Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vätejonkoncentration och pH-värde - Växternas levnadstid - Växternas spridning - Växternas vilotid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
Växternas levnadstid—Växternas vilotid
exponenten. pH uttrycker lösningens
surhetsgrad, vilken har stor betydelse för
biologiska o. a. processer. pH kan vara ett
negativt tal. Neutrala lösningar ha
pH-värdet 7. Ett-normala starka syror ha
pH-vär-det 0, och ett-normala starka baser ha
pH-värdet 14.
Växternas levnadstid, se L e v n a d s t i d.
Växternas spridning sker i naturen på
många olika sätt. Självspridning
(autokor s.) sker genom växternas egen
direkta verksamhet, t. ex. genom utlöpare
och rotstockar eller genom frönas
utslungande, då fruktkapseln brister. Sålunda
slungas fröna mer eller mindre kraftigt ut
från kapseln, ibland explosionsartat, som
hos flera gurkväxter, ibland ryckvis, med
nästan spasmodiska rörelser hos kapseln,
som hos många orkidéer, vallmo m. fl.
Vindspridning (anemokor s.) sker
med vindens hjälp.
Fortplantningskrop-parna, d. v. s. frö och frukt, äro då antingen
små och dammlätta eller försedda med olika
svävorgan, vingar som hos lönnen och
linden, flyghår som hos maskrosen och många
gräs, o. s. v. Vattenspridning
(hy dr okor s.) sker med hjälp av vatten som
hos de flesta vattenväxter. Slutligen
spridas många växter med djurens och
människans hjälp (zookor s.), varvid
man skiljer mellan epizoisk s., då
fortplant-ningskropparna fastna i hår och kläder
medelst taggar, hakar o. s. v. som hos
många tistlar, kaktéer m. fl., och endozoisk
s., då fröna oskadda passera tarmkanalen
och spridas med gödseln. Många växter
begagna sig av flera olika spridningssätt. Så
t. ex. åkertisteln (Cirsium arvense), som
dels sprides med vindens hjälp, dels
utsänder så kraftiga utlöpare, att ett enda
exemplar på kort tid kan växa ut över
hundratals kvadratmeters yta, och vars
frön dessutom sannolikt oskadda passera
kreaturens tarmkanal.
Trädgårdsodlaren bör med kännedom om
dessa spridningsmetoder vidtaga
förebyggande åtgärder ej blott i sin trädgård utan
ock såvitt möjligt i dess omgivningar.
Framför allt böra komposter, sophögar,
dikesrenar o. dyl. hållas rena.
Vindspridar-na (särskilt tistlar, maskrosor o. s. v.) böra
i god tid före fruktmognaden huggas av
eller slås med lie. Detta gäller även
kard-borrar o. a. tagg- eller hakväxter och
framför allt alla av svampsjukdomar angripna
örter, buskar eller träd, vilka sistnämnda
måste besprutas, så att ej svampsporerna,
vilka spridas som damm och ofta överföra
sjukdomar till kulturväxterna, hinna
utveckla sig. Det förtjänar påpekas att många
ogräsväxter ha en stor förmåga att mogna
sitt frö även sedan de blivit uppskyfflade
eller avhuggna, varför de genast efter
skyfflandet måste hopkrattas och helst grävas
ned i komposten, ej tillåtas ligga ovanpå.
Många bland dem äro höstgroende och böra
sålunda oskadliggöras även långt frampå
senhösten. Jfr Ogräs. Bgn
Växternas vilotid. Liksom allt levande
tarva även växterna en viss tid av vila.
Denna vila är icke att förväxla med
växternas sömn, som är mera ett
rörelsefenomen, beroende på den aktivitet växten
utvecklar under dagen och den
skyddsställ-ning den intar under natten, i det att dess
blad och även blommor under dagen hålla
sig fullt utbredda och öppna för ljuset,
medan den fäller samman sina blad eller sluter
sina blommor, intar ”sömnställning”, under
natten, varigenom daggavsöndringen på
blad och blommor minskar och
transpirationen ökar. Sådan sömnställning, varvid
bladen ställa sig vertikalt, är ytterligt vanlig
hos arter av fam. Leguminosae, hos Oxalis
och många andra. Även blommorna, ss. hos
tulpanen, vitsippan o. a., visa denna ”sömn”
genom att blombladen dragas samman och
blomman ofta intar en lutande ställning.
Den verkliga V. v. är däremot en
stille-ståndsperiod i växtens liv, som icke kan
upphävas, även om växten utsättes för de
gynnsammaste förhållanden beträffande
ljus, värme och fuktighet, ehuru dock V. v.
härigenom i någon mån kan avkortas.
Sådan vila eller vilostadium återfinnes t. ex.
hos många frön, vilka icke, ehuru fullt
mogna, kunna bringas till groning förrän
efter en viss tidsperiod. Vidare återfinnes
samma viloperiod hos trädens vinterknoppar,
hos lökar, rotstockar o. s. v. Trots att dessa
äro fullt utvecklade kunna de icke bringas
att växa ut i ett nytt vegetationsskede
förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
