Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vin och vinodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
Vin
Fig. 1. Vinhus.
I aug. sänkes temp. och fönstren avtagas för
vedens utmognad. Plantorna övervintras
sedan frostfritt.
V. har stora fordringar på värme och
odlas hos oss på friland, spaljérad mot
varma väggar huvudsakligen inom fruktzon I.
I gynnsamma lägen trives den dock ganska
hra ända upp till Stockholmstrakten. V. har
starka rötter, stor bladyta och kraftig
utbildning av skott. Den har följaktligen stort
behov av näring och kan anses som en
utpräglad kaliväxt samt har dessutom ganska
stora anspråk på kalk. Bäst trives den på
jungfrulig jord, som under inga
omständigheter får vara för våt eller kall. Vid fri-
Fig. 2. Sporrbeskärning pä 2 knoppar, första och andra
året.
landsodling måste man täcka V. över
vintern med granris, mattor o. dyl. eller genom
att lägga ned rankorna på jorden och där
täcka över dem med jord, sand eller annat
lämpligt material. Vid nämnda väggar eller
murar dragas plantorna upp med tre eller
flera rankor till palmetter, och skäras på
sporre (se Beskärning av
fruktträd). Vid låga väggytor kan man även
använda löpare (se nedan). Lämpliga sorter
för friland äro: ”Tidig blå Burgunder”,
”Schmidtmanns vita sockerdruva”, den
gulgröna ”Précoce de Malingre” och någon mera.
För att ernå ett gott resultat och fullt
utvecklad dessertfrukt måste V. i vårt land
dock odlas i växthus. Dessa kunna antingen
vara sadeltakshus med gavlarna i n. och
s. eller halvtakshus, d. v. s. med endast en
glassida och denna mot s. eller med 1,5
glassida med den hela sidan mot s. (se
Växthus). Ofta lägges utanför
vinhuset en jordbädd och muren bygges i valv,
så att rötterna från den inre jordbädden
kunna gå ut i den yttre. Detta system synes
dock numera tämligen allmänt frångås och
i stället tillåtas rötterna sprida sig endast
i husets inre jordbäddar. Den olika temp.,
som blir rådande i de båda bäddarna,
synes särskilt vid tidig drivning vara
olämplig och medför en del sjukdomar, bl. a.
druv-röta. Jordbädden, där V. på ett ganska
begränsat område och under en lång följd av
år skall växa och hämta näring, bör från
början göras väl i ordning. Den schaktas ut
till 75—100 cm. djup och minst 3 m. bredd.
Bottenytorna lutas något mot mitten, där
ett täckdike får avleda överflödigt vatten.
Underst i bädden lägges ett lager krossad
sten, grov slagg, grus eller träkol, och
ovanpå detta påföres matjorden, som helst bör
komposteras 1 å 2 år i förväg och bestå av
lerhaltig sandjord, grästorvjord och
kompostjord omväxlande med lager av
nötkrea-tursgödsel och kalk. Till denna
jordblandning sättes vid användningen tomasfosfat,
benmjöl, gärna gammalt murbruk och
träaska. För att undvika att de breda bäddarna
vid arbetet tilltrampas användas gångbanor
av läkt.
De unga övervintrade plantorna sättas ut
i huset i början av mars 100—125 cm. isär.
De toppas in till 4—5 ögon och planteras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
