ges en övergödsling med salpeterkväve. På
hösten avhugges riset, och gångarna
grä
vas och gödslas som omtalats ovan. De
första åren, före skörden, kan man odla vissa
ettåriga köksväxter mellan sparrisraderna
för att utnyttja den eljest improduktiva
arealen. Dessa växter böra kunna skördas
ungefär på en gång, så att gångarna ej bli
för hårt tilltrampade. Potatis är ej fullt
lämplig, då dess skördande kan förorsaka
skada på sparrisrötterna. Kokbönor (s. k.
bruna bönor), konservärter som kunna
plockas på en gång o. dyl. utgöra lämpliga
växtslag för detta ändamål. På senare tid
har man i våra grannländer börjat
intressera sig för odling av oblekt S., d. v. s. utan
uppläggning av lister, ett odlingssätt som
sedan länge är bekant från England och
Amerika. Oblekt S., skördad i rätt tid, blir
visserligen grön men har bättre kvalitet
och smak än den blekta. Man får därför
hoppas, att denna metod så småningom blir
allmän även i Sv. Radavståndet kan i detta
fall tagas mindre.
Fröodling av S. Frö kan tagas på alla
honplantor i en vanlig odling, då bären på
hösten mognat. Man får dock en bättre
vara, om man märker ut de mest
rikbärande plantorna, och låter dessa ge fröskörd
följande år, varvid de ej böra täckas. Urval
av rikbärande plantor sker lättare i en spec.
för fröodling anlagd sparrisplantering, som
ej alls täckes med lister. När de fröbärande
stjälkarna avhuggits, bundits i små kärvar
och fått eftermogna, avrepas bären,
krossas och få jäsa några dagar, varefter fröet
sköljes rent liksom vid fröodling av gurkor.
E. N—n.
Drivning av sparris har under gångna
tider haft en viss betydelse vid våra större
slottsträdgårdar. Numera har dock denna
väl i det närmaste upphört, vilket troligen
får tillskrivas drivningens dåliga
räntabilitet samt konserveringsindustriens
framsteg under de senaste decennierna.
Drivning av 5—10 år gamla eller äldre
sparrisplantor kan försiggå i bänk eller växthus
eller också direkt på växtplatsen. I det
förstnämnda fallet grävas de till drivning
avsedda plantorna upp på hösten och
jordslås i lätt jord eller också täckes fältet
med tång, löv o. dyl. för att icke frysa till.
I nov. kan man börja drivningen i
tillräckligt djupa varmbänkar. Plantorna
sät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
