Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värmeledningar för växthus - Vätejonkoncentration och pH-värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Värmeledningar för växthus—Vätejonkoncentration
415
apterats även för oljeeldning. För att
beräkna pannans storlek erfordras kännedom om
den röryta, som under bestämda
förutsättningar avgiver en viss mängd värme i ett
växthus.Värmeförlusten beräknas härvid
enligt formeln V=k-t-a. Därvid är k =
koefficienten för växthusets begränsningsytor.
Denna koefficient är olika för olika material;
t angiver största skillnaden mellan temp. i
luften utanför och inuti växthuset. Denna
är i det senare fallet bestämd för de kulturer
det gäller, medan utetemp. beräknas efter
ortens lägsta medeltemp. under året, a
angiver storleken av växthusets olika
begränsningsytor, uttryckta i m2. Tidsenheten
för värmeförlusten är en timme. De flesta
värmepannors kapacitet rör sig om c:a
7 000 värmeenheter pr m2 eldyta, men det
finnes pannor med 8 000 värmeenheter och
en del kunna bringas upp ända till 12 000.
Värmeledningsrören beräknas avgiva 500 å
600 värmeenheter pr m2 och timme. Insättas
motsvarande siffror för bokstäverna k. t. a.
erhålles värmeförlusten i v.e. (=
värmeenheter) pr timme. Erforderlig rörmängd
erhålles genom att dividera dessa
värmeenheter med 600, som är rörens beräknade
kapacitet. Värmepannans storlek erhålles
genom att dividera samma värmeenheter
med 7 000. Det tal som erhålles angiver
värmepannans erforderliga eldyta uttryckt
i m2.
Som koefficient för gränsytorna användes:
tegelmurar 1,9; betong 2,4; dörrar 2,4;
enkelt glastak, 5,0; dubbelglas 3,0; täckta
takytor 3,0. Vid beräkning av t. adderas lägsta
gradtal utanför och inuti växthusen.
Kokseldade pannor av moderna typer ha
självreglerande drag, men erfordra mer
ef-tersyn än oljeeldningen. Vid kokseldning kan
i varje fall ej den besparing av
eldnings-material åstadkommas som vid användning
av olja. Oljeeldning erbjuder en lätt
självreglering av värmen, en jämn temp. hela
dygnet, och ingen slagg eller aska och intet
sot.
En oljeeldad värmecentral består av:
pannan, brännare, lagringstank och
kontrollorgan. Pannans väggar klädas invändigt med
eldfast tegel för att skydda dem mot direkt
beröring av lågan. Oljebrännare finnas av
olika typer, dels för lågtryck, dels för hög-
tryck, dels för rotation. I
lågtrycksbränna-ren avgiver diffusorn en färdig blandning,
som består av rätta proportioner olja och
luft. Högtrycksbrännaren sönderdelar oljan
genom högtryck. Den roterande brännaren
sätter oljan i kraftig rotation genom vilken
oljan sönderdelas och slungas in i
bränslekammaren i form av en mycket
lättantänd-lig dimma. Antändningen av denna
luft-blandade olja sker medelst två
metallspetsar, vilka bringas att gnistra genom
upptransformerad elektrisk ström.
Kontrollorganen, som äro väsentliga för
oljeeldningens tillförlitlighet, äro i regel tre stycken,
nämligen: varmvattentermostaten för
förhindrande av kokning i pannan;
rörpyrosta-ten, som tjänstgör i tändningsögonblicket
för att kontrollera att oljan efter
inpump-ning antändes; samt rumstermostaten, som
automatiskt reglerar den värme, som
önskas. Om t. ex. genom solens inverkan temp.
i ett växthus når upp till eller stiger högre
än vad rumstermostaten är inställd på, slår
denna automotiskt ifrån oljebrännaren,
varigenom eldningsmaterial sparas.
Lagringstanken kan läggas på en sockel i
pannrummet, men även i eller ovan jord utanför
detta. Skulle något missöde med
oljeeld-ningssystemet inträffa går det snabbt att
avlägsna brännaren och under reparationen
elda med kol eller koks. M. K.
Vätejonkoncentration och pH-värde
är vätejonernas koncentration i en lösning,
uttryckt i gram joner pr liter. Då detta tal
är mycket litet och därför obekvämt att
uttrycka med decimalbråk, använder man sig
av en logaritmisk funktion av detta tal och
kallar denna funktion p H eller
vätejon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
