Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vintertäckning - Viola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viola
403
Viola cornuta f. ”G. Wermig”.
tiden lika mycket att utestänga solen, och
därmed hålla växterna kvar i vintersömnen,
som den åsyftar direkt frostskydd. Sålunda
böra aprikos- och persikespaljéer o. dyl.
skyddas genom påfästat granris, som avlägsnas
helst successivt allteftersom våren
framskrider. Beträffande täckning av fleråriga
örter eller lägre buskar användes även i
regel granris, som ju alltid är prydligast,
eller långhalm, som kvarhålles genom
pålagda träribbor eller annat, så att halmen
ej blåser bort. Löv är ett rätt dåligt
täckmaterial, ehuru det användes mycket. Lövet
blir i regel redan på hösten efter de första
frostperioderna surt och fuktigt och möglar
ofta till mera skada än nytta för de växter,
det är avsett att skydda. För ömtåliga
stenpartiväxter är torrt barr bäst. Intet
täckmaterial bör påläggas förrän jorden
tillfrusit något, då det påföres i portioner
allteftersom vintern tilltar. På samma sätt
borttages det på våren allteftersom denna
fortskrider. Vissa buskar kunna innan
jorden tillfryser skyddas genom att jorden
omkring dem kupas upp eller ny jord påföres
omkring deras nedre delar. Städsegröna
växter, ömtåliga barrträd o. a. skyddas
bäst genom att jorden under dem täckes
med ett lager gammal gödsel, löv eller
torvströ, så att jorden icke fryser till utan
rötterna alltjämt kunna förmedla den
fuktighet, som dylika växter hela året om
avdunsta genom sina gröna blad eller barr.
Som av ovan sagda framgår det att allt
täckmaterial bör vara helst torrt och luckert
och icke under några villkor får bli surt och
unket och ej heller ligga på under
mildvinter. Snö är naturens verkliga och förnämsta
vinterskydd för de odlade växterna, så länge
den ej går över i vatten och fryser till
isklumpar. Se vidare under Barrträd och
Rosor.
Vi’ola L. (Violaceae), n. halvklotets temp.
länder. Omkring 400 arter* huvudsakligen
fleråriga örter med basalställda eller
strödda blad, vilka äro försedda med ofta
bladlika stipler. Blommorna äro hos de flesta
arter av två slag: de på våren eller
försommaren fullständigt utbildade, vilka
pol-lineras av insekter, och de under
sommaren framkommande blombladslösa blommor,
vilka stanna i knoppstadiet och
självbefruk-tas, s. k. kleistogama blommor, se d. o.
Tre av släktets arter förekomma i odling
i ett flertal trädgårdsformer, nämligen V.
cornuta, hornviolen, V. odorata, luktviolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
