Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sticklingar - Sticklingsröta - Sticklök - Stickmyrten - Stinkflyn - Stinksländor - Stipa - Stipler - Stjälkålen - Stjärnanis - Stjärnfloka - Stjärntistel - Stocklöpare - Stockros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sticklingsröta—Stockros
261
ibland börja bilda rötter till våren. De
sättas på en varm, solig plats i lätt och bördig
jord, som helst bör vara gödslad en eller
två år i förväg. Sticklingarna sättas
antingen i 5—6 rader på en vanlig säng eller
också i tvärrader över sängen. Man sticker
upp en sned fåra efter en bräda och
sticklingarna sättas ut i sned riktning och så
djupt att endast en eller två knoppar
komma att ligga ovan jorden. Genom det sneda
läget komma sticklingarna att täckas mer
av jorden och skyddas för torka utan att
komma ned onödigt djupt och kallt. De
sättas 4—6 cm. isär och med c:a 15 cm. mellan
tvärraderna. I bottnen på fåran strös gärna
något sand. Jorden skottas på och trampas
till och mot torka är ett tunt lager väl
brunnen gödsel välgörande. På hösten eller
kommande vår tagas de rotade sticklingarna upp
och skolas. Th.
Sticklingsröta benämnes en svampsjukdom,
som angriper sticklingar och ungplantor
av-många olika växter, ss. Begonia,
Chrysan-themum, Hydrangea, Cyclamen m. fl.
Svampen visar nära överensstämmelse med
Hy-pochnus solani (se Potatis, Filts j u
-k a), men det fruktificerande stadiet är ej
påvisat på andra växter än potatis. Mycelet
kan ofta iakttagas som en fin slöja över
marken och utbreder sig hastigt från planta
till planta. Dessa mörkfärgas vid basen och
dödas. Där angrepp förekommit bör jorden
bytas eller steriliseras, liksom även lådor,
krukor, bänkramar etc. Jordblandning med
mycket sand bör användas, organiska
inblandningar undvikas. Riklig luftning
till-rådes. Th. Lfs.
Sticklök, se under Lök.
Stickmyrten, se Ruscus.
Stinkflyn kallas en grupp insekter
tillhörande ordningen skinnbaggar. Namnet har
tillkommit, emedan de från körtlar på
buksidan avsöndra ett starkt flyktigt,
illaluktande sekret. Hit höra bl. a. bärfisen,
raps-sugaren och trädgårdsstinkflyet (se d. o.).
A. T.
Stinksländor, se Nätvingar.
Stipa L. (Gramineae), fjädergräs. Mer än
100 arter gräs i trop. och temp. länder. Av
dessa odlas några utomordentligt vackra
fleråriga arter med hoprullade blad och
ofta plymlika samlingar av blomax, vilkas
skärmfjäll i regel äro långa, hinnaktiga,
spetsiga och försedda med håriga borst. S.
Calamagro’stis Wahlbg, Mellaneur., bildar
40—60 cm. höga, bladrika tuvor med rikt
greniga, mjukt utåthängande plymer av
blomax. S. gigante’a Lag., Span., är 50—80
cm. hög och har glesa blomvippor med
egendomligt snodda eller vridna skärmfjäll. S.
penna’ta L., Eur. (rar i Sv.), är den mest
odlade av arterna. Blir 40—60 cm. hög, med
synnerligen eleganta blomsamlingar, vilkas
skärmfjäll äro försedda med 25—30 cm.
långa silkesglänsande vithåriga borst, som
nedtill äro knäböjda och vridna under knäet,
varigenom det frigjorda fröet på ett
märkvärdigt sätt borrar sig ned i jorden alltefter
borstets svängningar för minsta vinddrag.
S. förökas genom frösådd i krukor;
små-plantorna omskolas och vårdas i sval och
luftig bänk tills de kunna utplanteras.
Delning av äldre tuvor verkställes bäst om
våren och bör ske med största försiktighet. De
frånskilda bitarna planteras helst i krukor
och vårdas någon tid i bänk, innan de
utsättas på kalljord. Fröet gror långsamt och
ojämnt, ofta icke förrän året efter sådden.
Stipler kallas de två, vanligen mindre eller
mycket små blad, vilka hos många växter
sitta på ömse sidor om bladfoten invid
stammen. Stiplernas förefintlighet eller icke är i
allmänhet en viktig bot. karaktär de olika
växtfamiljerna emellan. De saknas hos de
monokotyledona men förekomma ofta hos de
dikotyledona växterna. De kunna vara stora
och betydande, ofta större än själva bladet,
men de kunna också vara små, hinnartade
och, som t. ex. hos Ficus, avfallande så snart
bladet börjat växa ut.
Stjälkålen, se Nematoder.
Stjärnanis, se lllidum.
Stjärilfloka, se Astrantia.
Stjärntistel, se Carlina.
Stocklöpare kallas sådana plantor av i
regel tvååriga köksväxter, t. ex. rotfrukter,
kålslag m. fl., vilka i förtid växa igenom
med blomstjälkar, varigenom deras
användbarhet förminskas eller helt försvinner.
Stockros, se Althaea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
