Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
Viola
Viola cornuta var. lutea splendens med gula blommor.
och V. tricolor, styvmorsblomman eller
pensén, denna sistnämnda i en mängd olika
raser. Övriga arter odlas huvudsakligen på
stenparti eller i vårrabatten, där deras täcka
små blommor kunna betraktas på nära håll.
V. biflo’ra L., Europas fjäll (Sv.). Nätt
liten art med njurlika blad och lysande gula
blommor, två på ett skaft; juli—aug.
Fordrar fuktigt friskt läge mellan stenar. V.
cal-cara’ta L., Alperna. Stora, äggrunda blad
och violettblå blommor, försedda med en
mycket lång sporre; maj—juni. Fordrar
ljust, friskt läge och kalkrik jord. V.
cor-nu’ta L., Pyren., Schweiz. Bladen hjärtligt
äggrunda; blommorna ljust violblå eller
vita. Av denna art ha en mängd
kulturformer uppstått, vilka, hybridiserade med
närstående arter, nu odlas under namn V. c.
hy’brida; dessa äro särdeles vackra, ha en
lång blomningstid och stor användbarhet.
Den ursprungliga typen för dessa violer är
”G. Wermig”, djupt violblå, doftande.
Denna hela sommaren blommande sort,
förmodligen en bastard mellan V. cornuta och V.
gracilis, är utomordentligt användbar till
infattningar, rabatter och grupper, liksom
för odling i mängd i och för avskärning.
Mer storblommig är den svenska hybriden
”Margareta”. Av samma typ äro vidare
de svenska uppdragningarna ”Prinsessan
Astrid”, kornblå, storblommig, ej härdig;
”Prinsessan Ingrid”, mörkt sammetsblå,
fullt härdig; m. fl. Av en helt annan typ äro
de s. k. ”Jackanapes”, med de två övre
blombladen rödbruna, de nedre gula. Till
sist finnas de under namn V. cornu’ta
hy’-brida grandiflo’ra odlade pensélika men i
regel enfärgade sorter, vilka uppstått
genom korsningar mellan V. cornuta, V.
gracilis och V. tricolor maxima. Dessa i många
fall vinterhärdiga sorter blomma hela
sommaren och äro av utomordentligt värde som
kantväxter liksom till avplockning och
binderi. Hit hör framför allt den oerhört
rikblommiga ”Alpha”, mörkt violblå; vidare
”Archie Grant”, blå; ”Ardwell Gem”, rent
kanariegul; ”Blue Perfection”, blå;
”Han-sa”, intensivt blå, småblommig; ”Sweep”,
svartaktigt purpurröd; ”White Perfection”,
rent vit, o. s. v. V. c. med varieteter och
former förökas lättast genom delning på
sensommaren eller genom sticklingar, vilka
tagas i aug. och sättas under glas på bänk.
Man kan även så dem av frö men erhåller
sällan sorterna rena. Delning eller
stick-lingsförökning av sorter, vilka önskas
bevarade, bör ske minst vartannat år för att
plantorna skola hållas jämna och i god
växt. Under blomningen böra vissna
blommor avnypas, så att plantorna icke få
tillfälle sätta frö, vilket försvagar
blomningen. V. gra’cilis Sibth. et Sm., Sydeur. Liten
nätt art med smala, lansettlika blad och
långskaftade mörkt blåvioletta blommor
med vitgul mitt; april—aug. Även av denna
art finnas trädgårdsformer, helt visst
bastarder, ss. ”alba semperflorens”, som
blommar långt in på hösten, vit; ”Juwel
von Eisenach”, sammetsaktigt violett,
storblommig och stark; ”Lord Nelson”, med
stora violetta, nästan purpurskiftande
blommor hela sommaren. V. hedera’cea Labill.
(Erpe’tion renifo’rme Sw.), Austr., är en
ampelväxt för kalla växthus, med späda
ut-löpare, njurlika blad och små ljusblå
blommor. V. Iu’tea Huds., Mellaneur., Balkan,
har gula eller guia och violetta blommor
hela sommaren; var. grandiflo’ra är
storblommig, antagligen en av stamföräldrarna
till V. cornuta Jackanapes. V. odora’ta L.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
