Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svavel - Svavelkalkvätska - Swertia perennis - Svingel - Svärdslilja - Sycopsis chinensis - Sykomorlönn - Sylt och syltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svavelkalkvätska—Sylt och syltning
271
bruk. S. ingår som beståndsdel i många
kombinerade bekämpningsmedel. Th. Lfs.
Svavelkalkvätska är vid sidan
avbordeaux-vätska det mest använda
besprutningsmed-let mot svampsjukdomar och är dessutom
verksam även mot många skadeinsekter.
Den framställes genom kokning av svavel
och släckt kalk i vatten, och de verksamma
beståndsdelar, som därvid bildas, äro
kal-ciumpolysulfider. S. kan beredas hemma,
men vanligtvis användes fabriksmässigt
framställd, koncentrerad vätska. Denna har
gulröd färg. Styrkan är hos olika fabrikat
växlande och kontrolleras med tillhjälp av
en Beaumé-areometer. Utspädningstabeller
finnas utarbetade. S. måste bevaras i t ä 11
slutna behållare. Den angriper koppar,
varför endast mässingssprutor eller väl
förtennade kopparsprutor böra användas. Numera
finnes även svavelkalkpulver i handeln. Se
även under Skadedjur. Th. Lfs.
Swe’rtia pere’nnis L. (Gentianaceae), nordl.
temp. zonen, är en flerårig ört med stålblå
eller blågrå blommor. Odlas mycket sällan
och trives endast på mossiga och fuktiga
platser med surt reagerande jord på
stenparti.
Svingel, se Festuca.
Svärdslilja, se Iris.
Syco’psis chine’nsis Oliv.
(Hamamelida-ceae), Kina. Städsegrön, 4—6 m. hög buske
med läderartade, elliptiskt lansettlika blad
och i febr.—mars blommor, vilka sakna
blomblad men ha iögonfallande röda
ståndare. Förökas genom sticklingar och är
möjligen härdig i Skåne under god
vintertäckning över rötterna och på särskilt
skyddad plats.
Sykomorlölin, se Acer Pseudo-Platanus.
Sylt Och syltning. För syltning lämpa sig
så gott som alla slags bär och en del
frukter. Dessa skola vara nyskördade, fullt
mogna, men ej övermogna samt givetvis av
bästa kvalitet. Vid syltning göras bär och
frukt hållbara genom tillsats av socker,
vilket skall vara av bästa sort, antingen
toppsocker, krossocker eller strösocker.
Syltning kan ske på flera olika sätt. Det
vanligaste och enklaste sättet är att blanda
bären i vatten tillsatt med socker samt låta
det hela koka långsamt under noggrann
skumning. Att allt skum avlägsnas är av
stor vikt för syltens hållbarhet. Syltning
kan även ske i en i förväg uppkokt, noga
skummad sockerlag. Då den är klar och
simmig iläggas bären och få sakta koka i
bortåt 15 min. Bären omröras ej utan
grytan avlyftes då och då och skakas, varefter
skummet noga avlägsnas. Lösa och saftiga
bär, ss. jordgubbar och hallon, syltas
lämpligast genom att först nedsockras. Bären
läggas i grytan varvtals med strösocker och
får stå så ett dygn, varefter bären sakta
kokas utan vatten och blott i den saft som
bildats vid sockrets smältning. Bär kunna
även syltas råa genom omröring med
socker. Se härom Råkonservering. Vid
syltning behövs i första rummet en
sylt-gryta med rund botten av emaljerat
gjutjärn, aluminium, rostfritt stål e. dyl. Sylt
får aldrig kokas i vanlig järngryta eller
för-tent kärl. Vidare behövs en skumslev, men
en vanlig silversked kan även användas.
Sylten inlägges bäst på burkar av glas
eller porslin, dock ej stora och helst ej större
än att innehållet kan förbrukas på en eller
ett par gånger. Lingon som insyltas i större
mängd kunna dock lämpligen förvaras på
porslinskrukor eller kärl av glaserat
stengods. Syltburkarna göras väl rena i
varmvatten med litet soda samt sköljas väl och
få avrinna. Sylten skall i allmänhet slås
varm på burkarna, varför dessa måste
uppvärmas för att ej spricka. Sedan sylten
är fullkomligt kall belägges den med ett
pergamentpapper, doppat i en mycket svag
lösning av bensoèsyrat natron eller av ett
lager i vattenbad smält paraffin. Burkarna
överbindas sedan med pergament- eller
cel-lofanpapper som doppats i kokande
vatten, även snöret med vilket detta bindes
doppas i hett vatten, då det krymper vid
torkning och därigenom bättre sluter till
om burken. Syltburkarna förvaras på torrt,
fuktfritt, svalt och mörkt ställe. Skulle sylt
under förvaringstiden mögla omkokas den,
sedan allt mögel försiktigt avlägsnats,
varefter sylten hälles på väl rengjorda burkar.
Även om sylt kommer i jäsning, omkokas
den, varvid mer socker tillsättes.
Försiktighet måste iakttagas vid tillsättning av
kemiska konserveringsmedel, ss. bensoesyrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
