Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trädgårdsväxters härdighet - Träd och buskars användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Träd och buskars användning
347
Träd och buskars användning: vacker placering av silvergranar.
Primula, många sorter, ss. denticulata,
Flo-rindae, Juliae, sikkimensis m. fl., många
Saxifraga, Veronica, Viola m. m.
Den enskilda frilandsväxtens härdighet
kan sålunda icke generellt bedömas inom
vårt land utan vi äro helt visst alltjämt
hänvisade till att i dessa ting pröva oss fram
genom grundliga försöksodlingar.
Under tiden äro tvenne vägar att välja.
Den första att enbart odla sådana växter
utomhus, vilka visat sig fullt pålitliga även
under stränga vintrar och ogynnsamma
höstar och vårar; den andra att ta besväret
med vintertäckning av sådana arter och
deras sorter, vilkas härdighet ej är prövad
eller säkert fastställd, ss. fallet är med
många prydnadsbuskar och ännu fler
perenna växter. Se vidare
Vintertäckning.
Träd och buskars användning. Vid
sammanställning av olika trädslag och buskar
inom en park eller trädgård fordras god
smak, natursinne och kunnighet. Konsten att
åstadkomma omväxling utan att hemfalla
åt onaturliga blandningar är lika svår som
att undvika upprepningar och enformighet.
Trädgårdskonsten har undergått många
olika utvecklingsgrader alltsedan äldsta
tider. Under den grekiska storhetstiden
planterades parkerna huvudsakligen av plataner,
almar och olivträd, i övrigt så gott som
endast fruktträd. Vid tiden för Roms
storhetsvälde odlades likaså fruktträd, vin och
grönsaker jämte ovannämnda skuggande träd,
men då tillkommo därjämte
blomsterparterrerna och rosenterrasserna, vilka höllos i
stränga, vanligtvis till byggnaden anslutna
linjer och former och planterades av,
förutom rosbuskar, städsegröna träd och
buskar, varjämte anläggningarna i regel även
förseddes med spegeldammar, kanaler och
vattenkonster. Så småningom blev
rosodlingen i romarriket mer och mer
dominerande och stora gamla fruktträdgårdar
raserades för att lämna plats åt rosor, vilka
som bekant under den första kristna tiden
ss. varande ett uttryck för njutningslystnad
och utsvävningar därigenom kommo i svårt
vanrykte.
Från de italienska och franska
renässansträdgårdarna, som hämtade sin stilart
från nämnda klassiska föredömen, till den
fria engelska parkstilen, den s. k. naturliga
trädgårds- eller landskapsstilen, var steget
långt, omspännande flera århundraden, till
23. — Svenskt trädgårdslexikon. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
