Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tomater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
Tomater
man med, att 10 % av glasytan bör utgöras
av luftventiler. För att underlätta
transporten av jord och gödsel skola dörrarna i
växthusens gavlar vara så breda, att man
utan svårighet kan köra in med häst och
vagn eller med en lastbil. Värmerören
läggas numera mestadels utmed sidoväggarna
och delvis även under taket. Ibland förordas
dessutom att lägga en del rör på marken
utmed gångarna för att erhålla en god
luftcirkulation mellan plantorna, men dessa
rör äro nästan alltid till hinders vid jordens
rationella bearbetning, särskilt om denna
utföres med häst och plog eller med
motor-fräs. T:s fordringar på jordmånen kan
ännu ej med säkerhet angivas, men i de
flesta fall tycks en lerblandad jord på
ler-botten med ett pH-värde (se
Jordreaktion) mellan 5—6 vara den mest lämpliga
för plantornas trivsel. Detta beror
säkerligen till stor del på denna jords stora
ab-sorptionsförmåga och vattenhållande
egenskaper, vilka faktorer gemensamt äro
särskilt gynnsamma för denna odling. Jorden
skall dräneras omsorgsfullt, emedan en
alltför fuktig och kall jord i hög grad
försenar tillväxten. Även på en relativt lätt
och sandig jord kunna goda resultat
uppnås, men denna jord tarvar noggrann
passning med vattning och gödsling för att
odlingen skall bli vällyckad. Då man under ett
visst antal år odlat T. på en och samma
plats, utan att jorden behandlats på något
sätt eller blivit utbytt, kommer den förr
eller senare att lida av jordtrötthet (se
d. o.) och måste steriliseras (se J o r d
-desinfektion). Man har försökt att
motverka uppkomsten av jordtrötthet på
andra sätt än genom sterilisering. Således
har man i Engl. blandat nyss hugget gräs
i jorden, vilket i hög grad ökat
avkastningen. Gräsets gynnsamma inverkan anses
bero på en rikare bakterieflora och mera
tillgång till syre i marken. I större
tomatodlingar borde dessutom införas ett ordnat
skiftesbruk, dels för att motverka
uppkomsten av jordtrötthet och dels för att på
bästa sätt utnyttja tomathusen för andra
kulturer under den tid, då de icke användas
till T. Av passande växtslag i detta
sammanhang nämnas: blomkål, sallat, spenat,
morötter och rädisor. Husen kunna också
användas till diverse krukväxter som i så
fall uppställas på provisoriska bord så att
jorden under dessa likväl kan gödslas,
vattnas och bearbetas samt överhuvudtaget
skötas på bästa sätt. I denna skötsel av
jorden intager gödslingen en framskjuten
plats för att odlingen skall lämna
högsta möjliga avkastning. Genom omfattande
undersökningar vid bl. a. Cheshunt i Engl.
har det bevisats, att T. förbruka mycket
kali och kväve men mindre fosforsyra. En
någorlunda vällyckad odling under glas
anses bortföra följande näringsmängder pr kg.
tomater: 7,62 gr. kali, 3,9 gr. kväve och 0,82
gr. fosforsyra i form av kalioxid, kväve och
fosforpentoxid. Att med ledning av dessa
och flera analyser bestämma T:s gödsling
är dock omöjligt, ty det råder en väsentlig
skillnad mellan de olika tomatjordarnas
beskaffenhet i flera avseenden, varför man
aldrig skall gödsla schablonmässigt. Man
bör också komma ihåg att vissa ämnen, ss.
kali och fosforsyra, vilka i mycket ringa
mängd uttvättas ur jorden, kunna
magasineras och vara till skada för T. Skadan
visar sig genom att plantorna hänga i
solsken för att så småningom vissna och dö.
Å andra sidan anses brist på kali medföra
minskad skörd och dålig kvalitet på
frukten samt göra plantorna mera mottagliga
för vissa sjukdomar. Brist på kväve
medför svag växt och ljusa blad samt tidigt
inträdande mognad hos frukten. Trots här
ovan berörda synpunkter böra dock vissa
riktlinjer för de mängder av gödsel, som
i största allmänhet kunna tillföras T.,
angivas. Således förordas ofta pr 100 m2 5 kg.
svavelsyrat kali, 3 kg. 20 %-igt superfosfat,
2 kg. svavelsyrad ammoniak, 0,5 kg.
mangansulfat och 150 gr. borax som grundgödsling.
Alla dessa gödselslag, utom den
svavelsy-rade ammoniaken, spridas och brukas ned
i jorden omkring 1 mån. före planteringen.
Kvävet gives 8—14 dagar före plantornas
utsättning samt krattas eller harvas ned.
Till övergödsling under
vegetationsperioden användes svavelsyrat kali och
svavelsyrad ammoniak eller kalisalpeter. Denna
övergödsling bör icke påbörjas förrän
frukterna på den nedersta klasen börjat mogna.
Till 100 m2 användes 1 kg. svavelsyrat
kali och 1 kg. svavelsyrad ammoniak eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
