Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinbär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
Vinbär
Röda vinbär: ”Erstling von Vierlanden”.
Mellaneur., moderform för bl. a. ”Houghton
castle”; R. vulga’re Jancz., Eur., men sällan
vildväxande, moderform för bl. a. flertalet
sorter med vita bär; R. nigrum L., n. Eur.,
vildväxande även i Sv., moderform för
svarta V. Flera arter odlas som prydnadsbuskar
(se Ribes). V. höra till våra härdigaste
och tacksammaste bärbuskar och odlas
långt upp i n. Sv. Som kulturväxt känd
sedan medeltiden och särskilt svarta V. ha
haft stor användning till medicinskt bruk.
V. förökas genom sticklingar (se d. o.),
vanligen vedartade sådana, men även
genom örtartade. Rotade sticklingar sättas ut
i rader 25 cm. isär och 60 cm. mellan
raderna. De skäras ned vid skolningen och
förgrena sig sedan under sommaren till
färdiga plantor. Fordringar på jord äro icke
stora, men en någorlunda djup, myllrik
sådan, som håller fuktigheten, är dock bäst.
Vinbär: ”Holländska vita”.
Vid planteringen skall jorden vara ren från
flerårigt ogräs, näringsrik och ligga fritt
och öppet. Svarta V. trivas dock även på
något skuggig plats. Plantering sker höst
eller vår och på ett avstånd av 1,5—2 m., för
starkvuxna sorter något mera, mellan
plantorna i raden och 3 m. mellan raderna. Där
jorden vill bli för torr bör den täckas med
lämpligt material, gödsel, dyjord e. dyl. På
hösten vart eller vartannat år gräver man
ned naturlig gödsel, och tidigt på våren
tillför man 2 kg. svavelsyrat kali och 1 kg.
superfosfat pr 100 m2. På god mullhaltig
jord kan man i stället för naturlig gödsel
öka givan av konstgödsel och då även giva
c:a 2 kg. svavelsyrad ammoniak eller
kalksalpeter. Kalkning sker efter behov vart
tredje—fjärde år. Buskarna gallras på
hösten, då svaga och dåliga skott tagas bort,
även de äldsta grenarna skäras av nere vid
marken, så att busken på så sätt ständigt
föryngras. Röda och vita V. odlas ibland på
c:a meterhöga stammar, antingen
uppdragna på egen stam eller förädlade på samma
underlag som stamkrusbär (se Krusbär).
Sådana små träd äro då samtidigt en
prydnad för trädgården, liksom de buskar, som
ofta dragas upp vid spaljé och där giva
ovanligt stora bär i långa, vackra klasar.
Avkastningen hos V. är i allmänhet mycket
rik men bären betalas vanligen så dåligt att
odlingen endast i undantagsfall kan anses
lönande. V. böra dock förekomma för eget
behov i varje trädgård och användas i
hushållet till saft, gelé, bärvin etc.
Sorter. Av röda, som i allmänhet äro
starkväxande, odlas vanligen: ”Erstling von
Vierlanden”, ”Fay’s new red prolific”,
”Houghton castle”, ”Röda holländska” och
”Röda körsbärsvinbär”. Vita sorter äro
alltid svagare i växten och mest odlade äro:
”Vita holländska” och ”Vita långklasiga”.
Svarta sorter växa i allmänhet medelstarkt
—starkt: ”Bang up”, ”Black Naples”,
”Bos-koop jätte”, ”Goliath”, ”Lee’s prolific” och
”Ogden”. Th.
Sjukdomar. Amerikansk k r u s
-bärsm j öldagg (angriper i
undantagsfall vinbär), Bladfallsjuka,
Bladfläcks juk a, Vissnesjuka,
Rödvårts juk a, Krusbärsskål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
