Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtförädling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Växtförädling
419’
till ett successivt förbättrande av
odlings-materialet — och inte blott till dess
upprätthållande på en given nivå — och hör då till
egentlig V.
Vid förbättrande av ett vegetativt
förökat material har, om detta är sortrent,
urval av de till synes bästa plantorna inom
detsamma ingen effekt, då en klon inte visar
ärftlig variation. Genom mutation eller
vegetativ klyvning
(seÄrftlighets-1 ä r a) kunna dock förändringar ske, vilka
kunna göra ett urval lönande. Frösådd av
antingen på sorten direkt skördat eller
genom korsning med annan sort erhållet frö
och bedömning och vegetativ förökning av
de bästa plantorna till kloner, som slutligen
jämföras noggrant (se
Försöksod-1 i n g), är emellertid den enda säkra
förädlingsmetoden i detta fall. Man har största
utsikter att erhålla resultat, om man korsar
två sorter, som vardera innehålla goda
egenskaper, som man vill se kombinerade
hos den nya sorten. Vid förädling av
vegetativt förökat material har man den fördelen,
att den eftersträvade sorten ej behöver vara
frökonstant; man behöver blott taga
hänsyn till klonens egenskaper, sådana de
förefinnas.
Som exempel på metoderna vid V. av
självbefruktare välja vi ärterna. En
han-delssort av ärter innehåller ofta en mängd
till det yttre lika men till sin ärftliga
egenskap i fråga om avkastningsförmåga o. a.
praktiskt viktiga egenskaper olika individ.
Man kan råka dessa genom att skörda ett
större antal av de bästa plantorna var för
sig och utså deras fröskördar även var för
sig. De till synes bästa avkommorna
fröskördas separat, resten kasseras. När man
på detta sätt fått tillräckligt stor fröskörd
av de bästa linjerna jämföras dessa i
av-kastningsförsök och den bästa förökas i
stort. Skulle den sort, man gör urvalet i,
utgöra en ren linje (se
Ärftlighets-1 ä r a) är emellertid urvalet resultatslöst.
Våra nuvarande ärtsorter äro ofta, utan
att därför alltid kunna anses som rena
linjer, så homogena att den nämnda metoden,
som kallas pedigreemetoden eller
den individuella a vkom s be
-dömningens metod, ej har stora
utsikter att åstadkomma större
förbätt
ringar. Ett undantag kunna nyutsläppta.
efter korsningar härstammande sorter
utgöra. För erhållande av nytt, starkt
varierande utgångsmaterial korsar man därför
olika sorter med varandra. Stundom har
man erhållit utmärkta resultat av rent på
måfå utförda korsningar, men i allmänhet
väljas föräldrasorterna så, att den ena
sorten har vissa goda egenskaper och den
andra sorten andra sådana, som man önskar
kombinerade. Ett exempel kan förtydliga
detta. Den låga märgärten ”Kelvedon
won-der” ger något högre skörd och är framför
allt tidigare än den gamla kända sorten
”Witham wonder”, men den senare är lägre
och bättre ägnad att odla utan stöd. Genom
korsning mellan dessa båda sorter kan man
i lyckligaste fall få fram en sort lika låg
som ”Witham wonder” och lika
högavkastande och tidig som ”Kelvedon wonder”.
H. Nilsson-Ehle var den förste, som
konstaterade att en egenskap kan ha sin
genetiska grund i flera olika gener (se
Ärft-lighetslära). Ofta är det så, att
närvaron av en gen för en viss egenskap, t. ex.
hög avkastningsförmåga, har en bestämd
effekt, närvaron av två gener för samma
egenskap större, av tre gener ännu större
effekt o. s. v. Två lika rikgivande sorter
kunna helt eller delvis ha olika gener för
avkastning eller andra egenskaper. Denna
upptäckt är ytterst betydelsefull för V., i
det att den visar, att man genom korsning
av två likvärdiga sorter kan få en sort, som
förenar båda föräldrarnas genuppsättning
för en viss egenskap, och som således kan
överträffa föräldrarna i denna egenskap.
Korsningar av detta slag kallas t r a n s
-gressionskorsningar.
Första generationen, Fi, efter en
korsning mellan två sorter av ett
självbefruk-tande växtslag är i allmänhet
likformig-och fröskördas utan urval. Nästa
generation, F2, odlas i så stor skala som möjligt,
då det grundläggande urvalet skall ske här.
Härvid skördar man de plantor, som till
synes bäst uppfylla de uppställda
fordringarna, var för sig och utsår fröskörden
plantvis. Avkommorna visa fortfarande
stark variation, varför nytt pedigreeurval
göres. På så sätt fortsättes tills slutligen de
återstående avkommorna se ut att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
