Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtförädling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
Växtförädling
konstanta, då de bästa förökas och prövas
i försök. Detta är den mest rationella
metoden. Han man flera korsningar i arbete
samtidigt, är det ofta omöjligt att hinna
bearbeta alla på detta sätt, vartill kommer,
att den stora mängd avkommor, som i så
fall skulle behöva årligen sås ut, taga
mycket stort utrymme. Man kan därför också
använda sig av en annan metod, som
bygger på det faktum, att i en åt sig själv
lämnad avkomma efter en korsning inom
ett självbefruktande växtslag det relativa
antalet heterozygoter för varje år minskas,
så att man slutligen nästan uteslutande
råkar homozygota individ (se Är f t 1 i g
-hetslära) vid urvalet. För att utnyttja
detta förhållande på det mest praktiska sätt,
gör man lämpligen ett urval av de allra
bästa plantorna i F2, vilka tröskas
tillsammans. I de följande generationerna förfar
man på samma sätt, tills man efter ett
antal år har tillfälle och utrymme att
använda pedigreeurval, då man har stora
utsikter att genast träffa på plantor med
konstant avkomma. Dessa båda metoder kunna
i praktiken kombineras på olika sätt, vilket
också ofta blir nödvändigt av tekniska skäl.
Korsbefruktarnas förädling bjuder på
betydligt större svårigheter än
självbefruk-tarnas, dels på grund av att påtvungen
självbefruktning (genom plantornas
isolering) ibland inte medför frösättning eller
mycket fattig sådan, och dels därför att
avkomman ofta blir mer eller mindre
försvagad genom inavel. Hos växtslag och
sorter, som stå lågt ur förädlingssynpunkt och
lämna mycket övrigt att önska i fråga om
homogenitet, medför redan ett år efter år
konsekvent genomfört massurval (se
ovan exemplet på stamfröodling av
rödbetor) märkbara förbättringar, och i själva
verket tillämpas denna metod mycket
allmänt vid trädgårdsväxternas förädling.
Materialet differentieras emellertid
snabbare och effektivare genom den s. k. f a
-miljeförädlingen. Härvid
fröskördas efter strängt urval de bästa plantorna
var för sig, dessa pedigrees utsås och
bedömas, i de bästa göres nytt pedigreeurval
o. s. v. Avkomman av en pedigree kallas en
familj. Vid fröodlingen av familjerna kan
man förfara på olika sätt. Man kan
an
tingen låta dessa avblomma fritt bredvid
varandra eller sätta varje enskild familj
till avblomning separat för sig. För vissa
växtslag kan detta medföra försvagning av
avkomman, varför det kan bli nödvändigt
att låta familjerna avblomma två
tillsammans i stället för enskilt, i vilket fall man
talar om samkorsning av två
familjer. Utförandet av familjeförädling blir i
tekniskt avseende mycket olika för olika
växtslag. Man jämföre t. ex. morötter, där
ett urval inom bruksprodukten kan ske,
innan denna sättes ut till blomning, eller
gurkor, där blomningen redan är över och
korsning mellan de olika plantorna skedd,
innan bedömning av bruksprodukten,
gurkorna, kan ske.
Samkorsning mellan genom fullständig
isolation renodlade linjer, som var för sig
gått tillbaka genom inavelsdepression, kan
upphäva denna och ge fullt vital avkomma.
Resultatet av metoden är dock, med den
kännedom vi hittills ha om densamma,
osäkert, och V. enbart byggande på denna
metod vågar förf, ej anbefalla. Hos växter
med relativt stora och lätt behandlingsbara
blommor med tillräckligt rik frösättning i
varje blomma (t. ex. gurkor, kål, lejongap
m. fl.) kan man gå till väga på så sätt, att
plantorna korsas artificiellt parvis. De
bästa parkorsningarna kunna uppförökas,
samtidigt som nya parkorsningar mellan
mycket framstående plantor utföras. Dessa
parkorsningar kunna ske antingen inom
avkomman av var och en av de bästa
ursprungliga parkorsningarna eller mellan
utsökta individ ur olika avkommor.
Gäller det framför allt att hålla en viss typ
ren och homogen, t. ex. hos prydnadsväxter,
är metoden idealisk. Huruvida den håller
måttet, då förädlingen avser en höjning av
avkastningens storlek e. dyl., har man
emellertid ännu inte nog erfarenhet av.
Parkorsningar kunna även ske på så sätt,
att plantor av självsterila växter sättas två
och två på tillräckligt stora avstånd mellan
paren. Metoden fordrar stora arealer för att
kunna utföras i tillräckligt stor skala.
Första generationen av en korsning är
ibland kraftigare och bättre än
föräldra-sorterna. Där man utan större möda kan
hålla föräldrarna till en sådan korsning i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
