Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Träd och buskars användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
Träd och buskars användning
Konstformträd av Buxus.
fram mot slutet av 1700-talet. I och med
den engelska landskapsstilens införande i
trädgårdskonsten uppstod också den första
litteraturen inom detta område. I denna
finna vi att de flesta författare från den
tiden klandra alltför överdriven blandning av
träd och buskar, ett klander som anses fullt
berättigat i den dag som är. Sålunda säger
en engelsk författare, Repton, följande:
”Man finner mera omväxling i en liten
ekdunge, i en mindre tallskog än i ett buskage
eller en trädgrupp av hundra olika arter ss.
dessa vanligen bruka vara blandade om
varandra. Genom en dylik blandning huller om
buller uppstår ett övermått av omväxling,
varigenom planteringen blir helt och hållet
förfelad. Om t. ex. tio trädpartier eller
grupper bestå vardera av tio olika slags
trädarter eller buskar, vilka blandats om
varandra i varje grupp, så bli de tio grupperna
samtliga tämligen lika, men består varje
grupp av en sorts träd eller buskar, så företer
var och en för sig en självständig helhet.”
En tysk författare, Hirschfeld,på 1700-talet,
säger: ”Inga arter få sammanställas med
varandra, vars grenar, blad och växtsätt
svära mot varandra, t. ex. en tall och en
hängpil, en taxus och en silverpoppel, en
platan och ett perukträd. Även beträffande
avståndsanordningar är för grupperingen
just den frihet säregen som är utmärkande
för skog och mark.”
I ett och samma buskage skola givetvis
de högväxande sorterna planteras i mitten
eller i bakgrunden; likaså skola sorter med
mörkt gröna blad stå bakom sådana med
ljusare grönska; storbladiga buskar skola
icke blandas med småbladiga med mindre
andra sorter planteras mellan, vilkas blad
äro medelstora och sålunda förmedla
ytterligheterna; småbladiga sorter, som äro
högväxande, kunna omgivas av låga sorter med
större blad men icke gärna tvärtom;
barrträd hållas för sig och placeras på ljusa
platser, då deras mörka grönska tarvar
stark belysning; barrträden planteras minst
2 m. från gångkanten, eljest komma de att
som fullvuxna stå i vägen för gången;
bro-kigbladiga sorter användas sparsamt och
få på inga villkor förekomma inom en och
samma anläggning i varje buskage eller
ut-plottras över hela trädgården utan helst
endast sammanföras i ett, men där gärna
flera tillsammans; rödbladiga eller mörkt
brunbladiga träd och buskar böra likaledes
förekomma relativt sparsamt men dock på
flera ställen inom en och samma anläggning.
Rörande formträd böra sådana
användas med stor urskillning. Konstlade
formträd frambringas genom en
systematisk beskärning och uppbindning av vissa
trädslag eller buskar och förete en mängd
olika typer: pyramider, klot, kuber, pelare
eller ännu konstigare figurer ss. urnor,
paraplyer, solfjädrar, fågelkroppar o. s. v.
De äro merendels framställda av taxus eller
buxbom och böra i mycket ringa
utsträckning komma till användande. Deras plats
är huvudsakligen på terrasser och
parterrer, där de enklare formerna äro vackra.
De tillkrånglade figurerna däremot ha
enbart kuriositetsvärde.
Naturliga form träd, vartill
framför allt räknas pyramidpopplar,
pyramidekar, pyramidalmar samt en del träd, som
ha benägenhet för att bilda runda och
tätväxande grenkronor, ss. Ulmus
umbraculi-fera, Robinia Bessoniana och R. inermis,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
