Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stanhopea - Stapelia - Staphylea - Staphyleaceae - Staren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
Stapelia—Staren
Stapelia grandiflora. Foto Bauer.
böra icke störas med omplanteringar i
onödan och ofta ses de hänga, tämligen
ovårdade, i något hörn i ett växthus och frodas
förvånansvärt bra. Se vidare Orkidéer.
Stapelia L. (Asclepiadaceae), asblomma.
Sydafr. Omkring 70 arter suckulenta,
egendomliga, om kaktus påminnande växter.
Deras underliga, i regel stinkande blommor
antaga formen av en sjöstjärna, somliga
med ett runt hjul inuti, somliga skrynkliga,
andra glatta, åter andra silkeshårigt
lurviga, alla i bruna, leverfärgade eller
grågula färgtoner, i regel prickiga eller
spräckliga. Mer intressanta än vackra rumsväxter,
vilka dock genom den doft blommorna
sprida äro föga tilltalande. S. bella Beyer, 5—6
cm. stora, purpurbruna blommor. S. defle’xa
Jacq., grönaktiga blommor med
leverfärgade tvärband. S. gigante’a N. E. Br.,
relativt högväxt och kraftig, med ända till 15—
18 cm. stora, ljust ockergula blommor med
ljust purpurfärgade, silkeslena hår och
brunröda tvärband. Högst egendomlig.
Blommorna, som sitta 1 å 2 vid basen av
stammarna, klamra sig fast vid dessa,
liksom gripande omkring dem med sina armar,
och verka för övrigt som stora håriga
spindlar. S. grandiflo’ra Mass. är ej fullt så
stor-blommig, mörkt purpurbrun och hårig. S.
muta’bilis Jacq. är en av de vanligaste med
3—5 cm. stora, varierande, grönaktigt gula
blommor med regelbundna, brunröda
tvärband. S. variega’ta L. har purpurfärgade
stammar och stora, sammetsmjuka, ljust
gröngula, brunfläckiga blommor. Rätt
varierande.
S. förökas genom delning men även
genom frösådd. De planteras i låga fat i en
blandning av löv- och 1 jun gjord, rikligt
tillsatt med fin vit flodsand och något krossade
träkoisbitar. Om sommaren ställas faten i
vanliga blomkruksfat, som hållas fyllda
med vatten, men om vintern böra de stå
torrt, ljust och luftigt. Under växttiden
tarva de alltså hög fuktighet, klart ljus,
helst full sol och frisk luft, under vintern
ljus och lagom torrt.
Staphyle’a L. (Staphyleaceae). Omkring 11
arter i den temp. zonen på n. halvklotet.
Buskar med trinda, i regel gröna grenar och
pardelade blad med sågade småblad.
Blommorna lysande vita eller grönvita. S.
co’l-chica Stev., Kaukas. Omkring 3 å 4 m. hög
med parbladiga, på de blommande grenarna
trefingrade, skarpt sågade, livligt gröna
blad. Blommorna äro klocklika, 1,5 cm.
långa, gräddvita, samlade i luckra hängande
klasar tidigt på våren. Var. Coulombie’ri
grandiflo’ra har betydligt större blommor
och klasar. S. pinna’ta L., Mellaneur. och
v. As. Upprätt 5 m. hög buske med
parbladiga blad, på undersidan blågröna.
Blommorna äro grönvita med rödlätt skiftning,
1 cm. långa, och samlade i 10—12 cm. långa
klasar i maj—juni. Fruktkapseln är starkt
uppblåst, men blott hälften så stor som hos
föregående art. S. trifolia’ta L., Nordam.
Hög, upprätt buske med trefingrade blad
och klocklika, knappast centimeterlånga
vita blommor i utåthängande, korta klasar;
maj—juni. Förökas genom rotskott.
De tvenne förstnämnda förökas genom
frö. Småplantorna äro ömtåliga och böra
övervintras frostfritt i kallbänkar, där de
kunna täckas under vintern. Beskärning av
äldre buskar bör endast ske under vintern i
avsikt att gallra ut grenarna. S. föredraga
en god och djup, myllrik jord och trivas
icke på hård lera eller mager och torr
jordmån. Därjämte fordra de ett varmt och
skyddat läge mot s., soligt eller
halvskug-gigt.
Staphyle’aceae är en liten familj av
ved-artade växter, endast omfattande släktet
Staphylea.
Staren, se Fåglar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
