Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stokesia laevis - Stoloner - Storknäbb - Stormhatt - Strandkål - Strandnejlika - Strandråg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Stokesia—Strandråg
Stokesia laevis. Foto Bauer.
Stoke’sia laevis Greene (S.cya’nea L’Hérit.)
(Compositae). En vacker, buskig, omkring
30 cm. hög perenn växt, som visat sig fullt
härdig. Bladen lansettlika och blomkorgarna
blå. Förökas genom delning och frösådd
samt odlas bäst på stenpartier på varmt och
skyddat läge.
Stoloner äro sådana sidoskott, vilka
utveckla sig till s. k. ”vandringsskott” ovan
eller under jorden och kunna nå en avsevärd
längd. Deras spetsknopp utvecklar på
längre eller kortare avstånd från moderplantan
Blekt strandkål.
en ny planta, varefter den mellanliggande
delen av stolonen brukar dö bort. De äro.
således en slags vegetativa
förökningsor-gan. S. finnes hos smultron, potatis och
många prydnadsväxter.
Storknäbb, se Geranium.
Stormhatt, se Aconitum.
Strandkål (Crambe marftima L.,
Crucife-rae) är en flerårig i Sv. vid havsstränder
vildväxande växt, som odlas för de på
våren frambrytande unga skotten med
vidsittande outvecklade blad, vilka som blekta
utgöra en läcker grönsaksrätt. S. förökas i
allmänhet genom rotbitar från goda
moderexemplar, som planteras på våren med
omkring 50 cm. avstånd i god jord med gott
näringstillstånd. Blomstjälkar som
framkomma under sommaren avlägsnas, och
odlingen skötes f. ö. med hackning, vattning och
övergödsling. På hösten tagas alla väl
utvecklade plantor upp, varvid rötterna
in-kortas och inslås i jord i frostfri lokal,
varifrån plantor tagas till drivning efter
behov. Drivningen sker i mörker och kan
tillgå som beskrivits för rabarber (se d. o.).
Drivningen kan även ske på växtplatsen,
genom att plantorna täckas med ett omkring
30 cm. högt lager sand e. dyl. eller med upp
och nedvända, stora blomkrukor. Över detta
lägges frisk hästgödsel i tillräcklig höjd.
Detta drivningssätt fordrar, att plantorna
genom täckning hållits frostfritt, innan
drivningen börjar. Är man nöjd med en senare
produkt, kan man underlåta drivningen och
skörda de blekta skotten först, då de
framväxa på grund av vårvärmen. F. ö. kan både’
kultur och drivning varieras på olika sätt..
S. kan även förökas genom frö, men mani
får då med det utsädesmaterial, som
hittills står till förfogande, ett plantbeståndr
som varierar starkt, och som även
innehåller plantor, vilka vid blekning bli rödaktiga,.
vilket ej gör dem odugliga i hushållet. Bäst
är att så på våren i halvvarm bänk, men
sådden kan även ske på frilandssåbädd. Då
plantorna blivit tämligen stora kunna de
sättas ut på växtplatsen. Drivning av
fröplantor brukar först kunna ske tredje våren
efter sådden. Se även Crambe. E. N—n.
Strandnejlika, se Armeria.
Strandråg, se Elymus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
